Den 1 september 1939 gick Nazityskland in över gränsen till Polen, och andra världskriget var ett faktum. En av de första platser där tyskarna stötte på motstånd var utanför byn Krojanty.
Där utkämpade ett förband av lansiärer – polska kavallerister – en blodig kamp mot den tyska krigsmakten. Mer än tjugo hästar dödades.
Dagen därpå bjöd tyskarna med två italienska journalister ut på slagfältet och berättade att de döda hästarna var resultatet av en vansinnesattack mot tyska stridsvagnar.
Journalisterna skrev en livfull berättelse om polackernas desperata mod, när de angripit stridsvagnarna med lansar och sablar.
Historien spreds över världen, och utnyttjades flitigt i tysk propaganda för att understryka hur primitiva polackerna var.
Efter kriget nämndes händelsen i många historieböcker, bland annat det respekterade verket Tredje rikets uppgång och fall från 1960 av journalisten William L. Shirer:
”Ryttare mot stridsvagnar! Kavalleriets långa lansar mot stridsvagnarnas långa eldrör. Polackernas angrepp var modigt och dumdristigt, men de hade inte en chans mot tyskarna.”
FÖR OCH EMOT: Minnen mot forskning
- Tysk general kom ihåg attacken Heinz Guderian, som förde befäl över norra delen av de tyska invasionsstyrkorna beskrev 1952 kavalleristernas meningslösa angrepp i sina memoarer.
- Kavalleristerna mejades ner av pansarfordon ... Slaget vid Krojanty inleddes med ett överraskningsanfall från de polska lansiärerna. Det tyska infanteriet drevs på flykten, men efter det rullade tyska pansarfordon fram och enligt uppgift dödade de tjugo kavallerister.
- Nämns i många böcker Myten har existerat sedan 1939. Så sent som 2014 uppträder den i den danske historikern Søren Mørchs bok Den store krig.
- Det fanns inga tyska stridsvagnar på plats Senare historikers genomgång av källorna har visat att tyskarna inte använde stridsvagnar i slaget vid Krojanty, endast pansarfordon med kulsprutor.
- ... men det polska kavalleriet angrep inte dem När lansiärerna attackerades i öppen terräng angrep de inte tyskarnas pansarfordon utan drog sig i stället snabbt tillbaka.
- Lansiärerna hade mer än sablar och lansar De polska ryttarna var beväpnade med ett 7,9-mm-pansarvärnsgevär, som kunde slå ut tunt bepansrade fordon. Polackerna hade alltså effektivare vapen än sablar att ta till mot pansarfordon.
Lansiärerna var beväpnade med pansarvärnsgevär, som var effektiva mot tunt bepansrade stridsfordon.
SLUTSATS: Nazitysk propaganda har satt djupa spår
De beridna lansiärerna hade rötter i 1700-talet och var en del av en stolt polsk kavalleritradition.
Myten om hur denna symbol för gammaldags krigföring förgäves försökte stå emot tyska stridsvagnar var en så bra historia att den återberättats allt sedan dess. Men historieforskningen har visat att den inte bygger på fakta.
Det polska ryttarangreppet med sabel och lans är en myt skapad av tyskarnas propaganda. I själva verket var polackerna långtifrån värdelösa. Under de 36 dagar som det tog tyskarna att erövra Polen möttes de av sammanlagt 16 kavalleriangrepp, varav de flesta var framgångsrika.
Utanför staden Mokra lyckades de polska styrkorna slå ut 50 tyska stridsvagnar – många slogs ut av just lansiärer. De placerade sig bakom stridsvagnen, klev av hästen och besköt vagnens svaga baksida med ett pansarvärnsgevär.