Nazister på jakt efter ariernas ursprung i Norden
Enligt den nazistiska ideologin härstammade all kultur och civilisation från de ariska germanerna. På 1930-talet sände organisationen SS Ahnenerbe sina agenter från Nazityskland till Norden för att söka spår efter dem.
SS-soldater lär sig om runor 1934.
Hösten 1934 skrev dagstidningen Ny Tid om ett nytt fenomen i Sverige, att "en mängd turistande tyskar för närvarande översvämmar Bohuslän för att studera hällristningar. Nazisterna har ju nämligen för sig att det tyska blandningsfolket skulle vara så germanskt och nu vill man studera de germanska hällristningarna. Betecknande för denna löjlighet är att en tysk professor uppe i Munkedal förklarat, att han aldrig känt sig så vördnadsfull, som då han stod däruppe inför en hällristning.”
Professorn hette Herman Wirth och var nederländare, men han hade nog blivit smickrad om han läst att tidningen kallade honom tysk. Wirth var övertygad nazist och hävdade att alla germanska folkslag, såväl tyskar och nederländare som skandinaver, tillhörde samma ras och hade samma historiska ursprung.
Han påstod också att ursprunget till alla världens kulturer var en germansk civilisation som uppstått norr om polcirkeln för miljoner år sedan. Därifrån hade urgermanerna spritt sig över hela världen.
SS Ahnenerbe sökte ariernas ursprung
För cirka 100 000 år sedan hade civilisationen gått under, men det fanns fortfarande spår efter den bevarade. Viktigast bland dem, menade Wirth, var de skandinaviska hällristningarna. Han såg dessa som lämningar efter ariernas urgamla religion och alfabet och hade rest till Sverige för att bevisa sina teorier.
Idén att världens äldsta civilisation var germansk, och inte från Egypten eller Mesopotamien, stämde utmärkt med nazisternas rasteorier. 1935 hade Heinrich Himmler utsett Herman Wirth till chef för det nystartade institutet SS Ahnenerbe. Målet var att utforska den germanska rasens ursprung, historia och kultur. Himmler förväntade sig att forskarna skulle bevisa den nazistiska tesen om att den ariska eller germanska rasen var överlägsen alla andra.
Wirth fick alla resurser han ansåg sig behöva. Sommaren 1936 genomförde han sin första expedition – en resa till Bohuslän för att göra avgjutningar av områdets kända hällristningar.
Den tyska expeditionen vid hällristningar i Tanum 1935.
Yrjö Grönhagens finska teori
Vid samma tid befann sig den finske antropologistudenten Yrjö Grönhagen på fotvandring genom Europa. Han kom från en familj med starkt konservativa och antikommunistiska traditioner och sympatiserade med nazismen. I Tyskland lyckades Grönhagen få träffa Himmler för att förklara sin favoritteori.
Han hävdade att finnarna, trots de språkliga skillnaderna, hade samma ursprung som de germanska folken. "Finnarnas yttre avslöjar deras ursprung. De är långa och blonda, med blå eller grå ögon. Rasmässigt hör de helt klart hemma i Väst- och Nordeuropa”, framhöll Grönhagen.
Himmler ville ha finska kulter
Himmler lät sig övertygas av den unge, karismatiske finnen. SS-ledaren blev särskilt intresserad av Karelen som Grönhagen beskrev som ett område där "böndernas liv fortfarande präglas av hedniska traditioner, magi och sånger”.
Himmler ville gärna ersätta kristendomen med en germansk, hednisk religion. Han var redan igång med att utarbeta ritualer för en sådan kult. Nu fick Grönhagen uppdraget att bidra till projektet genom att dokumentera finnarnas urgamla hedendom.
Timo Lipitsä, här med en kantele, var en av dem som Yrjö von Grönhagen spelade in i Finland.
I byn Suistamo mötte Grönhagen den gamle sångaren Timo Lipitsä. Han hade aldrig gått i skolan, kunde varken läsa eller skriva och visste ingenting om den moderna världen. När Grönhagen bad Lipitsä sjunga något ur det finska nationaleposet Kalevala, svarade han att han aldrig hört talas om verket.
Hela sommaren 1936 dokumenterade Grön-hagen karelska tradi-tioner genom fotografier och ljudupptagningar. På hösten reste han till Berlin med hundratals dokumenterade sånger och ritualer. En belåten Himmler utsåg honom genast till chef för ett nytt departement för fennogermanska studier. På sitt kontor lät Himmler hänga upp ett stort fotografi på sångaren Timo Lipitsä.
Sverige förbjöd avgjutningar
Sommaren 1936 startade även Wirth en ny expedition, men snart hade de svenska myndigheterna fått nog. Det upptäcktes att Wirth hade skadat flera fornlämningar och lämnat kvar gipsformar från den föregående sommarens expedition. Den svenske riksantikvarien nekade till slut Wirth att göra nya avgjutningar, men Wirth var ändå ganska nöjd när han återvände till Berlin i oktober 1936 med 221 avgjutningar.
Han skrev till Himmler: "Detta är en samling vars like världen aldrig tidigare skådat. Den som vill studera den nordiska rasen och dess hällristningar bör resa till Deutsches Ahnenerbe i Tyskland. Endast där kommer de viktigaste monumenten att finnas samlade.”
Herman Wirth i Sverige på jakt efter den germanska rasens ursprung.
Wirth hamnade i onåd
Hemkomsten till Berlin blev ändå en chock för Wirth. Adolf Hitler hade offent-ligt fördömt hans forskning som "en samling rykten och sagor” och "vaga nordiska föreställningar”. Även Himmler hade tröttnat på Wirths ständiga budgetöverskridanden: "Jag vill inte delta i politiska fånigheter som också ruinerar oss ekonomiskt! Det måste klargöras för professor Wirth att om SS inte hade skyddat honom skulle han vid det här laget ha suttit i fängelse eller arbetsläger.”
Himmlers nye favorit inom Ahnenerbe blev den tyske arkeologen Herbert Jankuhn. Han hade lett utgrävningarna av Dannevirke och den gamla danska bosättningen Hedeby. Detta var ett prestigeprojekt som stod under Himmlers personliga beskydd.
Jankuhn publicerade flera populärhistoriska artiklar om sina fynd och han framställde forn-tidens germaner som mestadels fredliga övermänniskor. Men han hävdade också att han funnit bevis för att de var duktiga krigare när de tvingades försvara sig eller måste erövra nytt land till sitt folk. Hitler använde ungefär samma argument för att motivera sina planer på erövringskrig.
1941 krävde norska nazister att de skulle få Snartemosvärdet för att kunna överräcka det till Himmler under hans besök i landet. Ingen på universitetets Oldsakssamling avslöjade var det gömts, trots att två professorer och universitetets rektor greps.
Efter andra världskrigets utbrott fick Jankuhn ett speciellt ansvar för att ta tillvara germanska fornminnen. Ofta handlade det om ren plundring av kulturskatter i ockuperade länder. 1940 dök Jankuhn upp i Oslo, som han tidigare besökt under arkeologiska kongresser, men nu bar han svart SS-uniform, och förklarade högtidligt att alla fornminnen och arkeologiska utgrävningar numera stod under hans beskydd.
Snartemosvärdet i Norge
Det blev inledningen till en fem år lång kamp mellan nazister och norska arkeologer. Särskilt förbittrad blev striden om Snartemosvärdet, ett järnålderssvärd från 500-talet som hade hittats i södra Norge 1933. Svärdet var dekorerat med ett slags hakkors, vilket gjorde det extra attraktivt för nazisterna.
Wirths avgjutningar av hällristningarna blev liggande bortglömda i en källare i Berlin. Först på 1990-talet ställdes några ut på ett museum i orten Spital am Pyhrn i Österrike. Utställningen invig-des av en av Ahnenerbes gamla medarbetare. Det som visades där var allt som återstod av SS jakt på den ariska rasens ursprung i Norden.