Slaget vid Midway skulle knäcka USA

USA sätter in alla hangarfartyg

Samma dag närmar sig det amerikanska hangarfartyget Yorktown basen på Midwayöarna. Fartyget är i ett bedrövligt skick. Japanerna har nyligen åsamkat det skador i ett slag i Korallhavet nordöst om Australien, och varvsarbetarna i Pearl Harbor har bara haft 48 timmar på sig att reparera det allra värsta.

Fartygets inre har nödtorftigt stagats upp med träbjälkar. Ombord på fartyget finns konteramiral Frank Jack Fletcher. Han är så utmattad efter strider under en längre tid till havs att hans händer darrade när han nyligen mötte den högste befälhavaren för stillahavsflottan, amiral Chester W Nimitz, på Hawaii.

Men det finns ingen tid för vila. Amerikanerna har lyckats knäcka den japanska flottans koder om ett nära förstående angrepp på Midway, och Fletcher ska leda­ stillahavsflottans tre disponibla hangarfartyg och stoppa fienden. Om fartygen går förlorade finns det inget kvar.

Japanerna slår till först

När solen går upp över Midwayöarna den 4 juni 1942 sitter den blott 17-årige radiooperatören Harry Ferrier redan redo­ i sitt torpedflygplan av typen Avenger tillsammans med pilo­ten och akterskytten.

Vid sextiden får han ett meddelande i hörlurarna: ”Fientliga styrkor 320 grader, avstånd 150 sjömil.” En anfallsvåg om 108 japanska flygplan är på väg mot Midway.

Sex Avengerplan, däribland Harry Ferriers, lyfter omedelbart. De ska inte försvara ön, utan attackera de japanska hangarfartygen. Harry är nöjd. Äntligen ska han ut i strid. Det här kommer att bli hans livs största upplevelse, tänker han.

Efter hand som Harrys grupp – och 45 andra amerikanska plan – lämnar Midway börjar rökpelare stiga upp från öarna. Japanerna bombar den amerikanska basen.

Även om Midway är väl befäst orsakar anfallet stora skador. Bränsledepåer börjar brinna och byggnader förstörs. Endast ett ­tiotal japanska plan skjuts ner.

Amerikanernas motangrepp blir ett totalt fiasko. Inte en enda amerikansk bomb eller torped träffar sitt mål och bara­ 33 av 51 plan från Midway återvänder hem.

De amerikanska bomb- och torpedflygplanen har inget beskydd eftersom de få jaktplanen på Midway har i uppgift att försvara öarna, och det är en enkel match för de rutinerade japanska piloterna i sina snabba Zero-jaktplan att plocka ned de långsamma amerikanska planen från himlen.

För Harry Ferrier förbyts förväntan snart i fasa. En svärm Zeroplan kastar sig över de sex ensamma Avengerplanen. Harry ser hur de andra skjuts ner.

Även hans plan träffas av kulspruteeld. En kula nuddar hans huvud och han förlorar medvetandet. När han vaknar forsar blodet ner över ansiktet. Bakom honom har skytten sjunkit ihop, död.

Piloten fäller sin torped mot ett japanskt fartyg. Den missar. Harrys plan lyckas ta sig förbi japanernas jaktplan. Harry Ferrier överlever sitt elddop men är svårt chockad. På bara några minuter har han förlorat 16 av sina totalt 17 kamrater i Avengergruppen.

Amiralens taktiska dilemma

Kido Butai har vunnit första ronden men viceamiral Nagumo är fortfarande orolig. Den amerikanska flottan syns inte till. Var finns den? Och hur stor är den?

Nagumo har hållit kvar en del av sin flygstyrka för att kunna angripa de amerikanska krigsfartygen när de dyker upp. Några av reservplanen är lastade med torpeder, andra har ännu inga vapen ombord.

Eftersom det krävs en ny anfallsvåg för att slå ner försvaret på Midwayöarna fattar Nagumo ett avgörande beslut: Torpederna ska monteras av. I stället ska alla reservplan lastas med bomber för mål på land.

VIDEO: Flottorna fick aldrig kontakt

Midway är en ny sorts sjöslag: Det förekommer ingen visuell kontakt mellan de båda flottorna. Anfallen utförs av flygplan över stora avstånd och rekognoscering är livsviktigt. USA får ett avgörande försprång, när ett spaningsplan en halvtimme före slaget upptäcker japanernas hangarfartyg.

Medan besättningen arbetar för högtryck vid flygplanen får Nagumo en rapport som ändrar förutsättningarna totalt. Ett av hans rekognosceringsplan har upptäckt tio amerikanska örlogsfartyg – däribland ett hangarfartyg – cirka en och en halv timmes flygning åt nordväst!

Viceamiralen har hamnat i ett djävulskt dilemma. Helst av allt vill han slå till mot den fientliga styrkan omedelbart, men hans män har redan hunnit byta ut flygplanens torpeder mot bomber. Dessutom är flygplanen från anfallet mot Midway på väg tillbaka och måste snart landa – bränslet håller på att ta slut.

Han har ont om tid. Om Nagumo sätter in ett anfall nu måste det göras med en begränsad flygstyrka och en del av planen kommer att ha fel vapen ombord. Därför väljer han att vänta och ta tid på sig att förbereda ett angrepp i full skala.

På de japanska flygdäcken är det kaotiskt. Tidspressen och bytet av vapenlast har medfört att det ligger mängder av bomber och torpeder på däck och dessutom löper bränsleslangar kors och tvärs. De japanska hangarfartygen är flytande krutdurkar.

Uppe på bryggan spanar viceamiral Nagumo upp mot himlen, mer orolig än någonsin tidigare. Bara han hinner få sina plan i luften innan nästa amerikanska anfallsvåg upptäcker honom! Allting hänger på det.

US Navy har ett försprång

Den amerikanska flottan är uppdelad i två enheter för att inte utgöra ett samlat mål för fienden. Hangarfartyget Yorktown med eskortfartyg utgör den ena enheten, hangarfartygen Enterprise och Hornet med följeskepp den andra.

Det japanska rekognosceringsplanet upptäckte Yorktown klockan 08.20. Men redan vid sextiden hade amerikanerna lokaliserat de japanska hangarfartygen omkring 200 sjömil bort. Amerikanerna har ett stort tidsmässigt försprång och konter­amiral Frank Fletchers flygplan är i luften sedan länge.

I samma ögonblick som viceamiral Nagumo får rapporten om det amerikanska hangar­fartyget, är mer än hundra amerikanska bombplan, torpedflygplan och jaktplan redan på väg mot honom.

Efter hand som Nagumo får allt fler rapporter om fiendeplan som närmar sig går det plötsligt upp för honom att flygplanen omöjligt kan komma från ett och samma hangarfartyg! Ett faktum som ska komma att bli ödesdigert.

Klockan 09.20 har Nagumo fått hem sina flygplan från den första anfallsvågen mot Midwayöarna och nya flygplan står redo på däck, fulltankade och lastade med vapen. Om bara några minuter ska de första planen kunna lyfta. Men de ­minuterna får Nagumo aldrig.

Plötsligt är amerikanerna över honom. Alla på fartyget får fullt upp med att fly undan de amerikanska anfalls­vågorna och under de korta pauserna mellan attackerna landar de Zero-jaktplan som vid det här laget flyger med nästan tom tank.

På Akagi står kommendör Mitsuo Fuchida på däck och ser flera grupper av amerikanska torpedflygplan närma sig. Akagi kommer aldrig att klara sig undan så många torpeder tänker han, men återigen är de japanska jaktpiloterna fenomenala.

De skjuter ner torpedflygplan på löpande band och varje gång hörs segervissa vrål från besättningen på Akagi. Ännu en gång blir USA:s torpedflygplan kanonmat – de är totalt utlämnade utan eskorterande jaktplan.

I ett av planen från Torpedo Squadron 8, som angriper japanerna på mycket låg höjd, sitter piloten och fänriken George Gay. Han upplever anfallet som en lång mardröm. Först är de 15 Devastator-plan, sedan 14, 13, 12 ...

Till sist är George Gay ensam kvar. Han kämpar för att komma undan Zero-jaktplanen och det japanska luftvärnet. När han är precis ovanför ett av de japan­ska hangarfartygen överväger han under en tusendels sekund att krascha ner i flygplansdäcket – det skulle orsaka en enorm explosion.

Det blir dock aldrig aktuellt för nu skjuts även George Gay ner. En hagelskur av kulsprutekulor och 20-mm granater från en svärm japanska jaktplan förstör flygplanets höjdroder och Gays Devastator kraschar mot vattenytan.

Gay hinner precis kämpa sig ut ur cockpiten innan Stilla havet slukar flygplanet och hans radiooperatör som svårt skadad sitter kvar. Den amerikanska flottans Torpedo Squadron 8 existerar inte längre.

Slaget vänder på fem minuter

Det ser ut som att japanerna ska vinna igen. Amerikanerna har lidit enorma förluster medan alla japanska hangarfartyg är intakta och de flesta japanska plan är flygdugliga.

Många amerikanska flygplansbesättningar har offrat sina liv – till synes förgäves. Just då kommer det avgörande ögonblicket i slaget.

En grupp Dauntless-störtbombare från Enterprise har haft problem med att hitta de japanska hangarfartygen men nu når de äntligen fram – nästan sam­tidigt med en grupp störtbombare från Yorktown.

Störtbombarna flyger in från hög höjd just när Zero-jaktplanen lockats ner nära­ havsytan och tömt all sin ammunition under torpedplanens hjältemodiga anfall. Som glupska rovfåglar dyker störtbombarna i brant vinkel och med hög fart mot tre av de japanska hangarfartygen.

På Akagi ser örlogskapten Mitsuo Fuchida hur fiendeplanens mörka siluetter växer sig allt större på himlen. Han hör de skräckinjagande tjuten från fallande bomber. Tjuten följs av flera väldiga explosioner som får skeppet att skaka och en våg av hetta slår emot honom.

Ett vrålande inferno av eld breder ut sig över däcket och får näring av de fulltankade och vapenlastade flygplanen som exploderar, ett efter ett.

Akagi är dödsdömt. Viceamiral Nagumo står på bryggan och motvilligt beslutar han sig för att överge sitt flaggskepp. De högre officerarna, inklusive Mitsuo Fuchida, lämnar skeppet via en repstege. En av dem bär kejsarens porträtt under armen.

På bara fem-sex minuter har allting förändrats. Hangarfartygen Akagi, Kaga och Soryu har skadats av flera fullträffar från störtbombarna och står nu i lågor, totalförstörda.

Bara hangarfartyget Hiryu har klarat sig. Det befinner sig en bra bit norr om de andra och har inte upptäckts av störtbombarna.

Fänrik Gay är fortfarande vid liv efter att ha kraschat med sitt torpedflygplan. Han ligger i det ljumma vattnet och klamrar sig fast vid en stolsits från planet. På nära håll ser han hur Dauntlessplanen slår till på sitt mål. En ståtlig syn, tycker han.

Gay hör hur elden på det närmaste hangarfartyget ”vrålar som en enorm blåslampa”. Större delen av fartygets skrov glöder. Något senare får George Gay ytterligare en fantastisk upplevelse: han får se ett amerikanskt hydroplan som landar och plockar upp honom ur havet.

Japanerna slår tillbaka

Japanerna har drabbats av svåra förluster men den okuvliga kampviljan finns kvar. Redan medan viceamiral Nagumo lämnar Akagi lyfter en grupp Val-störtbombare från det oskadda hangar­fartyget Hiryu, följda av en grupp Kate-torpedflygplan.

Konteramiral Yamaguchi, högste befälhavare på Hiryu, står på flygplansdäcket och skakar hand med varenda en av sina piloter innan han skickar iväg dem.

”God kamp”, säger han.

Piloterna vet att de med största sannolikhet kommer att dö men ingen tvekar att göra sin plikt för kejsaren och fosterlandet. En av piloterna vet att bränslet i hans plan inte räcker för att återvända till Hiryu eftersom hans ena tank har skjutits sönder under morgo­nens anfall mot Midway. Det stoppar honom inte.

Yorktown blir målet för det japanska motangreppet. Först träffar flera av störtbombarna hangarfartyget och därefter kommer torpedflygplanen. Trots att de möts av en mördande luftvärnseld från Yorktown tar sig flera japanska piloter igenom försvaret och fäller sin dödliga last.

Torpedernas gula nosar blänker till i solen innan de brakar in i sidan på Yorktown. Snart börjar hangarfartyget att lägga sig på sidan. Till slut har fartyget 26 graders slagsida. Motorerna stannar och det stora fartyget ligger orörligt och hjälplöst.

Besättningen får order om att lämna det sjunkande skeppet. Konteramiral Fletcher har redan lämnat Yorktown efter det första anfallet från störtbombarna. .

”Jag är för gammal för sån här skit”, utbrister den 57-årige överbefälhavaren när han går i båten.

Sätter in dödsstöten

Tack vare sina rekognosceringsplan vet japanerna nu att US Navy har tre hangar­fartyg, men i första skedet lyckas anfallsvågorna från Hiryu bara lokalisera och oskadliggöra Yorktown och japanerna förlorar många flygplan under angreppet.

Konteramiral Yamaguchis flygstyrka har blivit kraftigt decimerad, ändå planerar han ett nytt anfall i skymningen. Det blir aldrig av.

Vid 17-tiden, tio timmar efter det första anfallet mot Midway, upptäcker störtbombare från Enterprise och Hornet det sista japanska hangarfartyget och sätter in dödsstöten.

Ännu en gång får störtbombarna in ett antal fullträffar och bomberna antänder flygbränsle och ammunition så att fartyget blixtsnabbt förvandlas till ett eldhav.

När de amerikanska planen försvinner vid horisonten kretsar de sista Zero-jaktplanen fortfarande över det dödsdömda Hiryu. De har ingenstans att landa. Ombord bestämmer sig konteramiral Yamaguchi för att gå under med sitt skepp.

Kido Butai, kärnan i den japanska flottan, har reducerats till ett tomt hot, en samling eskortfartyg utan något hangarfartyg att eskortera. Viceamiral Chuichi Nagumo har förlorat slaget. Den japanska flottan kommer aldrig att återfå sin offensiva styrka och sin överlägsenhet i stillahavsområdet.