Efter att striderna i Europa upphört möttes representanter från segrarna USA, Storbritannien och Sovjetunionen i den tyska staden Potsdam för att avgöra Tysklands öde i kölvattnet på andra världskriget.
Ledarna från de tre länderna bestämde att Tyskland skulle betala ett krigsskadestånd som sammantaget motsvarade 3,6 biljoner kronor i dagens penningvärde (3 600 000 000 000 kr) till de allierade.
Skadeståndet skulle emellertid inte betalas med pengar utan i form av till exempel maskiner, fabriksanläggningar, fartyg, aktier i utländska bolag, patent och naturtillgångar som stål och kol. Dessutom var flera miljoner tyskar tvungna att utföra tvångsarbete för de allierade i gruvor, lantbruk eller inom den tunga industrin.
Winston Churchill, Harry S. Truman och Josef Stalin möttes sommaren 1945 för att avgöra Tysklands öde.
Rättsprocesser än i dag
De flesta frågor om krigsskadestånd avgjordes på 1950-talet, men på en del områden fortsätter de juridiska dragkamperna än i dag.
Senast har Tyskland dragit Italien inför FN:s internationella domstol i ett fall som går tillbaka till 2012. Då slog samma domstol fast att Tyskland inte kan åtalas av länder vars medborgare har varit offer för Tredje rikets brott. Trots det har italienska domstolar inlett 25 nya rättsprocesser mot Tyskland.
Enligt den tyska regeringen är målet med de nya förhandlingarna i den internationella domstolen att säkerställa att italienska domstolar ”inte längre kan bedriva civilrättsliga mål mot Tyskland baserade på överträdelser av den internationella humanitära folkrätten som det tyska riket begått”.