Operation Bagration: Stalins hämnd på Hitler

Med vilseledande manövrer och överrumpling lurar Stalin sommaren 1944 tyskarna att tro att nästa stora angrepp ska ske i Ukraina. Samtidigt står 1,6 miljoner sovjetiska soldater redo för ett överraskningsanfall i Vitryssland, som en gång för alla ska krossa fienden.

Med vilseledande manövrer och överrumpling lurar Stalin sommaren 1944 tyskarna att tro att nästa stora angrepp ska ske i Ukraina. Samtidigt står 1,6 miljoner sovjetiska soldater redo för ett överraskningsanfall i Vitryssland, som en gång för alla ska krossa fienden.

Sputnik/Bridgeman Images

Ljudet av exploderande granater sliter sönder nattens tystnad, och marken skakar. För Armin Scheiderbauer känns det som ett jordskalv.

Den 20-årige adjutanten i den tyska försvarsmaktens 472:e grenadjärregemente har under kvällen lugnat nerverna med rikliga mängder snaps. Yrvaken och omtumlad försöker han ta in det fientliga angreppet.

Scheiderbauer trycker i det skyttevärn som han och kamraterna bemannar utanför staden Vitsebsk i Vitryssland. Det är den 22 juni 1944, och klockan på hans handled visar 03.05.

Tidpunkten har inte valts av en slump. Tre år tidigare – nästan på minuten – inleddes Operation Barbarossa, Nazitysklands invasion av Sovjetunionen. Nu har vedergällningens timme kommit.

Tre snabba om Operation Bagration

Fronten:

Operation Bagration verkställdes längs en 100 mil lång front.

Soldater:

Fler än 1,6 miljoner sovjetiska soldater deltog. Mot ryssarna stod 650 000 tyskar.

Erövringar:

Under framryckningen intog Röda armén viktiga tyska fästen som Minsk, Tallinn och Vilnius.

Smällarna som skakar om Scheider­bauers värkande huvud är början till en omsorgsfullt planerad sovjetisk storoffensiv.

Målet är att krossa de tyska styrkorna i Vitryssland och bana vägen till Berlin och den slutgiltiga segern.

Röda arméns utgångspunkt för operationen sommaren 1944 är god. Tyskarna, som under invasionens inledning gick från seger till seger, har sedan vintern 1942–1943 fått se krigslyckan vända.

De har lidit nederlag vid Stalingrad, där tusentals soldater dukade under för den skoningslösa ryska vintern.

Efter det befann tyskarna sig på reträtt. Armégrupp Nord fick ge upp sin belägring av Leningrad, som befriades den 27 januari 1944, och på Krim tvingades de tyska styrkorna i armégrupp Süd bort.

Det finns emellertid en armégrupp som ryssarna inte har lyckats få bukt med: I Vitryssland står armégrupp Mitte med cirka 600 000 soldater under generalfältmarskalk Ernst Busch.

Knappt tre år tidigare hade Stalin evakuerat stora delar av sin regering från Moskva, när tyskarna närmade sig. Han gav därför sommaroffensiven 1944 – Operation Bagration – namn efter Pjotr Bagration, den general som 1812 stupade i slaget vid Borodino när han försökte hindra Napoleons styrkor från att nå Moskva.

Ledningen ignorerade varningar

Bluffen lyckades. I skydd av mörkret genomförde Röda armén krigets mest omfattande anhopning av materiel i Vitryssland.

Omkring 5 800 stridsvagnar, 7 800 stridsflygplan och 33 000 artilleripjäser och granatkastare samlades ihop i det fördolda.

Enbart under de tre första veckorna i juni rullade 75 000 tågvagnar med soldater, vapen, ammunition och proviant in i området bakom frontlinjen.

Skenmanövrer och överrumpling av fienden har i alla tider spelat en stor roll i krig. I Sovjetunionen upphöjde strategerna emellertid de militära bluffarna, maskirovka, till en självständig del av krigföringen.

Hitler
© Shutterstock

Vilseledde om avsikten

Strategiskt: På ett övergripande plan handlade maskirovka-strategin om att dölja det verkliga målet för fienden. Den ryska generalstaben, Stavkan, lät genom bland annat radiomeddelanden Hitler tro att Röda armén skulle slå till i Ukraina.

Sovjet Operation Bagration
© Getty Images

Utnyttja mörkret

Operationellt: Sammantaget förflyttade Röda armén sju arméer, elva flygkårer och många tusen stridsvagnar och artilleriförband – utan att tyskarna anade oråd. Metoderna var enkla: De flesta soldater fördes fram med nattåg, och tågen rullade inte ända fram till fronten utan stannade fem–tio mil bakom den.

kamouflage sovjet
© REIBERT INFO

Kamouflera värnen

Taktiskt: Soldaterna kamouflerade omsorgsfullt sina ställningar och undvek i görligaste mån att förflytta sig i dagsljus. De till och med badade och tvättade sig efter mörkrets inbrott.

Att tyskarna missade det hade delvis praktiska orsaker: Luftwaffe saknade spaningsflygplan efter tre år av kostsamma strider på östfronten.

Många av de plan som fortfarande gick att uppbringa hade dessutom förflyttats till Ukraina för att möta det förväntade angreppet där.

Inte heller uppgifter från sovjetiska krigsfångar eller observationer från soldater i fält kunde förmå de högst uppsatta tyska befälen att tänka om.

Trots att underrättelsepersonal försökte varna chefen för den tyska armégrupp Mitte, Ernst Busch, på arméns överkommando (OKH), garanterade han att anfallet skulle komma i Ukraina.

Transport tyskar andra världskriget

Till skillnad från ryssarna transporterade tyskarna ofta sina soldater i dagsljus.

© OPERATION BAGRATION/SZ PHOTO/BRIDGEMAN IMAGES/SCANPIX

Så sent som en vecka innan Operation Bagration inleddes beskrev en tysk bataljonschef det förestående ryska angreppet för general Robert Martinek, chef för 39:e pansarkåren.

Generalen, som var på inspektionsbesök, blev övertygad, men medgav att hans varningar aldrig skulle tas på allvar i OKH.

”Den som Gud vill förgöra slår han först med blindhet”, svarade Martinek uppgivet bataljonschefen.

Blixtkrig gav övertag

För att leda offensiven hade Stalin valt några av sina mest kompetenta officerare – bland andra general Konstantin Rokossovskij, som hade varit med om att utarbeta planerna för operationen, och marskalk Georgij Zjukov.

Allt gick planenligt från början. I området kring Vitsebsk ryckte Röda arméns stridsvagnsförband fram snabbt. Under de inledande artilleribombardemangen hade tunga stridsvagnar utrustade med plogar röjt de tyska minfälten. Efter endast två dagars strider hade de försvarande tyska förbanden tvingats till en okontrollerad reträtt.

Redan den 27 juni intog Röda armén Vitsebsk, som enligt Hitlers order skulle försvaras till sista blodsdroppen, men längs hela fronten ryckte ryssarna fram snabbt.

I söder ledde Rokossovskij en stor framstöt mot tyskarna vid Babrujsk – cirka 15 mil sydost om Minsk.

Anfallet inleddes den 24 juni, men terrängen kring staden var besvärlig. Området var sumpigt och sankt, vilket gjorde framryckningen svår.

Under andra världskriget anammade den sovjetiska generalstaben en ny teknik, den djupa operationen. Strategin blev avgörande för Sovjets enorma framgångar under Operation Bagration.

©

1: Gör koncentrerat försvar omöjligt

Armén ska rycka fram mot fiendens linjer med flera separata enheter. Styrkorna sätts in samtidigt mot flera punkter på fronten, så att motståndaren inte kan koncentrera sitt försvar.

©

2: Skapa luckor i fronten

När luckor väl slagits upp i fronten ska de anfallande styrkorna tränga in bakom fiendens styrkor och omringa dem så fort som möjligt.

©

3: Omringa fienden

När luckor väl slagits upp i fronten ska de anfallande styrkorna tränga in bakom fiendens styrkor och omringa dem så fort som möjligt.

©

4: Träng in i baklandet

För att hindra fienden från att dra sig tillbaka och gruppera om, ska den anfallande styrkan tränga djupt in i fiendens bakland. Där ska soldaterna med hjälp av flygstyrkor slå ut försörjningsvägar och kommunikation.

Stridsvagnarna forcerade träsken

Ryssarna vägrade dock att låta den besvärliga terrängen hejda framryckningen – och soldaterna var väl rustade.

Under förberedelserna inför offensiven hade de lärt sig att konstruera improviserade flottar samt att använda ett slags skidor, som utvecklats för att användas i träsk och mossar.

Dagarna före angreppet anlade ingenjörsstyrkor dessutom vägar och de byggde fördämningar, så att män och fordon kunde komma fram.

Till tyskarnas överraskning dök de ryska stridsvagnarna upp från de sanka områdena – och från luften fick de stöd av jakt- och bombplan.

Den 27 juni var alla vägar till Babrujsk spärrade, och sex divisioner ur tyskarnas 9:e armé var inringade.

Därefter inleddes ett omfattande bombardemang från luften. Hela 526 plan, varav 400 bombplan, angrep de omringade tyskarna. På mindre än en timme fällde planen 12 000 bomber.

Snart stod staden i brand – till det bidrog de bränder som tyskarna själva antände; de tänkte inte låta sina förråd av mat och materiel falla i sovjetiska händer.

De flesta tyska soldater släppte emellertid snart vad de hade i händerna och flydde. Deras fordon fick köra i sicksack för att undkomma bomberna – vilket ofta resulterade i att de körde fast i lervällingen.

Under reträtten genom Vitryssland lämnade tyskarna efter sig tonvis med materiel.

© Getty Images

I panik kastade många soldater sig i den närbelägna floden Berezina, där de sköts ihjäl av de sovjetiska soldater som närmade sig staden längs flodens västra strand.

”Många försökte simma över Berezina, men inte ens floden kunde rädda dem”, skrev Rokossovskij, medan marskalk Zjukov kunde berätta hur ”de skräckslagna tyska soldaterna flydde åt alla håll. De som inte kapitulerade dödades”.

De tyskar som stannade kvar slogs in i det sista – och först den 30 juni kontrollerade ryssarna staden.

Krigskorrespondenten Vasilij Grossman kom till Vitsebsk omedelbart efter erövringen. Han bekräftade att de tyska styrkorna så gott som utplånats i ett våldsamt blodbad.

”Hundratals, tusentals, lik täcker vägarna, ligger i diken och under träden. På en del håll är fordonen tvungna att köra genom liken, så tätt ligger de”, skrev Grossman i försvarsmaktens tidning Krasnaja Zvezda, Röda Stjärnan.