Efter första världskriget stod Frankrike inför ett problem: Landets ledare visste att de i ett framtida krig mot tyskarna skulle vara hopplöst underlägsna numerärt. År 1919 fanns det cirka 39 miljoner fransmän mot cirka 60 miljoner tyskar, och den tyska befolkningstillväxten var större än den franska.
Lösningen blev att bygga en försvarslinje, som skulle kunna hålla de tyska horderna stången. Större delen av Maginotlinjen anlades åren 1930–1935, och projektet, som ursprungligen beviljats tre miljarder franc, kostade till slut fem till sju miljarder.
Frankrikes bålverk mot Hitler fick namn efter landets krigsminister André Maginot.
Linjen skyddade Frankrikes direkta gräns mot Tyskland, men den gick inte hela vägen ut till Atlantkusten. Planen var att den franska armén i händelse av krig omedelbart skulle rycka fram genom det allierade Belgien och inta försvarspositioner längs floden Maas och Albertkanalen.
Strategin fungerade bara så länge Frankrike och Belgien höll ihop. Redan tre år före krigsutbrottet sprack emellertid alliansen, och fransmännen stod därmed med en svag punkt i sin försvarslinje, vilket Hitlers generaler kunde utnyttja.
FÖR OCH EMOT: Pansarstyrkor avgjorde
Maginotlinjen vakade över östra gränsen och förhindrade ett tyskt överraskningsanfall över Rhen. Hitler var tvungen att angripa från norr genom Belgien – precis som den franska försvarsledningen förväntade.
Frankrike hade ryggen fri under invasionen, eftersom Maginotlinjen blockerade gränsen österut. Därmed kunde fransmännen koncentrera sina bästa styrkor i norr, som försvarsplanen hade förutsett.
Maginotlinjen höll! Först när Frankrike kapitulerade kom soldaterna ut från bunkrarna. Därmed hade försvarsanläggningen bevisat sitt värde under invasionen.
Frankrike skulle hellre ha köpt stridsvagnar och flygplan för de 5–7 miljarder franc som Maginotlinjen kom att kosta – då hade landet enligt många historiker haft en större chans mot Hitlers blixtkrig.
Grannen svek. När belgarna 1936 förklarade sig neutrala, övergav de försvarsalliansen med Frankrike. Då var det för sent för fransmännen att hinna bygga ut Maginotlinjen.
Frankrike underskattade tyskarna. De franska generalerna ansåg att de tyska pansarstyrkorna inte skulle kunna forcera Ardennernas 700 meter höga kullar och berg täckta av skog. De hade fel.
SLUTSATS: Fransmännen klantade sig innan kriget bröt ut
Längs den fransk-tyska gränsen visade Maginotlinjen sig vara till 100 procent effektiv, men till ingen som helst nytta. Frankrikes försvarsstrategi började falla isär 1936, när Hitler intog Rhenlandet, vilket Frankrike och Storbritannien valde att acceptera.
Belgarna blev så förtvivlade över att deras allierade inte gjorde något för att hejda Hitler att de drog sig ur sin allians med Frankrike och förklarade sig neutrala. Enligt den brittiske historikern Alistair Horne fick belgarnas beslut ödesdigra konsekvenser:
”I händelse av ett krig kunde Frankrike nu inte skicka in styrkor i Belgien, innan Hitler hade invaderat. Med ett pennstreck slogs Frankrikes Maginotlinje-strategi i spillror.”
När Hitler invaderade gick franska styrkor in i Belgien, där de nådde floden Dilje. Där kringrändes de av tyskarna, som drev sina pansarstyrkor genom Ardennerna.
