
Första sidan av Hitlers testamente i originalversion
Läs också:
Andra delen av Hitlers politiska testamente
Före min död utesluter jag riksdagens tidigare talman Hermann Göring ur partiet och fråntar honom alla rättigheter i enlighet med dekretet den 29 juni 1941 samt av min riksdagsförklaring den 1 september 1939.
I stället utser jag storamiral Dönitz till rikspresident samt överbefälhavare för Wehrmacht.
Före min död utesluter jag den tidigare chefen för SS och inrikesministern, Heinrich Himmler, ur såväl partiet som alla ämbeten.
I hans ställe utser jag Gauleiter Karl Hanke till chef för SS och den tyska polisen samt Gauleiter Paul Giesler till inrikesminister.
Göring och Himmler har genom hemliga förhandlingar med fienden – utan min vetskap och mot min vilja – samt genom att, i strid med lagen, försöka ta makten i staten, vållat landet och hela folket stor skada, helt bortsett från förräderiet mot mig personligen.
För att ge det tyska folket en regering bestående av ärevördiga män som uppfyller förpliktelsen att med alla medel fortsätta kriget, utser jag följande medlemmar av den nya:

Rikspresident, krigsminister och överbefälhavare för marinen: Karl Dönitz

Rikskansler: doktor Joseph Goebbels

Partiminister: Martin Bormann

Utrikesminister: Arthur Seyss-Inquart

Inrikesminister: Gauleiter Paul Giesler

Befälhavare för Oberkommando des Heeres: Ferdinand Schörner

Chef för flygvapnet: Robert von Greim

Chef för SS och den tyska polisen: Gauleiter Karl Hanke

Riksekonomiminister: Walter Funk

Riksnäringsminister: Herbert Backe

Riksjustitieminister: Otto Georg Thierack

Kultusminister: doktor Gustav Adolf Scheel

Propagandaminister: Werner Naumann

Finansminister: Johann Ludwig Graf Schwerin von Krosigk
Riksarbetsminister: Theo Hupfauer

Rustningsminister: Karl Saur

Chef för Deutsche Arbeitsfront och medlem av rikskabinettet: riksminister Robert Ley

Adolf Hitler tog sin hustru Eva Braun med sig i döden och lämnade därmed sitt arv till partiet.