Under andra världskriget utförde tyskarna en lång rad medicinska försök på de fångar som spärrats in i koncentrationsläger.
Syftet med experimenten var bland annat att testa nya vapen, utveckla behandlingsmetoder åt försvaret eller hitta belägg för nazisternas rasideologi.
Försöken utfördes ofta av läkare, vars brutala ingrepp i de flesta fall lemlästade eller tog livet av fångarna.
Läkare i koncentrationslägret Ravensbrück transplanterade åren 1942–43 till exempel muskler, ben och nerver på fångarna för att testa olika metoder för att rädda soldater som sårats i strid.
Josef Mengeles kvarlevor identifierades först 1985 efter ett dna-test.
Dödsängeln flydde från straff
En av de mest fruktade läkarna var Josef Mengele, som utförde experiment på flera tusen barn, småväxta och tvillingar i Auschwitz-Birkenau.
Mengele försökte troligen bevisa den ariska rasens överlägsenhet, och sydde bland annat ihop fångar eller injicerade gift i dem.
Efter kriget flydde Mengele till Latinamerika, där han levde under falsk identitet till sin död 1979.
De smärtsamma ingreppen utfördes i regel utan bedövning.
I Dachau och Auschwitz utförde nazisterna experiment för att förebygga och behandla köldskador på soldater.
Nakna fångar tvingades stå i timmar i temperaturer under fryspunkten eller så sänktes de ner i kar fyllda med iskallt vatten.
Efteråt sänktes en del av fångarna ner i kokande vatten.
Nazisternas medicinska försök kostade tusentals lägerfångar livet.
Sigmund Rascher var läkare i Luftwaffe och utförde bland annat försök med att kyla ner fångar. Han greps i april 1944 på order av SS-chefen Himmler och avrättades efter anklagelser om kidnappning, mord och förfalskning av rapporter.
Ernst Holzlöhner var professor i fysiologi och experimenterade på fångar i koncentrationslägret Dachau. Han greps av allierade soldater efter kriget, men tog sitt liv i juni 1945, innan han kunde ställas till svars.
Fångar fick ligga i timmar i stora tankar med iskallt vatten. Syftet var att ta reda på hur soldater reagerade fysiskt på minusgrader. För att göra försöken realistiska fick en del fångar på sig uniformer och utrustning.
Andra lägerfångar utsattes för svält, gasades, förgiftades, smittades med dödliga sjukdomar eller fick lemmar amputerade utan bedövning.
Efter kriget ställde de allierade tjugotre framträdande läkare och befäl inför rätta för deras roller i experimenten.
Sju frikändes, medan resten dömdes till döden eller fängelse.