I nästan 80 år bar den franske järnvägsarbetaren Edmond Réveil på en hemlighet – ett minne så hemskt att inte ens hans närmaste familj kände till det.
Under ett möte i en förening för krigsveteraner tog Réveil emellertid bladet från munnen och berättade om den händelse som så länge har tyngt honom.
Dagarna efter D-Dagenden 6 juni 1944 deltog 18-årige Edmond Réveil som motståndsman i ett uppror mot den tyska ockupationsmakten i staden Tulle, där mellan 50 och 60 tyska soldater togs till fånga.
Som hämnd hängde tyskarna 99 fångar och dagen därpå dödade SS-pansardivisionen Das Reich 643 personer i grannstaden Oradour-sur-Glane.
Vid det laget var motståndsmännen dock redan på väg därifrån. Edmond Réveil hörde till den lilla grupp som hade fått i uppgift att föra de tyska fångarna österut.
Men motståndsmännen hade ont om mat och var för få för att bevaka de tyska soldaterna.
Ruinerna av staden Oradour-sur Glane är i dag ett minnesmärke och står kvar som tyskarna lämnade den 1944.
När de den 12 juni kom till staden Meymac fick de en order från det allierade överkommandot i Saint-Fréjoux – fångarna skulle dödas.
Allierade gav ordern
Edmond Réveil deltog inte i avrättningarna i skogen utanför Meymac, men har sedan dess tyngts av minnet av den ödesdigra dagen i juni.
”Vi fick dem att gräva sina egna gravar. De dödades, och vi hällde släckt kalk över dem. Jag minns att det luktade blod. Vi pratade aldrig om det igen”, berättar han.
”Vi skämdes. Vi visste att man inte fick döda krigsfångar”, sa han till den franska tidningen La Vie Corrézienne.
Den nu 98-årige Edmond Réveil är den siste överlevande från motståndsgruppen och därmed den ende som vet var gravarna finns.
Avslöjandet betyder att den tyska kommissionen för krigsgravar (VDK) kan lokalisera gravarna och att de anhöriga kan få ett avslut.
”Världen måste få veta vad som hände här. Det är en historisk sanning”, säger Edmond Réveil.