När den första zeppelinaren flög jorden runt 1929 var de stora luftskeppen otroligt populära. Med början i maj 1930 stod zeppelinare också för den första fasta luftburna linjetrafiken över Atlanten någonsin.
När nazisterna kom till makten i Tyskland hade de stora planer för luftskeppen och 1934 stöttade de Zeppelinfabriken med två miljoner riksmark.
Skeppen skulle inte användas för krigföring utan för propaganda. Året därpå tog ett bolag med Hermann Göring i spetsen över driften av Tysklands största luftskepp, Hindenburg. Nazisterna utnyttjade Hindenburg för att visa att Tyskland åter var en teknisk stormakt, för luftskeppet var dåtidens snabbaste och mest luxuösa transportmedel för långa resor.
Följ med ombord på Hindenburg:
Fart och lyx gav luftskepp försprång
För att minska luftmotståndet fanns passagerarnas hytter och matsal inuti Hindenburg.
Hakkors på stabilisatorerna var priset för nazisternas stöd till bygget av zeppelinaren LZ 129 Hindenburg.
Promenaddäck med stolar, bord och ett piano. Där kunde passagerarna ta en drink eller spela kort.
Trappan ledde ner till B-däcket, där andraklasspassagerarna och besättningen sov.
Hytterna var i regel utrustade med en våningssäng för två personer, men fyramannahytter fanns också.
Matsal med stora panoramafönster, så passagerarna kunde njuta av utsikten.
Endast de rikaste hade råd att korsa Atlanten med luftskepp, medan de åt god mat i restaurangen, njöt av en cigarr i rökrummet och tvättade sig i duschen, som också erbjöds ombord.
Hindenburg försågs med stora hakkors på stabilisatorerna och svävade bland annat över stadion under olympiska spelen i Berlin 1936. Skeppet flög även över heilande folkmassor under nazisternas partidagar i Nürnberg.
Propagandaeffekten gick bokstavligt talat upp i rök, när Hindenburg förstördes i en brand 1937.