När Hitler firade sin födelsedag med en fest den 19–20 april 1943 hyllades han av hela nazisttoppen och han fick presenter från alla delar av Tyskland.
Det enda nazistledaren ville prata om var dock sin hund Blondi. Han visade sällskapet alla konster han hade lärt henne och sa till sist: ”Sjung Blondi!”
Hunden började genast yla, varpå Hitler entusiastiskt stämde in. Kriget hade börjat vända för tyskarna, men Hitler hade sällan sett så glad ut.
Nazistledarens förkärlek för hundar började dock redan under första världskriget. Då var Hitler soldat på västfronten, när en liten jack russell terrier plötsligt hoppade ned i hans skyttegrav.
Han kallade hunden ”Fuchsl” och började leka med den varje dag och lära den konster. Förhållandet till hunden var så nära att Hitler senare sa: ”När jag såg den i ögonen kunde jag lika gärna ha tittat på en människa.”
I augusti 1917, när Hitlers förband var på väg till Alsace, blev hunden stulen på en tågstation.
Enligt Hitler måste det ha varit konduktören som varit skyldig, eftersom han hade insisterat på att få köpa den och ilsknat till när Hitler sa tvärt nej.
Förlusten var förkrossande för den blivande diktatorn, som fortfarande blev märkbart berörd när han berättade historien 20 år senare.