Den 7 september 1940 inledde Nazitysklands flygvapen Luftwaffe systematiska bombningar av civila mål i Storbritannien, vilket under de följande åtta månaderna krävde omkring 43 000 liv.
Bomboffensiven – som kom att kallas blitzen – kom i kölvattnet på flera månaders luftkrig sommaren och hösten 1940, då tyska och brittiska stridsflygplan kämpade om luftherraväldet över Storbritannien.
Tyskarna hade förgäves försökt slå ut brittiska Royal Air Force (RAF), så att Hitlers styrkor skulle kunna genomföra en invasion av Brittiska öarna.
När RAF inte kunde kuvas bytte Hitler strategi. Nu skickades de tyska bombplanen mot civila mål för att knäcka den brittiska befolkningens motståndsanda och tvinga Storbritannien till förhandlingsbordet.
Framför allt London drabbades hårt och bombades 76 nätter i sträck. Enbart natten mellan den 10 och 11 maj 1941 fällde tyska plan 711 ton sprängmedel över storstaden.
Blitzen upphörde i maj 1941, när Hitler beslutade att invadera Sovjetunionen.
De flesta av Luftwaffes plan skickades österut, men flyganfallen mot britterna fortsatte under hela kriget och krävde totalt 61 000 liv.