#München, Tyskland, den 16 september 1919
Högt ärade herr Gemlich
Det hot som judarna i dag utgör ger upphov till antipati mot dem hos stora delar av vårt folk. Antipatin beror dock sällan på en klar insikt om judarnas skadliga aktiviteter.
Medvetet eller omedvetet härstammar antipatin huvudsakligen från personligt umgänge och det intryck som den enskilde juden lämnar efter sig, ett intryck som nästan alltid är ofördelaktigt.
Antisemitismen får på så vis alltför lätt karaktären av att vara ett uttryck för känslor. Det stämmer emellertid inte.
Antisemitism som politisk rörelse varken kan eller får bygga på känslor, utan enbart på ett erkännande av faktum. Dessa är följande:
Judar är en ras, inte ett religiöst samfund. Juden klassificerar aldrig sig själv som en judisk tysk, en judisk polack eller en judisk amerikan. Han betraktar helt och hållet sig själv som en tysk, en polsk eller en amerikansk jude.
Från de främmande nationer i vars mitt han lever har juden i stort sett aldrig tillägnat sig något annat än språket.
En tysk som tvingas tala franska i Frankrike, italienska i Italien eller kinesiska i Kina blir emellertid därmed varken fransman, italienare eller kines.
På samma sätt kan en jude som råkar bo mitt bland oss och därför tvingas använda det tyska språket inte heller kallas tysk.