Himlen över koncentrationslägret Theresienstadt var blå och molnfri. Torget i lägret hade förvandlats till en festplats. Framför kaféet spelade en judisk orkester svängig jazz och små barn i nya kläder åkte karusell.
”Det ni ser nu är livet i en vanlig stad”, sa lägrets judiske ”ledare” när han hälsade Röda korsets representanter välkomna till Theresienstadt.
Och han lät högst trovärdig. Besökarna från Röda korset fick röra sig helt fritt i lägret, och under hela dagen kunde de prata med de internerade judarna och undersöka allt som kom i deras väg utan att någon stoppade dem.
Butiker, parker, sjukhus och bostäder såg ut att vara i bästa skick. Husen var nymålade och prydliga blomsterrabatter hade anlagts. Representanterna imponerades av den rena staden, sjukvården och fritidsanläggningarna. Höjdpunkten på dagen var framförandet av en barnopera, skriven av en av fångarna.
Den 23 juni 1944 anlände Röda korset till Theresienstadt för att undersöka hur de internerade hade det. Efter långa förhandlingar med nazisterna hade besöket äntligen kommit till stånd. För tyskarnas del var visiten ett sätt att tillbakavisa alla rykten om judeutrotning.
De hade därför valt Theresienstadt som inte var något dödsläger. Det fungerade snarare som ett slags getto för internering av särskilt privilegierade judar – bland annat vetenskapsmän och kulturpersonligheter.
Kulturlivet i lägret var omfattande med konserter och föredrag. Men dödligheten var hög, arbetet nedbrytande och svälten ständigt närvarande. Därför gjorde nazisterna stora ansträngningar för att imponera på Röda korset.
De fysiska förhållandena var bättre i Theresienstadt än i dödslägren. Trots det dog en fjärdedel av fångarna av svält och sjukdomar.
Lägret skulle imponera
En storstilad försköningskampanj pågick inför besöket. Gator fick namn i stället för nummer, lägrets invånare sattes att måla hus och skura vägar med såpvatten.
Sjukhuset fick ny utrustning som visserligen inte fungerade men som såg övertygande ut. Parker anlades och man öppnade butiker.
Eller snarare skyltfönster, för bakom fasaden fanns ingenting. Tidpunkten för besöket var noga vald. Det skulle vara på sommaren då naturen var som vackrast.
Men förberedelserna fick också förödande konsekvenser. Eftersom Theresienstadt var överbefolkat skickades nämligen flera tusen judar till dödslägren. Resten instruerades om vad de skulle säga till Röda korset – kritik skulle straffas med döden.
Nazisternas ansträngningar lönade sig.
”Staden ger ett ljust och inbjudande intryck”, skrev en av besökarna i sin rapport och gissade att det största problemet för de internerade judarna var den hemlängtan som några gav uttryck för.
Efter kriget vidhöll delegationen att nazisternas bedrägerier var övertygande och ingen skulle ha kunnat genomskåda dem.
Efter Röda korsets besök skickades de flesta av de judar som deltog i skenuppvisningen till dödslägren.
Under andra världskriget dog omkring 34000 judar i Theresienstadt. En del av området blev efter kriget en begravningsplats för de döda.
Fort blev fängelse
Theresienstadt byggdes i slutet av 1700-talet som fort och garnisonsstad. Anläggningen ligger cirka sex mil norr om Prag, och var en del av Österrike-Ungerns försvarsverk.
Fortet fick dock aldrig någon militär betydelse utan användes senare som fängelse.
Under första världskriget fungerade Theresienstadt som krigsfångläger och hyste bland andra Gavrilo Princip, som hade utlöst kriget genom att skjuta Österrike-Ungerns tronföljare Franz Ferdinand.
Nazisterna tog över anläggningen 1940 och använde en del av den som fängelse. Från slutet av 1941 till maj 1945 var den koncentrationsläger.
Efter kriget användes fortet under en tid av de allierade för internering av tyska och österrikiska krigsfångar, men i dag är området ett museum. Garnisonsstaden intill är i dag en civil by.