Som den tyska arméns högste befälhavare kunde Adolf Hitler inte nöja sig med ett enda centralt placerat högkvarter om han skulle kunna vara med och fatta alla de viktiga beslut som kriget krävde.
Därför byggde tyskarna flera avancerade högkvarter – Führerhauptquartier, förkortat FHQ – för alla krigets större fälttåg.
Ett högkvarter skulle ligga nära fronten och nära en motorväg, järnväg eller flygplats, så att Hitler snabbt kunde komma dit. Hela området måste dessutom vara lätt att kamouflera och placerades vanligtvis ute i en skog.
Hitler tog emot både generaler och ministrar under vistelserna i sina FHQ.
Högkvarter med maximal säkerhet
Innan Führern började använda en ny stabsplats hägnades det in med taggtråd och man lade också ut minor.
Innan Hitler kunde använda ett FHQ inhägnades det med taggtråd och minfält lades ut runt det. Ingenjörsstyrkor drog mängder av telefonledningar till kommunikationsrummet.
Totalt fjorton FHQ uppfördes under kriget, och ytterligare sju påbörjades, men byggdes aldrig klart.
En del av de färdiga högkvarteren hann Führern aldrig besöka, så de användes i stället av den tyska armén.
