När blev judar tvungna att bära en davidsstjärna?

Den gula tygstjärnan har blivit en symbol för nazisternas judeförföljelser, men redan under tidig medeltid märktes judarna ut och förföljdes.

Den gula tygstjärnan har blivit en symbol för nazisternas judeförföljelser, men redan under tidig medeltid märktes judarna ut och förföljdes.

Bridgeman/Shutterstock

De gula stjärnorna infördes under månaderna efter kristallnatten i november 1938, då judiska butiker och synagogor vandaliserades i Tyskland.

Upphovsman var den tyska säkerhetspolisens chef Reinhard Heydrich. Syftet med stjärnan var att skilja ut judar från övriga befolkningen och göra dem enklare att förfölja.

I praktiken genomfördes åtgärden först när Tyskland året därpå invaderade Polen. Där gjorde de tyska myndigheterna det obligatoriskt för judar att bära davidsstjärna och från den 23 november 1939 måste alla judar över tolv år bära stjärnan.

Under de följande åren påtvingades den judar i de länder som tyskarna ockuperat, med undantag för Danmark och Norge.

Idén att märka ut judar var emellertid inget enbart nazistiskt påfund. Genom historien har judar ålagts särskilda kännetecken i olika sammanhang. Judiska män i det muslimska abbasidkalifatet (750–1258) tvingades till exempel bära gula märken, medan ”kvinnor ska vara iförda en röd och en svart sko samt bära en liten bjällra runt halsen eller på skorna”, enligt ett judiskt dokument från år 1121.

Även i medeltidens Europa förväntades judar skilja ut sig från kristna. I många länder skulle judar bära märken med olika mönster på kläderna, medan de på andra håll skulle klä sig på ett visst sätt. Spanska judar bar till exempel turban, medan tyska judar bar en konformad hatt.