Himlen över koncentrationslägret Theresienstadt var blå och molnfri. Torget i lägret hade förvandlats till en festplats. Framför kaféet spelade en judisk orkester svängig jazz och små barn i nya kläder åkte karusell.
”Det ni ser nu är livet i en vanlig stad”, sa lägrets judiske ”ledare” när han hälsade Röda korsets representanter välkomna till Theresienstadt.
Och han lät högst trovärdig. Besökarna från Röda korset fick röra sig helt fritt i lägret, och under hela dagen kunde de prata med de internerade judarna och undersöka allt som kom i deras väg utan att någon stoppade dem.
Butiker, parker, sjukhus och bostäder såg ut att vara i bästa skick. Husen var nymålade och prydliga blomsterrabatter hade anlagts. Representanterna imponerades av den rena staden, sjukvården och fritidsanläggningarna. Höjdpunkten på dagen var framförandet av en barnopera, skriven av en av fångarna.
Den 23 juni 1944 anlände Röda korset till Theresienstadt för att undersöka hur de internerade hade det. Efter långa förhandlingar med nazisterna hade besöket äntligen kommit till stånd. För tyskarnas del var visiten ett sätt att tillbakavisa alla rykten om judeutrotning.
De hade därför valt Theresienstadt som inte var något dödsläger. Det fungerade snarare som ett slags getto för internering av särskilt privilegierade judar – bland annat vetenskapsmän och kulturpersonligheter.
Kulturlivet i lägret var omfattande med konserter och föredrag. Men dödligheten var hög, arbetet nedbrytande och svälten ständigt närvarande. Därför gjorde nazisterna stora ansträngningar för att imponera på Röda korset.