Enligt nazistisk propaganda var vikingarna ­germaner, och vikingaskepp förekom i processioner som hyllade tysk historia.

© Imageselect

Nazityskland älskade de blonda vikingarna

Vikingarna skrevs in i den nazityska historien och användes som förebild för ”herrefolket”, vilket bland annat ledde till utgrävningar i en gammal dansk stad.

6 februari 2019 av Bue Kindtler-Nielsen

Nordisk mytologi hade i mitten av 1800-talet blivit populär i Tyskland, mycket tack vare ­Richard Wagners fyra episka operor kända som Nibelungens ring. 

De nordiska myterna betraktades som uttryck för ett germanskt och inte ett skandinaviskt förflutet och utnyttjades flitigt i tidens tyska nationalism. 

När nazisterna kom till makten med föreställningen att tyskarna var ett herrefolk, var ­Nordens vikingar därför den perfekta förebilden. 

Med sitt ljusa hår och sina blå ögon var vikingarna arier, precis som tyskarna skulle vara, och genom styrka och renrasighet hade de skapat sig ett mäktigt rike. 

Sigrunan (längst till vänster) stod för seger. Från 1933 blev två av dessa runor SS-kårens officiella emblem. Tyr (andra från vänster) var uppkallad efter den nordiska krigsguden. Den användes på SS-soldaters gravstenar. Hagall (andra från höger) stod för absolut lojalitet och användes vid bland annat under SS-medlemmars bröllop och på ringar. Leben (längst till höger) var livsrunan, som användes på uniformer och i bland annat dödsannonser.

© The Unicode Standard

Kriget grusade Himmlers planer

Heinrich Himmlers organisation ­Ahnenerbe, som skulle utforska den ariska rasens antropologiska och kulturella historia, hade projekt i hela världen, men mer än hälften av dess budget gick till utgrävningar av Hedeby, vikingarnas största handelsstad, som låg i det tidigare Danmark.

Himmler hade även planer på utgrävningar på Island, men de fick skrotas, när landet 1940 ockuperades av Storbritannien. 

SS hade sina egna runtecken utvecklade utifrån de ursprungliga nordiska runorna.

Kanske är du intresserad av...