
Första sidan av Hitlers testamente i originalversion
Andra delen av Hitlers politiska testamente
Före min död utesluter jag riksdagens tidigare talman Hermann Göring ur partiet och fråntar honom alla rättigheter i enlighet med dekretet den 29 juni 1941 samt av min riksdagsförklaring den 1 september 1939.
I stället utser jag storamiral Dönitz till rikspresident samt överbefälhavare för Wehrmacht.
Före min död utesluter jag den tidigare chefen för SS och inrikesministern, Heinrich Himmler, ur såväl partiet som alla ämbeten.
I hans ställe utser jag Gauleiter Karl Hanke till chef för SS och den tyska polisen samt Gauleiter Paul Giesler till inrikesminister.
Göring och Himmler har genom hemliga förhandlingar med fienden – utan min vetskap och mot min vilja – samt genom att, i strid med lagen, försöka ta makten i staten, vållat landet och hela folket stor skada, helt bortsett från förräderiet mot mig personligen.
För att ge det tyska folket en regering bestående av ärevördiga män som uppfyller förpliktelsen att med alla medel fortsätta kriget, utser jag följande medlemmar av den nya:
Dagen efter Hitlers död blev flottans chef Karl Dönitz Tysklands ledare.
© Interfoto awkz/ImageselectRikspresident, krigsminister och överbefälhavare för marinen: Karl Dönitz
Joseph Goebbels blev kvar hos Hitler i Berlin.
© CorbisRikskansler: doktor Joseph Goebbels
Martin Bormann flydde från Berlin när Hitler begick självmord, men lär senare ha tagit sitt eget liv.
© BundesarchivPartiminister: Martin Bormann
Arthur Seyss-Inquart dömdes och avrättades vid krigsförbrytardomstolen i Nürnberg.
© WikimediaUtrikesminister: Arthur Seyss-Inquart
Paul Giesler fick bara två dagar i positionen som inrikesminister.
© Wikimedia CommonsInrikesminister: Gauleiter Paul Giesler
Ferdinand Schörner blev den tyska arméns sista chef. Posten fick aldrig någon ny innehavare.
Befälhavare för Oberkommando des Heeres: Ferdinand Schörner
Robert von Greim tog över rollen som chef för Luftwaffe från Hermann Göring.
© BundesarchivChef för flygvapnet: Robert von Greim
Karl Hanke tog över posten från Heinrich Himmler, men innehade den bara i några dagar.
© BundesarchivChef för SS och den tyska polisen: Gauleiter Karl Hanke
Walter Funk tog över posten som riksekonomiminister efter Hermann Göring.
© BundesarchivRiksekonomiminister: Walter Funk
Herbert Backe begick självmord i fängelset innan processen i Nürnberg hann inledas.
© BundesarchivRiksnäringsminister: Herbert Backe
Otto Georg Thierack fick behålla sin position som riksjustitieminister.
© BundesarchivRiksjustitieminister: Otto Georg Thierack
Gustav Adolf Scheel behöll sitt uppdrag som kultusminister.
© Wikimedia CommonsKultusminister: doktor Gustav Adolf Scheel
Werner Naumann tog över propagandaministeriet när Goebbels befordrades till rikskansler.
Propagandaminister: Werner Naumann
Efter Hitlers död utnämndes Johann Ludwig Schwerin von Krosigk till rikskansler av Karl Dönitz.
© Wikimedia Commons / Robert SenneckeFinansminister: Johann Ludwig Graf Schwerin von Krosigk
-
Riksarbetsminister: Theo Hupfauer
Karl Saur, som var utbildad ingenjör, hade varit medlem av nazistpartiet sedan år 1931.
Rustningsminister: Karl Saur
Robert Ley begick självmord medan han väntade på processen i Nürnberg.
© BundesarchivChef för Deutsche Arbeitsfront och medlem av rikskabinettet: riksminister Robert Ley

Adolf Hitler tog sin hustru Eva Braun med sig i döden och lämnade därmed sitt arv till partiet.