Pictorial Press Ltd/Imageselect

Otroligt nördig krigsfilm är en nagelbitare

”Greyhound” skildrar kampen mellan allierade örlogsfartyg och tyska ubåtar på ett sällan skådat sätt. Filmen bjuder på ett bombardemang av nördiga detaljer, som kan göra den mest hårdföre historiker sjösjuk.

Filmhistorien är rik på fängslande berättelser om andra världskrigets stora slag på land. Tänk bara på klassiker som Saving Private Ryan, Stalingrad och Dunkirk.

Mindre belyst på film är kampen om Atlanten – även om den var i stort sett lika viktig för Europas framtid. Storbritannien och Sovjetunionen tog under krigets gång emot enorma mängder vapen, fordon och livsmedel som transporterades över oceanen, medan Nazityskland gjorde allt för att stoppa konvojerna med ständiga ubåtsangrepp.

VIDEO: Se trailern till ”Greyhound”

Under det fem år långa slaget om Nordatlanten sänktes sammanlagt omkring 3 500 lastfartyg, och omkring 72 200 människoliv gick förlorade.

Regissören Wolfgang Petersen har berättat om de tyska ubåtsbesättningarnas villkor i mästerverket Das Boot från 1981. Nu är det de allierades livsfarliga tillvaro i Atlanten som skildras.

Det sker med Apple TV+-filmen Greyhound, som utspelar sig ombord på den amerikanska jagaren USS Keeling med anropningsnamnet Greyhound. Filmen ger en autentisk bild av kampen mot de tyska ubåtarna, och den är lika spännande som den är nördig.

Inspelad på riktigt örlogsfartyg

© LANDMARK MEDIA/Imageselect

Filmen: Greyhound skyddar konvoj över Atlanten

Greyhound är kodnamnet på den amerikanska jagaren USS Keeling, som skyddar en konvoj av 37 lastfartyg i Atlanten. Längs vägen sänker jagaren inte mindre än sju tyska ubåtar.

© Naval History and Heritage Command

Fakta: Fartyget är ett annat

Fartyget i filmen är i själva verket USS Kidd. Det är den enda kvarvarande amerikanska jagaren från andra världskriget. Den fungerar i dag som ett flytande museum i Baton Rouge i delstaten Louisiana.

Inspelad på riktigt fartyg

I Greyhound får vi följa Tom Hanks i huvudrollen som fartygets kapten Ernest Krause. Han ska eskortera en konvoj genom en särskilt farlig del av Nordatlanten, känd som ”svarta hålet”, där fartygen inte kan få flygunderstöd på grund av det stora avståndet till land. Under de upprörda vågorna lurar tyska ubåtar som glupska vargar, redo att slå till så fort ett tillfälle yppar sig.

Manuskriptet är baserat på författaren C.S. Foresters roman The Good Shepherd från 1955. Historien är påhittad, men djupt förankrad i verkliga händelser, eftersom Forester baserade boken på två örlogsofficerares upplevelser under strider mot ubåtar. Känslan för historiska detaljer går igen i filmen, som försöker vara så verklighetstrogen som möjligt.

Framför allt är Greyhound inspelad på en funktionsduglig amerikansk jagare – av samma slag som de som tjänstgjorde i Nordatlanten, och med intakt bestyckning och radarutrustning från andra världskriget. Miljön kan alltså inte bli mer autentisk.

Tyskarna hånar i radion

© LANDMARK MEDIA/Imageselect

Filmen: Tyskarna hackar fartygets radio

”Havet gynnar den jagande vargen, inte den flyende byrackan.” Så lyder ett av de hot som tyskarna basunerar ut genom högtalarna på Greyhound, efter att de lyckats ”hacka” jagarens radioanläggning.

© radioblvd.com

Fakta: Omöjligt att ta över radiofrekvens

Med dåtidens teknik gick det inte att koppla upp sig mot ett annat fartygs högtalarsystem. Genom att pejla in rätt frekvens kunde en ubåt dock avlyssna en jagares radiokommunikation.

Det är dock lika mycket omsorgen om de små, nördiga detaljerna som lyfter Greyhound och gör den till en minnesvärd krigsfilm. Dialogen är späckad med militär vokabulär och tekniska uttryck, som flottan använde under andra världskriget.

Ett bra exempel är begreppet ”huff-duff”, som förekommer vid flera tillfällen i filmen. Huff-duff är en förkortning av ”high-frequency direction finding”, en radiopejlingsteknik som gjorde det möjligt att upptäcka radiokontakt mellan till exempel en tysk ubåt och flottans ledning på land. Det var ett viktigt redskap för att hitta ubåtar, men för sjömännen var det nervpirrande att höra uttrycket, eftersom ”huff-duff” innebar att det fanns fiender i farvattnet.

Andra gånger bombarderas tittaren med uttryck som ”hydrofonljud”, ”impulslängd”, ”sjunkbomber” och ”bäring 087” utan närmare förklaring. Dessa militära uttryck kan kanske verka främmande, men de ger filmen en stark historisk förankring och trovärdighet.

Bitter strid inspirerad av verkligheten

© LANDMARK MEDIA/Imageselect

Filmen: Ubåt skjuts i sank på nära håll

Greyhound har slut på sjunkbomber, när fartyget attackeras av en ubåt. Jagaren sicksackar mellan torpeder, innan den lägger sig jämsides med ubåten och beskjuter den med kanoner.

© Naval History and Heritage Command

Fakta: Scenen är inspirerad av verkligheten

Duellen påminner om en verklig strid, då en kraftig våg lyfte den amerikanska jagaren USS Borie, så att den i princip landade ovanpå en tysk ubåt. Amerikanerna öppnade eld och besköt ubåten, tills den sjönk.

Inte helt övertygande vågor

Trots de höga ambitionerna tar filmskaparna sig ändå en del konstnärliga friheter. De allierade kallade tyskarnas ubåtar för ”vargar”, och för att detta faktum inte ska undgå någon har en av de tyska ubåtarna fått en grå varg målad på tornet. Det ser onekligen dramatiskt ut, men det finns inga kända exempel på att tyskarna målade vargar på sina ubåtar.

Helhetsintrycket dras även ner av det faktum att filmteamet aldrig varit i närheten av Atlanten. Det är uppenbart att filmen spelats in i en studio, och datorgrafiken i actionscenerna är inte helt övertygande.

De små skönhetsfelen till trots är Greyhound en utmärkt krigsfilm, som med stor känsla för detaljer – även de minsta – ger en både nervkittlande och nördig inblick i ett ofta förbisett kapitel i andra världskriget.

5 stjerner