Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Kriget på östfronten: Blixtkriget fryser fast

Hitlers styrkor påbörjar sin framryckning mot Moskva. De främsta trupperna kan se Kremls spiror och allt tyder på en lysande seger. Men vintern är iskall och medan temperaturen störtdyker sätter Stalin in sina reserver i slaget som ska avgöra kriget på östfronten.

Scala/BPK

Natten till den 2 oktober 1941 är ljummen och skön. På kullen intill floden Desna är artilleri-löjtnant Georg Richter på plats.

Han har utsikt över ingenmanslandet nere i floddalen och Röda arméns ställningar på andra sidan. I går räknade han till åtta bunkrar.

”Jag tror att angreppet kommer att börja i morgon”, skriver han i sin dagbok. ”Jag förmodar att det blir den sista stora operationen i år.”

Richter får rätt. Klockan 04.40 bryter minst tjugo kanonbatterier runtom honom tystnaden och sänder ett regn av granater över de sovjetiska ställningarna.

Snart kommer en svärm av Stuka-störtbombare flygande.

Efter Tysklands segrar vid Vjazma och Brjansk befann sig cirka tre miljoner ryska soldater i tysk fångenskap.

© Polfoto/Ullstein Bild

Med sina karaktäristiska, tjutande sirener dyker flygplanen lodrätt mot sina mål innan de i sista sekunden släpper sina bomber.

Samtidigt slungar salvpjäser iväg sina raketer som lämnar långa spår av vit rök på himlen.

Snart tillkommer ytterligare ett ljud i infernot: motorbullret från hundratals tyska stridsvagnar och infanteriets last-bilar som passerar kullarna med kurs mot de sovjetiska ställningarna.

”Det hela borde vara över före vintern”, skriver Richter samma kväll.

Officeren är säker på att han bevittnar den sista akten i Sovjetunionens dödskamp.

Med sina karaktäristiska, tjutande sirener dyker flygplanen lodrätt mot sina mål innan de i sista sekunden släpper sina bomber.

Avgörandet ska komma i Moskva

Hitlers stora fälttåg mot kommunismen hade pågått i tre månader och listan över segrar var imponerande: Armégrupp Mittes pansartrupper hade i blixtrande tempo intagit storstäderna Bialystok, Minsk och Smolensk på sin väg mot den sovjetiska huvudstaden.

Leningrad vid Östersjön hade skurits av från omvärlden av Armégrupp Nord, och vid Kiev hade Armégrupp Süd tagit drygt 600 000 sovjetiska krigsfångar i historiens största slag med dubbel omfattning.

En sådan förlust till skulle innebära slutet för Röda armén, trodde den tyska arméledningen. Moskva pekades ut som mål för angreppet.

Det russiske infanteri under operation Barbarossa

Infanteriet ryckte fram fortare än stridsvagnarna när de ryska vägarna blev till lervälling i det ihållande regnet.

© Polfoto/Ullstein Bild

Stalins maktapparat hade för länge sedan börjat förbereda huvudstaden för ett angrepp.

Tio mil väster om Moskva hade 200 000 utkommenderade stadsbor – många av dem kvinnor – sedan mitten av juli grävt meterdjupa pansargravar och hundratals bunkrar.

Från norr till söder var det befästa bältet 17 mil långt och skulle utgöra en stödpunkt som arméerna vid fronten kunde falla tillbaka till om tyskarna angrep.

Men arbetet med ställningarna var långtifrån avslutat när ”Operation Taifun” inleddes. Och bara hälften av Röda arméns styrkor vid fronten utanför Moskva hann backa tillbaka till försvarslinjen.

Sovjetiska fronten faller samman

Stalins trupper blev tagna på sängen när general Guderian – även kallad ”Snabbe Heinz” av sina stridsvagnssoldater – påbörjade sin framryckning den 30 september.

Resten av Armégrupp Mitte gick till angrepp två dagar senare.

Offensiven påminde om det stora fälttågets första dagar i juni då pansardivisionerna skar sig rakt igenom Stalins gränsförsvar och dundrade djupt in i Sovjetunionen.

En euforisk stämning spred sig bland de tyska soldaterna.

En euforisk stämning spred sig bland de tyska soldaterna.

På bara sex dagar nådde Armégrupp Mitte det första av operationens mål.

Utanför industristaden Brjansk skar de av reträttvägen för tre sovjetiska arméer, och utanför Vjazma i norr slog tyskarna en ring runt ytterligare fyra.

All ordning och koordination förlorades snabbt i de omringade arméerna och många soldater tänkte bara på att fly.

En av dem var menige Boris Oresjkin som tillsammans med några andra soldater planlöst drev omkring i skogarna utanför Vjazma natten mot den 10 oktober.

De letade efter en väg ut ur fällan men stötte på tyska trupper överallt.

© Scala/BPK

Operation Barbarossa

Sommaren 1941 angriper Hitlers krigsmaskin Sovjetunionen. Det är startskottet till en titanisk kraftmätning, som avgör andra världskriget.

Vi berättar historien om den våldsamma kampen i tre delar, varav denna artikel är del 2.

Läs del 1: Operation Barbarossa tog Stalin på sängen och del 2: Den brända jordens taktik är Stalins bittra försvar.

Efter en lång natts kringflackande under ständig beskjutning gav han upp, fullständigt utmattad.

”Vi fördes till en by av en enda soldat”, berättade Oresjkin.

”Han gick framför oss och fann det inte ens nödvändigt att hålla sitt vapen i händerna. Han var säker på att vi inte skulle göra honom någonting, och detta faktum var fullständigt förnedrande, det förödmjukade mig och visade hur hopplös vår situation var.”

Oresjkin hade tur. Han överlevde både slaget och den tyska fångenskapen. På andra platser kommenderades hela sovjetiska enheter ut i blodiga stormningsförsök mot tyskarnas ställningar.

Hela natten till den 11 oktober försvarade sig den tyske menige soldaten H.E. Braun och hans enhet mot angreppsvåg efter angreppsvåg från de sovjetiska soldaterna.

I gryningen trodde han att självmordsattackerna skulle vara över.

Sovjetisk propaganda-plakat

”Kämpa för Moskva!” beordrade den sovjetiska propagandaapparaten.

© Getty/All Over Press

Men en del av de ”stupade” bara låtsades vara döda. Plötsligt reste de sig och rusade framåt igen. Många av dem föll offer för tyskarnas kulor men resten fortsatte fram över de tyska ställningarna.

Flera tyskar trampades ihjäl och hästar rusade runt i panik när lastbilar proppfulla med sovjetiska soldater dundrade tätt förbi Brauns position.

Tyskarna kämpade för livet med spadar, pistoler och handgranater tills en grupp stridsvagnar äntligen kom dem till undsättning.

Omkring 85 000 sovjetiska soldater slapp ut ur den dubbla omfattningen vid Vjazma, men vid Brjansk lyckades bara 23 000 fly.

De andra överlevande i byn blev tvungna att dricka vatten ur floden trots att den var röd av blod.

Röda armén led oerhörda förluster. Enligt officiella siffror rörde det sig om 658 279 döda, sårade och tillfångatagna, men de båda slagen kan ha kostat uppemot en miljon man livet.

Stora mängder materiel förstördes eller hamnade i tyskarnas händer. Femtonåriga Maria Denisovas hemby blev centrum för några av de blodigaste striderna.

När infernot äntligen ebbat ut klättrade hon upp ur källaren under sina föräldrars hus och möttes av en fasansfull syn:

”Det låg lik överallt”, förklarade hon i en intervju år 1996. ”Några saknade ben, huvud eller andra kroppsdelar. Vi blev tvungna att gå på dem, det fanns ingen annanstans att sätta fötterna.”

Denisova förlorade båda sina föräldrar i striden. Hon och de andra överlevande i byn blev tvungna att dricka vatten ur floden trots att den var röd av blod.

Illustrationer af T-34 og Panzer III tanks
© Osprey

Stalins trupper hade de bästa stridsvagnarna

Under slaget om Moskva stod de tyska trupperna ofta inför den nya sovjetiska T-34 som år 1941 var världens bästa stridsvagn – mycket bättre än den Panzer III som de mest välutrustade tyska pansardivisionerna hade till sitt förfogande.

T-34 hade en kraftfullare kanon, tjockare pansar och var trots detta snabbare än sin tyska motståndare. Med sina breda larvband kunde det sovjetiska stålmonstret dessutom ta sig fram i nästan alla slags väder, medan Panzer ofta sjönk ned i den ryska höstleran.

T-34 klarade även vinterkylan bättre tack vare två tryckluftsflaskor för att kickstarta motorn. De tyska stridsvagnsbesättningarna tvingades tända eldar under sina Panzer III för att få liv i motorerna.

Tyskarnas pansarvärnskanoner hade lika svårt som stridsvagnarna att skada T-34:an. Det enda riktigt effektiva vapnet var den kraftiga 88-mm luftvärnskanonen som visade sig fungera utmärkt mot pansrade fordon.

De tyska trupperna på marken kunde även välja att kalla på flygunderstöd – åtminstone så länge tyskarna hade herraväldet i luften.

Röda armén fick emellertid inte fullt utbyte av sina överlägsna stridsvagnar. På grund av stora förluster under krigets första månader var de flesta stridsvagnar bemannade med nyinkallad och orutinerad personal.

Brist på radioapparater medförde dessutom att stridsvagnarna inte kunde koordinera sina insatser på slagfältet.

Stalin går under jorden

Efter katastrofen vid Vjazma och Brjansk var de sovjetiska ledarna uppriktigt oroliga för att de inte skulle kunna stoppa tyskarnas frammarsch innan de nådde Moskva.

Den 15 oktober gav Stalin order om att tusen fabriker i huvudstaden skulle förstöras. Samtidigt skickade han iväg sin regering från Kreml till Kujbysjev cirka 80 mil österut.

Stalin själv var osäker på om han skulle fly eller stanna kvar. Det fanns inget skyddsrum i Kreml, och därför flyttade Stalin in i luftvärnets högkvarter tills vidare.

Där fanns en hiss rakt ned till en tunnelbanestation. Där nere, i skydd från tyskt bombflyg, lät han bygga ett krypin av plywood där han kunde sova ostört trots att tågen passerade.

Det såg mörkt ut för Moskva.

Sovjetiske fly over Moskva, 1941

Inte förrän vintern tvingade tyskarna att stanna på marken fick det sovjetiska flygvapnet sin chans.

© Polfoto/Ullstein Bild

När ämbetsmän och partifunktionärer reste österut med tåg nästa dag insåg Moskvaborna snart att deras ledare höll på att överge dem.

Många antog att Stalin redan hade gett sig av och den dittills ganska välordnade evakueringen förbyttes i panik. Butiker plundrades och mängder med sovjetmedborgare brände sina Stalinporträtt och partimedlemskort.

Några gjorde det av rädsla för att bli skjutna av tyskarna när de intog staden, andra var mest glada åt att slippa Stalins skräckregim.

Från viktiga institutioner fladdrade halvbrända papper ut på gatorna; tjänstemännen höll på att förstöra känsliga dokument i arkiven.

Offensiven fastnar i leran

Paniken bredde ut sig i Moskva. Samtidigt hade de tyska trupper som var på väg mot staden drabbats av stora problem.

Regn och snöblandat regn hade förvandlat de dåliga sovjetiska grusvägarna till en oframkomlig sörja.

Trupperna fick nu betala priset för att Hitlers fälttåg på Balkan under våren hade fördröjt angreppet på Sovjetunionen med mer än en månad.

”Vi kan inte fortsätta, för vi har inte mer bränsle och ingenting kan komma fram bakifrån”, skrev en utmattad tysk soldat.

”Snön har smält och gjort lervällingen ännu värre. Fältransonerna kommer inte fram och vi sitter här i lera och skit hela dagarna.”

I kampen mot leran gick det åt tre gånger så mycket stridsvagnsbränsle som normalt.

Infanteriet, som kommit rejält på efterkälken bakom stridsvagnarna och de andra motoriserade enheterna, kunde nu passera sina strandade kolleger.

Med stor möda lyckades tyskarna ta sig igenom Stalins nybyggda försvarslinje tio mil från Moskva – men sedan stannade framryckningen tvärt.

Lera och brist på förnödenheter längs hela fronten gjorde det omöjligt att fortsätta framåt. I slutet av oktober gav Hitler order om en paus till den 15 november.

Styrkorna skulle omorganiseras och frosten skulle hinna göra marken hård.

När tyskarnas offensiv avstannade var trupperna mycket nära målet – och långt hemifrån.

© Scala/BPK

Triumftåget tog slut vid fronten

Samtidigt återfick Stalin modet. På eftermiddagen den 19 oktober bestämde han sig för att stanna kvar i Moskva.

Både små och stora trupper som inte fastnat i fällorna vid Vjazma och Brjansk kom fram till trakterna kring Moskva och anslöt till de reservtrupper som strömmade till österifrån och från mindre trängda delar av fronten.

Även 440 000 civila arbetare kommenderades ut för att försvara den sovjetiska huvudstaden.

På dagen 24 år efter kommunisternas maktövertagande den 7 november 1917 gav Stalin order om en uppvisning som skulle ingjuta ny kampvilja i de färska rekryterna och i Moskvaborna.

Trots att hotet från tyskt flyg var överhängande tänkte han genomföra den årliga militärparaden på Röda torget framför Kreml. Därifrån skulle soldaterna marschera direkt ut till fronten.

VIDEO – Se de sovjetiska stridsvagnarna i aktion:

Kamerorna var på plats redan tidigt under den stålgrå ryska morgonhimlen. Stalin ville visa hela nationen att han inte hade gett sig av.

Från klockan åtta på morgonen traskade kolonn efter kolonn över torgets stenar med nysnö på mössorna och uniformerna. De följdes av kavalleriet och stjärnorna i paraden – Röda arméns väldiga T-34-stridsvagnar.

Rekryten Leonid Sjevelev hade hört ryktena om att Stalin flytt, men när han fick syn på diktatorn uppe på Leninmausoleet började han marschera ”med samma beslutsamhet som om vi höll på att slå spiken i de angripande nazisternas kistor”.

Stalin lovade soldaterna att Hitlers Tyskland skulle ”krossas under tyngden av sina egna brott” inom ett halvår.

De tyska stridsvagnarna rullar igen

Åtta dagar efter Röda arméns parad inledde Armégrupp Mitte den andra fasen av Operation Taifun.

Genom ett angrepp nordväst om Moskva skulle tyskarna omringa staden innan snön gjorde det omöjligt att ta sig fram. Men det var en vilsen, utsvulten, frysande och nedlusad armé som drog ut i strid.

Hitler och hans generaler hade inte räknat med att kriget i Sovjetunionen skulle pågå så länge, och i sin optimism hade de inte planerat för ordentlig vinterutrustning.

De flesta tyska soldater tvingades strida i minusgrader iklädda sina sommaruniformer.

De flesta tyska soldater tvingades strida i minusgrader iklädda sina sommaruniformer, och redan under de första ryska vinterdagarna fick både människor och materiel stora problem.

Lössen fanns överallt och var en plåga för soldaterna. Och med dålig hygien spreds dysenteri som kunde vara dödlig i vinterkylan.

När männen ständigt tvingades dra ned byxorna på grund av diarrén förlorade de enligt läkaren Heinrich Haape ”mer kroppsvärme än de kunde undvara”. Haape klippte resolut hål i baken på soldaternas byxor.

De tyska soldaterna led svårt av bristen på varma yllerockar och underkläder, och därför stal de allt vad de kunde komma över från civilbefolkningen.

Faldne tyske soldaters grave efter Operation Barbarossa
© Getty images & Scala/BPK

Katastrofen nära Moskva blev Hitlers fall

När Operation Taifun misslyckades dog tyskarnas hopp om en snabb seger över Sovjetunionen. Nu väntade ett oundvikligt nederlag.

Röda arméns motoffensiv på vintern 1941 förvandlade det tyska blixtkriget till en utdragen duell mellan de båda miljonarméerna.

Tyskland var dömt att förlora mot Sovjetunionen som hade större reserver av både soldater och råvaror.

Hitlers slutgiltiga nederlag verkade långt borta på sommaren 1942 då tyska trupper åter ryckte framåt på sydfronten.

Men efter flera tyska segrar hamnade kampen i ett blodigt dödläge vid Stalingrad, och efter ett sovjetiskt motangrepp samma vinter gav tyskarna upp. Det blev krigets vändpunkt.

På sommaren 1943 försökte den tyska armén åter ta initiativet men Armegruppe Mittes och Süds angrepp mot Kursk blev ett totalt fiasko. Därefter var de tyska styrkornas offensiva kapacitet förbrukad.

Röda armén gick genast till angrepp. Tyskarna drevs tillbaka längs frontens södra del. Därefter utplånades Armégrupp Mitte under ”Operation Bagration” på sommaren 1944.

Nederlagen innebar att Armégrupp Nord blev avskuren i de baltiska länderna och måste kämpa för sin överlevnad under resten av kriget.

På hösten 1944 var tyskarna tillbaka på samma platser som de utgått från tre år tidigare.

Ibland gick soldater ut i strid invirade i flera lager ryska kvinnokläder. Kölden satte även stopp för flygvapnets försök att stötta marktruppernas framryckningar.

När temperaturen låg på minus 20 grader hade Stuka-planen svårt att starta. Sovjetunionen hade betydligt tåligare materiel.

”Ryskt flyg dominerar luftrummet totalt”, beklagade sig den annars så segervisse löjtnant Georg Richter i sin dagbok den 26 november.

Kulspruteskyttarna upptäckte att deras vapen inte fungerade i kylan och i många enheter krävde förfrysningar och kyla fler offer än fiendens kulor och granater.

Det enda som fick de tyska soldaterna att fortsätta kämpa var deras tro på att detta var fälttågets allra sista slag.

Nordväst om Moskva pressades Röda armén tillbaka bit för bit. Men även om tyskarna behöll initiativet gick deras framryckning i snigelfart.

De sovjetiska trupperna kämpade där de stod och när övermakten blev för stor kunde de lugnt flytta bakåt till andra ställningar. Paniken från slagen vid Vjazma och Brjansk var som bortblåst.

På kvällen den 4 december hade Armégrupp Mitte inga krafter kvar. Mindre än två mil från stadsgränsen kunde de främre enheterna tydligt se Moskvas torn och spiror i den klara luften.

Men Operation Taifun hade avstannat helt – tyskarna hade bokstavligen kört fast i snön. Bränslet var slut.

Samtidigt förberedde Röda armén ett motdrag. I flera veckor hade Georgij Zjukov, ny befälhavare på den sovjetiska västfronten, byggt upp stora reserver.

Trots stora förluster fanns det nu fler soldater på frontavsnittet utanför Moskva än det gjort när Operation Taifun inleddes.

Zjukov hade nu en tredjedel fler soldater, dubbelt så mycket artilleri och en halv gång så många stridsvagnar som när slaget började.

Men till Armégrupp Mitte kom ingen ersättning för de soldater och det materiel som gått förlorat.

Till skillnad från tyskarna var många sovjetiska soldater väl utrustade med varma kläder och snövita kamouflagedräkter.

© Polfoto/Corbis

Tyskarna jagas bort från Moskva

En av spjutspetsarna i Zjukovs anfall var löjtnant Pavel Guds pansarenhet. På kvällen den 5 december stod han i snöovädret vid en flod tre mil nordväst om Kreml.

Bakom honom körde en stridsvagn fram i position men motorbullret överröstades av de spridda dånen från kanonerna på båda sidor av fronten.

Guds höjde kikaren och spanade efter bästa platsen för nästa morgons anfall. Målet var en intet ont anande tysk stridsvagnsstyrka som gjort halt för natten i byn Nefedjevo i närheten.

Mellan granatkrevaderna i fjärran hörde Guds tonerna från ett dragspel i något av husen.

Innan tyskarna hann reagera stod åtta av deras arton stridsvagnar i lågor.

Guds enhet gick till attack i gryningen. Innan tyskarna hann reagera stod åtta av deras arton stridsvagnar i lågor.

De återstående kördes genast i skydd bakom husen men snart valde de tyska soldaterna att fly i full fart västerut, intensivt jagade av Guds stridsvagn och salvor av sovjetisk artillerield.

Guds tilldelades en medalj för sin insats – och han var långtifrån den ende som lyckades med sina förehavanden den här morgonen.

Överallt längs fronten blev tyskarna tagna på sängen av general Zjukovs motangrepp. Under de första tio dagarna av framstöten återtog de sovjetiska trupperna flera städer nordväst om Moskva.

Och i söder lyckades general Guderians trupper med nöd och näppe klara sig undan att bli omringade. De nya rekryterna i Röda armén fick nytt mod när de såg de vilsna tyska soldaterna i urusla uniformer.

Tysk soldat på østfronten

På östfronten förlorade tyskarna soldater snabbare än de kunde ersättas. I stället fyllde man ut leden med pojkar.

© Getty images & Scala/BPK

Vid Moskvaflodens strand hittade en grupp sovjetiska soldater en död tysk soldat som hade lindat en bh kring öronen som skydd mot kylan. Tyskarna var långtifrån den oövervinneliga elitstyrka som de sovjetiska soldaterna fått höra talas om.

Den sovjetiska motoffensiven i december var en katastrof för tyskarna. Det var första gången de led ett stort nederlag. Många soldater greps av panik och flydde hals över huvud västerut.

All ordning kollapsade och trupperna var nära en upplösning.

”Man saknar överkommandots upprensande hand”, skrev löjtnant Richter torrt medan hans artillerienhet försökte fly genom virrvarret av fordon, kasserat materiel och små och stora grupper av soldater.

Hitlers arméer kom aldrig mer så ­nära Moskva som de var på kvällen den 4 december 1941.

Läs också:

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj