Visste du att Hermann Göring en gång var inlagd på ett mentalsjukhus, att han var taxiflygare i Sverige och att han tog 40 opiumtabletter om dagen när hans missbruk var som värst?
Möt Hermann Göring, som gäckade bödeln vid krigsförbrytartribunalen i Nürnberg.
Innehållsöversikt
Hur inleddes Görings militära karriär?
Hermann Göring var i det närmaste född till soldat. Skolämnena betydde inte mycket för den unge Hermann, men han trivdes med disciplinen och hackordningen i den preussiska kadettskolan och sedan militärakademin i Berlin.
Göring tog examen med beröm 1911, och när första världskriget bröt ut tre år senare skickades han till västfronten som löjtnant i infanteriet. Där kastade han sig in i flera våghalsiga operationer, bland annat en attack bakom de franska linjerna på cykel.
Men vistelsen i krigets fuktiga skyttegravar gjorde att han hamnade på sjukstugan med reumatisk feber. Där brevväxlade Göring med sin vän löjtnant Bruno Loerzer, som entusiastiskt berättade om sin pilotutbildning.
I den stunden började Görings livslånga besatthet av flygplan. Utan någon som helst tidigare flygerfarenhet lyckades han ta sig över till flygvapnet och började som Brunos assistent. Och det var som kombinerad flygfotograf och självutnämnd kulspruteskytt som Göring fick den första av många utmärkelser.
Göring tilldelades Järnkorset av första klass för sina värdefulla spaningsinsatser, som ofta innebar att han hängde halvvägs ut ur flygplanet för att få rätt bild även under kraftig beskjutning.
Var Hermann Göring ett flygaress?
År 1915 hade Göring genomfört pilotutbildningen och kunde jublande sätta sig vid spakarna i sitt jaktplan av typen Albatros.
I luften fann Göring sitt rätta element:
I 1918 övertog en ung Hermann Göring kommandot över “Det Flygande Cirkusen” – öknamnet på Röde Baronens" beömda skvadron. Staven i hans högra hand hade han ärvt från baronen.
”Jag känner mig levande när jag är i luften och tittar ner på marken. Jag känner mig som en liten Gud”, skrev han senare.
Göring visade sig ha en dödlig talang för luftstrid, och han samlade på sig fler och fler nedskjutningar. Efter en särskilt riskfylld luftstrid var han tvungen att nödlanda med en kula i höften – lägligt nog bredvid ett fältsjukhus.
I juli 1918 fick Göring en speciell promenadkäpp av trä. Den hade tillhört flygaresset Manfred von Richthofen – den berömde ”Röde baronen” – vars tur hade tagit slut tre månader tidigare. Käppen symboliserade att Göring nu hade utsetts till befälhavare för baronens berömda jaktskvadron, Jagdgeschwader 1, även känd som ”den flygande cirkusen” på grund av sina många färgglada flygplan.
Göring visade sig vara en värdig arvtagare, och i takt med nedskjutningarna fick hans järnkors sällskap av en rad andra utmärkelser. Kronan på verket var Pour le Mérite – på tyska ofta kallad ”Blauer Max”, och det tyska kejsardömets högsta utmärkelse.
När kriget tog slut hade Göring skrivit in sig historien som en krigshjälte med 22 registrerade nedskjutningar.
Göring visade sig vara en värdig arvtagare, och i takt med nedskjutningarna fick hans järnkors sällskap av en rad andra utmärkelser. Kronan på verket var Pour le Mérite – på tyska ofta kallad ”Blauer Max”, och det tyska kejsardömets högsta utmärkelse.
När kriget tog slut hade Göring skrivit in sig historien som en krigshjälte med 22 registrerade nedskjutningar.
Hur träffade han sin första hustru, Carin?
Tysklands kapitulation var svår för Göring att acceptera. I stället för att överlämna flygplanen i sitt förband till de allierade segrarna kraschade Göring och hans män medvetet planen och förstörde kulsprutorna.
Liksom många andra veteraner kände han sig förrådd av de politiker som hade förhandlat fram fredsfördraget i Versailles. Marxister och judar var de främsta syndabockarna.
Efterkrigstiden var svår för veteranerna, som – enligt Göring – aldrig fick det erkännande de förtjänade.
Rotlös och arbetslös reste han till Danmark och Sverige för att söka lyckan som civil pilot, och han blev väl mottagen. Den smärte och dekorerade krigshjälten, som härdats av sin passion för bergsklättring, beskrevs av tidningarna som charmig och kvick – och alltid redo att festa.
Den 21 februari 1920 var vädret dåligt och äventyraren greve Eric von Rosen bestämde sig för att ta ett taxiflyg hem från Stockholm till sitt lantställe i Rockelstad. Vid spakarna satt Göring. Vädret förvandlas till snöstorm och Göring tvingas landa på en isbelagd sjö.
Greven erbjöd Göring att övernatta på slottet, där grevens svägerska Carin Fock också var på besök. Carin var gift men hon och Göring blev störtförälskade och hon valde att lämna sin man för att börja ett nytt liv med honom.
Hermann Göring avgudade sin första fru, Carin. Hon dog i tuberkulos 1931, och den förkrossade Göring namngav sin lyxiga lantställe efter henne.
Vilken var Görings roll i ölkällarkuppen?
År 1922 råkade Göring höra en annan krigsveteran ventilera sin ilska under ett tal: Tyskland måste återuppbyggas, och kommunister och judar måste hållas ansvariga för sina brott, dundrade Adolf Hitler med smittande patos.
Orden föll i god jord hos Göring. Han gick med i Hitlers nationalsocialistiska parti och stod vid hans sida när Hitler 1923 försökte ta makten i Tyskland.
Den 8 november marscherade Hitler, Göring, andra ledande nazister och 2 000 beväpnade SA-män genom Münchens gator. Målet var en ölkällare där den politiska eliten i delstaten Bayern höll möte.
”Jag har inget samvete. Mitt samvete heter Adolf Hitler!” Hermann Göring.
Ölkällaren omringades och inför den förvånade församlingen hoppade Hitler upp på en av stolarna. Han proklamerade att ”den nationella revolutionen har brutit ut”.
Men kuppmakarna insåg snart att Tyskland ännu inte var redo för revolution.
Dagen därpå öppnade polisen eld mot kuppmakarna och sexton nazister och fyra poliser miste livet – ölkällarkuppen hade misslyckats och Hitler hamnade i fängelse.
Men misslyckandet var bara tillfälligt: Den relativt okände Hitler var nu en nationell kändis – och hans idéer om ”Lebensraum” och en ny tysk storhet väckte genklang i hela Tyskland, särskilt bland de miljontals som var arbetslösa.
Hitler tillbringade sitt drygt ett år långa fängelsestraff med att småprata med sina fångvaktare och skriva sitt nationalsocialistiska manifest Mein Kampf.
Hermann Göring träffades i ljumsken av polisens kulor och fick med Karins hjälp fly till Innsbruck i Österrike – efterlyst, bankrutt och plågad av svåra smärtor.
Var Göring narkoman?
I exil i Österrike genomgick Hermann Göring en operation, men såret blev infekterat och han fick morfin mot sina svåra smärtor. Hans möte med de lindrande opioiderna blev början på ett livslångt morfinberoende.
När såret väl hade läkt reste Göring och Carin till Sverige. Men morfinpillren följde med och den en gång så atletiske och charmige krigshjältens beteende – och figur – förändrades.
Han blev oberäknelig och manisk, led av sömnlöshet och exploderade i plötsliga raseriutbrott. I takt med att vanföreställningarna tilltog ökade även hans vikt – enligt Carins brev hem vägde den 178 centimeter långe Göring 140 kilo vid den här tiden.
Carin var tvungen att sälja nästan allt de ägde för att finansiera Görings accelererande missbruk. Göring blev till slut så labil att Carin gav honom ett ultimatum – skilsmässa eller avvänjning.
Göring valde det senare och fick genomgå två förnedrande behandlingsprogram, där läkarna mer än en gång fick använda tvångströjan.
Göring förblev drogfri under resten av Carins liv.
Var Hermanns bror Albert också nazist?
”Han var alltid min motsats”, sa Hermann Göring om sin yngre bror Albert.
Denna skillnad blev aldrig tydligare än under nazitiden. Albert föraktade nazisternas ideologi och brutalitet, och vid flera tillfällen riskerade han liv och lem för att rädda judar.
År 1944 körde han till exempel en lastbil till förintelselägret Theresienstadt och krävde att en grupp judar skulle utlämnas under förevändning att det saknades arbetskraft till Skodas fabriker.
Lägerkommendanten vågade inte säga emot en man med efternamnet Göring utan fyllde lastbilen, varpå Albert körde iväg och släppte fångarna fria i en närbelägen skog.
”Vi kommer att gå till historien som antingen de största statsmännen eller de största skurkarna.” Hermann Göring, 1937.
När Nazityskland kollapsade fängslades Albert till en början. Men efter att flera judar trätt fram och berättat om hans djärva räddningsaktioner frigavs han 1947.
Alberts besvärliga efternamn gjorde dock att ingen vågade anställa honom, och han dog som en fattig och bitter man 1966.
Fick Göring några barn?
År 1927 vände lyckan för Göring och Carin. Deltagarna i ölkällarkuppen beviljades amnesti och Hermann kunde återvända till Tyskland. Året därpå fick han – tillsammans med elva andra nationalsocialister – en plats i det tyska parlamentet.
Beväpnad med det politiska mandatet och en välutvecklad förmåga att manipulera sin omgivning började Göring armbåga sig fram till toppen av nazistpartiet och skaffa sig inflytande varhelst han kunde.
Han såg till exempel till att bli partiets kontaktperson till ledande politiker och företag. Från denna position övertalade han – och hotade – stora tyska företag som kemijätten IG Farben och biltillverkaren BMW att donera stora summor pengar till nazistpartiet.
En stor del slussades till Görings eget bankkonto och snart kunde han och Carin flytta in i en större lägenhet. Men lyckan blev kortvarig för paret. Carin hade lidit av tuberkulos i många år och i oktober 1931 dog hon, 42 år gammal.
Två år senare lät Hermann Göring uppföra en magnifik lantegendom norr om Berlin och döpte den till Carinhall – en hyllning till hans älskade bortgångna hustru.
Hermann Göring gifte 1935 om sig med skådespelerskan Emma Sonnemann, även känd som Emmy. De fick en dotter, Edda, som levde fram till den 21 december 2018.
1938 förärade Hitler sin konstälskande närmaste man målningen “Falkeneraren”.
Göring vältrade sig i lyx
Hermann Göring uppskattade livets glädjeämnen. Under krigets sista år tillbringade han den mesta tiden i sin gigantiska ”jaktstuga”, där han stolt visade upp sin enorma samling av stulna konstföremål för gästerna.
Tågvagn hade badkar och kingsize-säng
Hermann Göring hade sitt eget privata tåg, som han använde för att transportera sin stab och sin bilsamling. Hans privata salongsvagn, nr. 10215, innehöll ett badkar i full längd och en överdimensionerad säng. Tågvagnen vägde nästan 73 ton.
Jaktstuga med 100 meter modelljärnväg
Riksmarskalk Göring hade flera lanthus och jaktslott. Hans favorit var dock Carinhall, döpt efter hans första fru. Carinhall hade egen biograf, kägelbana, sjukvårdsklinik och Görings över 100 meter långa modelljärnväg.
Riksmarskalken var förtjust i päls och juveler
Hermann Göring var känd för sin extravaganta klädsel. Han uppträdde ofta i en specialdesignad uniform med en lång vit pälsrock, vita byxor och höga, handsydda stövlar. I handen höll han vanligtvis sin juvelprydda marskalkstav.
Göring ägde konst för miljarder
I samlingen av stulna konstverk ingick mästare som Rubens och van Gogh. De allierade uppskattade att Görings samling av mer än 1 300 föremål år 1945 hade ett värde av 200 miljoner dollar, motsvarande över 30 miljarder svenska kronor i dagens penningvärde.
Var Göring framgångsrik som riksmarskalk?
Under hela 1930-talet manövrerade Göring brutalt ut sina rivaler i nazistpartiet NSDAP och blev så småningom nazistpartiets nummer två med titeln Hitlers ställföreträdare.
På grund av sitt ärorika förflutna som pilot var Hermann Göring också det naturliga valet som chef för det tyska flygvapnet, Luftwaffe. Till en början skördade hans piloter stora framgångar i samband med tyskarnas segerrika Blitzkrieg.
Men han lyckades inte uppnå det luftherravälde som han hade lovat Hitler under slaget om Storbritannien 1940. När Göring dessutom misslyckades med att upprätta en luftbro till de omringade tyska styrkorna i Stalingrad 1942 tappade Führern förtroendet för sin lojale vapendragare.
Vid den här tiden hade Göring återfallit i sitt morfinberoende, och samtida källor beskriver hur han tog upp till 40 kodeintabletter om dagen – fem skulle få en normal man att kollapsa.
Göring tillbringade allt mer tid på sitt lyxiga lantställe Karinhall. Där anordnade han middagsbjudningar då Berlins bästa kockar stod vid grytorna och vinet, som stulits från Frankrikes bästa vinkällare, flödade fritt.
Hermann Göring visade gärna gästerna jakttroféer och sin stora samling konstskatter – konfiskerade från de ockuperade länderna och judiska familjers samlingar.
En av gästerna, den tyske flygaren Hans-Ulrich Rudel, beskrev två besök på Carinhall: under det första besöket fann han Göring klädd i en medeltida jaktdräkt medan han övade bågskytte – under det andra var Göring klädd som en romersk kejsare medan han rökte en överdimensionerad pipa.
Göring hängav sig så mycket åt ett liv i lyx att han försummade sina plikter. Eller som den asketiske toppnazisten Heinrich Himmler uttryckte det: ”Görings förvandling till en trångsynt hedonist innebär mycket mer arbete för oss alla.”
Den amerikanske läkaren och författaren John Lattimer uppskattar att Göring när han var som kraftigast vägde strax över 200 kilo.
Hur dog Göring?
När Göring greps av ett amerikanskt infanteriförband den 7 maj 1945 beslagtog de flera resväskor med monogram, en röd hattask, opiumpiller och en förmögenhet i ädelstenar och riksmark. Vid denna tidpunkt såg Göring sig själv i rollen som den som skulle förhandla om Tysklands kapitulation.
De allierade insåg till sin förvåning att nazistpartiets brutale nummer två, ansvarig för terrorbombningarna av brittiska städer, såg sig själv som en statsman – inte en krigsförbrytare.
När den tidigare riksmarskalken och 21 andra högt uppsatta nazister åtalades för folkmord vid Internationella militärtribunalen i Nürnberg började han emellertid inse allvaret i situationen.
Dessförinnan hade de bryska amerikanska fångvaktarna utan vidare installerat dem i kala isoleringsceller med stengolv. Fångarna och deras kläder hade genomsökts noggrant för att säkerställa att de inte gömde giftampuller och kunde begå självmord innan de fick sitt straff.
Under rättegången återfick Hermann Göring en del av sin forna livskraft. Fängelsevistelsen fungerade som ett avgiftningsprogram och den enkla dieten hjälpte honom att bli av med många av de överflödiga kilona. På de åtalades bänk visade han ingen ånger över sin delaktighet i nazisternas brott. Han argumenterade skickligt för sin sak och hånade de medanklagade som försökte skylla på Adolf Hitler.
Den 30 september 1946 dömdes Hermann Göring till döden genom hängning. Han överklagade inte, men begärde att få bli skjuten – en värdigare död för en soldat, ansåg han.
Begäran avslogs. Men när dörren till hans cell öppnades och Göring skulle föras till galgen fann fångvaktarna bara hans döda kropp. Han hade lyckats begå självmord med en giftampull.
Hur Göring fick tag på den är fortfarande ett mysterium.