De nazistiska byggnadsverken skulle ingjuta respekt och visa på Tredje rikets maktposition.
Hitler anlitade Albert Speer som chefarkitekt tidigt under sin regeringstid. De var båda inspirerade av antikens grekiska och romerska arkitektur, vilket kan ses mycket tydligt på många av de byggnadsverk som överlevde kriget. Ett exempel är Berlins Olympiastadion.
Däremot var Hitler inte särskilt imponerad av tidens stora arkitektoniska trend "Avantgarde" som han ansåg vittna om moraliskt förfall.
Örnnästet
I april 1937 fick en av Hitlers närmaste medarbetare Martin Bormann en bra idé. Han ville som gåva till Hitler bygga ett ”tehus” på toppen av berget Kehlstein i Obersalzberg i de bayerska Alperna. Tehusets läge på 1,834 kilometers höjd fick senare de allierade styrkorna att kalla det ”Örnnästet”.
Projektet genomfördes rekordsnabbt. Arbetet pågick hela vintern, trots snöfall och laviner, och i september 1938 stod Kehlsteinhaus färdigt och gästerna kunde tas emot. Hitler var imponerad, men inte överförtjust. Han led nämligen yrsel och höjdskräck och mådde inte bra av den tunna bergsluften.
Totalt tog Hitler emot enbart 14 officiella besök i Kehlsteinhaus, det sista i oktober 1940. Hur många gånger han var där privat är inte känt, men det var inte många.
Vid krigets slut fruktade de allierade att Hitler skulle försöka genomföra en sista försvarsstrid från en ”alpfästning” i Obersalzområdet. Byggnaden bombades därför av Royal Air Force den 25:e april 1945.
Kehlsteinhaus är idag ett populärt turistmål med restaurang och bar.