En grupp SS-soldater närmar sig den 16 maj 1944 det så kallade zigenarlägret i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Röken från krematoriet 120 meter därifrån stiger i vårluften som en kuslig påminnelse om det öde som väntar lägrets romer.
Inne i lägrets baracker väntar 6 000 romer. Flera av dem är beväpnade med järnrör, hammare och hackor, som de under natten har stulit från ett redskapsskjul. De utmärglade fångarna har inte tänkt följa med soldaterna utan strid.
”Zigenarproblemet kan lösas endast genom att fortsatt avel av denna befolkningsgrupp stoppas en gång för alla.” Chefen för rasbiologiska forskningsinstitutet, dr. Robert Ritter.
”Vi kommer inte ut. Ni kan komma in hit! Vi väntar här! Om ni vill oss något måste ni komma hit!” ropar en man från en av barackerna.
Fångarnas motstånd överraskar SS-soldaternas befäl, som bestämmer sig för att dra tillbaka sina män. Romerna har vunnit en sällsynt seger över nazisterna. Dessvärre ska den visa sig bli kortvarig.
Nazisterna avskydde romerna
Förföljelse och diskriminering var inget nytt för romerna. Nomadfolket vandrade till Europa från norra Indien mellan 500- och 1000-talet, och under medeltiden spred romerna sig över hela kontinenten. De var sällan välkomna och förföljdes ofta.
Motviljan mot romer var särskilt uttalad i Tyskland efter första världskriget. I flera tyska delstater nekades de tillträde till parker och simhallar, och från 1927 skulle romer bära id-handlingar med foto och fingeravtryck.
Efter att Hitler kom till makten 1933 ökade diskrimineringen kraftigt i Tyskland och Österrike, där cirka 30 000 romer levde. I november 1935 tillfogades romerna till de rasistiska Nürnberglagarna, som beskrev ”zigenarna” som ”fiender till den rasbaserade staten”.
Romerna blev kända framför allt för sina vagnar, i vilka de flyttade från plats till plats som nomader.
Romerna kommer från Indien
Ursprungligen kommer romerna från Indien, men nomadfolket utvandrade till Bysantinska riket. Därifrån spred romerna sig över den europeiska kontinenten.
Nomadfolket romerna utvandrade från norra Indien mellan år 500 och 1000. Romerna bosatte sig i Bysantinska riket, men när turkarna under de följande århundradena erövrade riket spreds folkslaget över hela Europa – från Spanien i söder till Skandinavien i norr och från England i väster till Ryssland i öster.
Européerna kallade romerna för ”zigenare”, som kommer av det grekiska ordet ”athinganoi” – vilket kan översättas med ”oren” eller ”kättare”. I dag betraktas ordet som rasistiskt, och den etniska gruppen föredrar ordet ”romer, som betyder ”människa” på det traditionella språket romani.
Romerna i Europa delar traditioner och språk, men med tiden har regionala skillnader uppkommit. I dag använder flera grupper andra beteckningar än romer. I England, Spanien och Tyskland betecknar romer sig som ”travellers” (resandefolk), ”kalé” (svart/mörk) och ”sinti”. Det sistnämnda syftar på området Sindh – som tidigare hörde till Brittiska Indien, men i dag är en del av Pakistan – som romerna anses härröra från.
Nazisterna var framför allt ute efter att undanröja så kallade mischlinge. Dessa halv- och kvartsromer, som uppskattades utgöra 90 procent av alla romer, betraktades som en förorening av den ariska rasen i Tyskland.
Ledaren för rasbiologiska forskningsinstitutet i Berlin, läkaren Robert Ritter, formulerade det så här:
”Zigenarproblemet kan endast lösas genom att de asociala och oanvändbara zigenarindividerna med blandat blod placeras i stora arbetsläger, och genom att fortsatt avel av denna befolkningsgrupp stoppas en gång för alla.”
Romer mördades i Auschwitz
SS-chefen Heinrich Himmler undertecknade den 8 december 1938 en order om att bekämpa ”zigenarplågan”.
Himmler ville skona de omkring tusen ”renblodiga” romer som påstods leva i Tyskland. Dessa ”sällsynta djur” – som Himmler kallade dem – hade inte blandat sitt blod med andra raser sedan de utvandrade från Indien. Enligt den nazistiska rasläran gjorde det att det mellan tyskar och romer fanns en viss gemenskap, eftersom den ariska rasen härstammade från samma område.
Medan de renblodiga romerna fick behålla ett antal privilegier – såsom att få barn – skickades ”bastarderna” till arbetsläger. Där var förhållandena så förfärliga att många tusen dog av svält och sjukdomar.
Efter [andra världskrigets]https://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/andra-varldskriget-upptakten-krigsforloppet-och-slutet) utbrott deporterades en stor del av romerna i Tyskland som slavarbetare till gettot Łódź i det av Tyskland ockuperade Polen. Därifrån skickades många vidare till förintelselägren Bełźec, Sobibór och Treblinka. Utöver detta sköt dödspatruller från SS många tusen romer i de östra delarna av de ockuperade områdena.
Nazisterna samlade romerna i koncentrationsläger, där de gasades ihjäl eller fick utföra fysiskt krävande tvångsarbete.
Den 16 december 1942 utfärdade Heinrich Himmler ett dekret om att alla kvarvarande ”orena” romer skulle samlas i ett särskilt zigenarläger” i Auschwitz-Birkenau.
Det var romerna i detta läger som försvarade sig mot SS-vakterna den 16 maj 1944. Deras motstånd gjorde nazisterna upprörda, och i juli 1944 gav Himmler order om att ”zigenarlägret” skulle avvecklas.
Den här gången var tyskarna förberedda när de kom till lägret, och romerna var chanslösa. Alla arbetsdugliga män och kvinnor transporterades till koncentrationslägren Buchenwald och Ravensbrück.
Kvar i Auschwitz-Birkenau fanns endast 3 000 barn, sjuka och gamla, som inte kunde bjuda något motstånd. På morgonen den 3 augusti 1944 fördes de till gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau.
Förintelsen av romerna glömdes bort
Historiker bedömer att mellan 200 000 och 500 000 romer dödades i Europa under andra världskriget. Av de cirka 23 000 romer som från 1942 och fram till krigsslutet 1945 deporterades till Auschwitz-Birkenau dog omkring 90 procent.
Under Nürnbergprocessen efter kriget åtalades flera högt uppsatta nazister för brott mot mänskligheten – däribland mord på romer. Den systematiska utrotningen av romerna erkändes emellertid inte som folkmord i Tyskland förrän 1979.
Den amerikanska historikern Eve Rosenhaft har därför kallat nazisternas utrotning av romer för ”den glömda Förintelsen”.