Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Hunden Blondi var Hitlers bästa vän

Hunden Blondi var Hitlers bästa vän, som alltid var honom trogen. Medan bomberna föll över Tyskland var Hitler mer intresserad av Blondis behov än av det tyska folkets.

Imageselect

När Hitler firade sin födelsedag med en fest den 19–20 april 1943 hyllades han av hela nazisttoppen och han fick presenter från alla delar av Tyskland.

Det enda nazistledaren ville prata om var dock sin hund Blondi. Han visade sällskapet alla konster han hade lärt henne och sa till sist: ”Sjung Blondi!”

Hunden började genast yla, varpå Hitler entusiastiskt stämde in. Kriget hade börjat vända för tyskarna, men Hitler hade sällan sett så glad ut.

Nazistledarens förkärlek för hundar började dock redan under första världskriget. Då var Hitler soldat på västfronten, när en liten jack russell terrier plötsligt hoppade ned i hans skyttegrav.

Han kallade hunden ”Fuchsl” och började leka med den varje dag och lära den konster. Förhållandet till hunden var så nära att Hitler senare sa: ”När jag såg den i ögonen kunde jag lika gärna ha tittat på en människa.”

I augusti 1917, när Hitlers förband var på väg till Alsace, blev hunden stulen på en tågstation.

Enligt Hitler måste det ha varit konduktören som varit skyldig, eftersom han hade insisterat på att få köpa den och ilsknat till när Hitler sa tvärt nej.

Förlusten var förkrossande för den blivande diktatorn, som fortfarande blev märkbart berörd när han berättade historien 20 år senare.

Från valp till Führerhund

Efter att den unge soldaten blivit ledare för nazistpartiet var det framför allt schäfrar som intresserade honom.

Han hade haft flera schäfrar under 1930-talet, men vid andra världskrigets utbrott 1939 saknade Hitler djur i sitt liv, sannolikt för att han inte hade kommit över sin senaste hund Mucks död.

Först 1941 dristade Hitlers personlige sekreterare Martin Bormann sig till att skänka honom Blondi som en present.

Blondi och Hitler knöt genast an till varandra, och hon var aldrig långt från Hitlers sida vart han än reste.

Hitler tyckte även om att promenera med Blondi och att lära henne olika konster, även om hon hade en egen hundskötare.

Führern var alltid stolt när han kunde visa upp Blondis senaste framsteg för dem som omgav honom.

Traudl Junge, Hitlers sekreterare, beskrev nazistledarens enorma glädje över att träna med Blondi åren 1942–43 och hur nöjd han blev om hon lyckades hoppa bara ett par centimeter högre än vanligt.

Till sin sekreterare sa Hitler att den bästa avkoppling han visste var att umgås och träna med Blondi.

Hitler fick vegetarisk mat under middagsbjudningar.

© Imageselect

Führern fick köttätare att sätta maten i halsen

Hitler ansåg att hela världen med tiden skulle äta vegetariskt, och han drog sig inte för att mobba den som vågade äta kött inför honom.

Hitlers kärlek till djur medförde att hans kost var huvudsakligen vegetarisk.

Det saknades aldrig kötträtter vid hans middagsbjudningar, men priset för köttätarna var att de fick lyssna till Führerns anekdoter om slakterier och om hur maten kom till.

Hitler berättade gärna hur han till exempel hade besökt slakterier där ben maldes till mjöl och vackra flickor stod i blod till knäna.

Det gladde Hitler oerhört om en gäst inte kunde avsluta sin måltid efter hans berättelser.

Flera gånger lyckades Hitler få sin rikspresschef att hävda att han inte längre var hungrig – hellre än att erkänna att Hitlers målande beskrivningar hade fått honom att tappa aptiten.

Schäfern var den perfekta rasen

Enligt Hitler var schäfern en sagolik ras. Den var både en germansk urhund samtidigt som den hade flera fysiska likheter med vargar, som Hitler också hade en uttalad förkärlek för.

Hitler i sällskap med Blondi blev en del av den tyska propagandan, eftersom det var ett sätt att visa Führerns empatiska sida för det tyska folket.

För att få Hitler att verka trovärdig och faderlig publicerades det mängder av bilder där han umgås, leker och tränar med Blondi.

Blondi hade utan tvekan en särskild plats i Hitlers hjärta. Hon fick till exempel lov att sova i hans säng, trots att hon hade en egen korg i rummet, och ofta skämdes hon bort med godbitar och kakor.

Även mot slutet av 1944 fortsatte Hitler att pyssla om Blondi. Führern vistades huvudsakligen i sin bunker av rädsla för flyganfall, men han tog sig ändå tid att våga sig ut för att rasta sin älskade hund.

I takt med att kriget närmade sig slutet och Hitlers paranoia tilltog började han även titta sin älsklingshund djupt i ögonen och säga: ”Ibland tror jag att du är den enda som jag kan lita på.”

Delade inte Hitlers känslor

Hitlers älskarinna Eva Braun delade inte sin livskamrats känslor för Blondi. Hon kände sig ofta åsidosatt, när Führern ägnade sig åt sin hund, och var svartsjuk för att han tillbringade så mycket tid med henne.

Braun ville inte låta Blondi komma ens i närheten av sina egna skotska terriers Negus och Stasi.

De förpassades till ett annat rum, om Hitler ville ha både Blondi och Braun vid sin sida. Under en middagsbjudning sa Braun rentav: ”Blondi är ingen hund, utan en kalv.”

Det ryktades även att hon kunde få för sig att sparka bort Blondi under middagsbordet.

Blondi slutade som försöksdjur

Det enda Hitler saknade från sin favorithund var valpar.

I november 1944 kontaktade han därför Gerdy Troost. Troost hade fött upp Blondis kull, och levererade en schäferhane som parade sig med henne. Hitler var inte övertygad om resultatet: ”Hon har blivit tjockare, men jag tror bara att hon gått upp i vikt för att hon äter mer och inte rör sig tillräckligt”, anförtrodde han sig till sin sekreterare.

Blondi födde dock en kull valpar i början av 1945 och förde in lite glädje i Führerns liv, efter att tyskarnas krigslycka vänt på allvar. Han behöll en av valparna och gav den namnet Wulf.

”Ibland tror jag att du är den enda jag kan lita på.”
Hitler till sin hund Blondi, 1944

När Röda armén i april 1945 hade omringat Berlin fanns både Blondi och Wulf i Führerbunkern tillsammans med sin husse.

Ett särskilt vaktrum, känt som hundbunkern, hade till och med reserverats för dem.

Hitler blev väldigt orolig för sina hundar när han insåg att kriget inte kunde vinnas. Han var övertygad om att ryssarna skulle utsätta dem för fruktansvärd tortyr.

Eftersom han samtidigt tvivlade på att kaliumcyaniden skulle fungera fattade han det svåra beslutet att ge Blondi en av de små giftkapslarna. Giftet fungerade och Blondi dog i bunkern vid Hitlers sida den 29 april 1945.

Dagen därpå, då de ryska soldaterna befann sig mindre än 500 meter bort, tog Adolf Hitler och Eva Braun sina liv.

En av Hitlers hundförares sista handlingar i bunkern var att skjuta hundarna som var kvar, däribland Blondis valpar.

Senare fann den sovjetiska underrättelsetjänsten kvarlevor av hund i samma grop som Hitler och Eva Braun. Hund och ägare tycks alltså ha bränts tillsammans.

Läs också:

Vardagsliv

Så blev hunden människans bästa vän

5 minuter
Vardagsliv

Forntidsgrav bekräftar: Hunden har alltid varit människans bästa vän

2 minuter
Hitler

Bildspel: Hitler helt privat

2 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj