10 april 1932: Hitler blir tvåa
Tyskarna ska välja president. Den sittande presidenten Paul von Hindenburg har stöd av alla partier – utom nazister och kommunister. Han får 53 procent av rösterna. Hitler kommer på andra plats med 36,8 procent.
1 juni 1932: Regeringens stöd
President Hindenburg utnämner den konservative Franz von Papen till rikskansler. Han blir chef för en konservativ minoritetsregering som stöds av NSDAP.
20 juli 1932: Fienden stoppas
På nazisternas uppmaning upplöser rikskansler von Papen delstaten Preussens parlament i Berlin, vilket domineras av socialdemokrater. Upplösandet är i praktiken en kupp som främst gynnar huvudstadens nazister.
31 juli 1932: NSDAP är störst
I riksdagsvalet blir NSDAP landets största parti med 37,3 procent av rösterna. Nu kräver Hitler att bli rikskansler. Han erbjuds posten som vicekansler, men tackar nej.
9 augusti 1932: Lag mot våld
NSDAP driver igenom ett lagförslag om strängare straff för politiskt motiverat våld. Straffskalan sträcker sig till livstids fängelse eller döden. Senare använder Hitler flitigt denna lag mot sina motståndare.
6 november 1932: Nazisterna backar
NSDAP går tydligt tillbaka vid riksdagsvalet. Veckan därpå avgår rikskansler von Papen. Efterträdare blir general Kurt von Schleicher, som vill bilda en koalitionsregering med socialdemokraterna.
30 januari 1933: Hitler ska tämjas
Den förre rikskanslern von Papen vill tillbaka till makten. Han räknar med att kunna tygla nazisterna och erbjuder Hitler att bli rikskansler med von Papen som vicekansler. Dagen därpå kräver Hitler nyval.
27 februari 1933: Riksdagsbrand
Den tyska riksdagen i Berlin brinner. Nazisterna hävdar att kommunistpartiet förbereder en revolution. Partiets ledare anhålls och dess tidningar stängs.
5 mars 1933: Hitler får makten
I riksdagsvalet får NSDAP inte absolut majoritet – men ändå 43,9 procent av rösterna. Hitler är nu koalitionens starkaste man, och von Papen blir ett redskap i Hitlers händer.
23 mars 1933: Tysklands diktator
Strax efter valet börjar nazisterna jobba för att befästa sin makt. Regeringen antar bland annat den så kallade Fullmaktslagen, som överlåter den lagstiftande makten till rikskanslern under fyra år.
7 april 1933: Judarna får sparken
Nazisterna inför en lag som förhindrar judar och politiskt suspekta personer att inneha befattningar inom den offentliga sektorn. Lagen drabbar även judiska advokater och läkare inom försäkringskassan.
2 maj 1933: Inga fackföreningar
Alla oberoende fackföreningar förbjuds. Nu ska alla arbetare och arbetsgivare bli medlemmar i den nazistiska Deutsche Arbeitsfront (DAF). Månaden därefter förbjuds alla politiska partier förutom NSDAP.
16 maj 1934: Arméns stöd
Hitler lovar att återupprätta den tyska armén – och officerarna lovar att stödja Hitler som efterträdare till president Hindenburg, som är sjuklig och svag.
30 juni 1934: Långa knivarnas natt
Nazisternas stormtrupper (SA) har blivit en självständig maktfaktor inom NSDAP, som hotar Hitler. Hitler låter anhålla och avrätta SA-ledarna. Flera hundra personer dör under ”De långa knivarnas natt”.
2 augusti 1934: Hitler blir ”Führer”
Den 86-årige presidenten Paul von Hindenburg dör. Den Hitler-kontrollerade regeringen antar en grundlagsstridig lag, som för över presidentens befogenheter till rikskanslern – däribland högsta befälet över armén. Hitler tar sig titeln ”Führer und Reichskanzler”.