Långa knivarnas natt är den benämning som Adolf Hitlers utrensningar av politiska motståndare inom naziströrelsen har fått.
Hitler hade visserligen blivit tysk kansler året dessförinnan, men nazisterna var splittrade i flera fraktioner, av vilka vissa var skeptiska till Hitler och hans närmaste män i partiledningen.
Det gällde bland annat den paramilitära gruppen Sturmabteilung (SA), där enligt Adolf Hitlers förmenande flera ledande medlemmar planerade en socialistisk revolution.
Den 30 juni 1934 inledde SS och Gestapo, den hemliga polisen, en utrensning av utvalda SA-medlemmar, däribland ledaren Ernst Röhm, som dödades på Hitlers order.
Offren tillhörde dock inte enbart SA.
Även politiska rivaler som opponerat sig mot Hitler mördades, bland andra den tidigare rikskanslern Kurt von Schleicher och flera socialdemokrater.
Utrensningarna var noggrant planerade och pågick i flera dagar. Det exakta antalet avrättade är oklart. Historikerna känner till namnen på åttiofem av offren, men troligen var de betydligt fler.
En kvalificerad gissning är att omkring tvåhundra personer mördades.
Under långa knivarnas natt beordrade Hitler utrensningar inom de egna leden samtidigt som han skrämde politiska rivaler till tystnad. Därmed var all makt samlad hos Führern och vägen banad för envälde.