Hitlers kronprins föll i onåd
Redan från nazistpartiets födelse var Hermann Göring Hitlers skrupelfria och trofasta stöd. Trots det råkade riksmarskalken i onåd till sist.
Göring och f.d. utrikesminister Ribbentrop diskuterar livligt med några av försvararna under en paus i förhandlingarna.
Som flyghjälte från första världskriget hade Göring svårt att anpassa sig till ett civilt liv och när han träffade Hitler 1922 gick han med i det på den tiden obetydliga nazistpartiet.
Han deltog även i den misslyckade ölkällarkuppen i München 1923 och skaffade sig en plats bland de män som Hitler kallade ”de gamla kämparna”.
När Hitler kom till makten kunde han alltid räkna med stöd från Göring.
Han grundade den hemliga polisen Gestapo, var chef för Luftwaffe och den drivande kraften bakom uppbyggnaden av den tyska krigsmaskinen.
Från 1938 var han Hitlers ställföreträdare och kronprins.
Göring med hustrun Emmy och dottern Edda, som kanske fått namn efter Mussolinis dotter.
Hög- och landsförrädaren Göring
Medan bomberna regnade över Führerns bunker i Berlin drog sig Göring undan till Sydtyskland för att förhanda om fred – och fri lejd – med de allierade.
När han fick höra talas om situationen i bunkern i Berlin, där Hitler satt fången och troligtvis skulle dö, skrev han ett telegram och frågade om han skulle ta över makten, enligt lagen från 1941.
Men Görings ärkefiende, Hitlers privat-sekreterare Martin Bormann, presenterade telegrammet som ett förräderi mot Hitler.
Några dagar senare utfärdade Hitler en likvideringsorder mot ”hög- och landsförrädaren” Göring.
Den verkställdes emellertid aldrig.