Japanernas värsta krigsförbrytelser

Den japanska ockupationen av Fjärran östern utvecklas till en orgie i våld och förtryck av civilbefolkning, krigsfångar och västerlänningar.

Hongkong, Storbritanniens kronkoloni i Kina, faller efter några veckor, när Japans styrkor 1941 inleder sitt blixtfälttåg i Fjärran östern.

Ockupationen ger en föraning om livet under japanskt herravälde, för erövrarna löper amok i en orgie av mord och våldtäkter.

Där de japanska trupperna rycker fram i hela Fjärran östern drabbas lokalbefolkningen, civila västerlänningar och allierade krigsfångar av svåra umbäranden.

Soldaterna uppmanas från högsta ort att glömma all medmänsklighet och behandla alla i sitt våld med skoningslös brutalitet. Terrormetoderna skulle skrämma alla från att göra motstånd.

Läs mer om japanernas krigsförbrytelser genom att klicka på länkarna härnedan.

Jättebordeller åt soldaterna

Uppemot 200 000 kvinnor hålls som sexslavar av de japanska styrkorna. Först lockar och lurar armén koreaner och kineser att bli ”komfortkvinnor”, men senare tvingas flickor från hela Östasien till prostitution. Våldtäkter hör till vardagen – bara i Hongkong utnyttjas 10 000 kvinnor på en månad.

I hela Fjärran Östern tvingade japanerna kvinnor till prostitution. Många i bordellerna var koreanskor.

Våldtäkten på Nanjing

I slutet av 1937 intar japanska trupper den kinesiska ­huvudstaden Nanjing, och ­under sex veckor mördar de uppemot 300 000 civila och krigsfångar. Tiotusentals kvinnor våldtas och dödas – några av dem dör efter att ha fått ­bajonetter eller bamburör uppstuckna i underlivet.

Singapores kineser rensas ut

200 medlemmar ur den fruktade japanska militärpolisen Kempeitai leder en massaker på etniska kineser i Singapore i februari och mars 1942. Nästan 100 000 män mellan 18 och 50 år mördas systematiskt, eftersom japanerna uppfattar dem som en säkerhetsrisk.

De allierade soldaterna i Japans fångläger såg ut som levande skelett.

Java blir ett slavläger

På huvudön i Holländska Ostindien skrivs mellan 4 och 10 miljoner javaneser ut till tvångsarbete för japanerna. En av upp­gifterna är att montera ned hela fabriker och järnvägssträckningar, som skeppas till Japan och Manchuriet. 270 000 javaneser förs till slavarbete på andra platser, och bara 52 000 kommer levande hem igen.

Dödens järnväg

År 1942–43 tvingar japanerna 180 000 asiatiska arbetare och 60 000 allierade krigsfångar att anlägga 415 km järnväg genom djungeln från Bankok i Siam till Rangoon i Burma. På sträckningen bygger de bland annat en bro över floden Kwai. Misshandel och omänskliga arbetsförhållanden dödar varannan slavarbetare och var fjärde krigsfånge.

Manila läggs i ruiner

När amerikanerna i februari 1945 rycker fram mot den filippinska huvudstaden, mördar japanska soldater var 10:e av stadens en miljon invånare. Syftet med massa­kern sägs vara att filip­pinarna ska hindras från att falla japanerna i ryggen. Massa­kern och striderna därefter lägger stora delar av Manila i ruiner.

Manilas gator var fulla med lik, när amerikanerna kom fram.

Dödsmarschen på Bataan

Omkring 10 000 amerikanska och filippinska krigsfångar dör i april 1942 under en dödsmarsch på Bataanhalvön i Filippinerna.

I sex dagar driver japanerna de utmattade fångarna mot ett fång­läger 100 km bort utan vare sig mat eller dryck. Fångvaktarna ­dödar alla som hamnar på efterkälken eller faller ihop på vägen.

Japanerna mördade alla som inte orkade hålla takten.

Krigsfångar på menyn

På Nya Guinea ägnar sig flera japanska enheter åt kannibalism. En indisk krigsfånge i ett läger på Nya Guinea ser hur de japanska vakterna dagligen avrättar och äter upp någon av fångarna. I vissa fall beror kannibalismen på svält, men ofta är det av rituella skäl som japanska officerare äter upp köttet av sina fiender.

Den australiske piloten Leonard Sifflet några sekunder innan Yasuno Chikao ändade hans liv med ett hugg.

Helvetesfartygen

Många allierade krigsfångar skeppas till Japan för tvångsarbete. På fartygen stuvas de ihop i alltför trånga utrymmen. Många dör av törst, värme och ­syrebrist. Skeppen mar­keras inte som fångtransporter; flera sänks därför av allierade ubåtar.