Hitlers 10 största tabbar

9. Satte krokben för sitt eget flygvapen

I juni 1940 gav Hitler order om en flygoffensiv mot Storbritannien. Den skulle bana väg för en invasion av de brittiska öarna.

Tyska flygvapnet, Luftwaffe, försökte förstöra britternas Royal Air Force (RAF) för att slå ut allt motstånd i luften.

I ett antal effektiva angrepp bombade tyskarna sambandscentraler, bränsledepåer, flygplansfabriker och landningsbanor. I augusti 1940 såg Luftwaffe ut att lyckas – men då lade Hitler sig i.

Under ett angrepp på en flygplansfabrik hade Luft­waffe dödat nio civila. Britterna svarade med att bomba tyska städer men det blev för mycket för Hitler.

I vredesmod beordrade han flygvapnet att bomba brittiska städer.

RAF fick då ett välbehövlig andrum och snart kunde britterna återta herraväldet i luften över Storbritannien.

8. Höll tyska kvinnor borta från fabrikerna

Medan miljontals kvinnor i USA och Storbritannien skötte arbetet i fabrikerna under kriget, ansåg Hitler att fabriksarbete inte var något för tyska kvinnor.

De skulle ägna sig åt hemmet och barnen. Den konservativa inställningen ledde till en enorm brist på arbetskraft i de tyska fabrikerna när de manliga arbetarna var inkallade i armén.

Hitler höll industrin i gång med hjälp av utländska tvångsarbetare, men de utgjorde bara omkring 20 procent av arbetsstyrkan.

Krigsåren gick och resurserna minskade med alarmerande fart. Till slut tillät Hitler en liten andel av kvinnorna att bidra till krigsinsatsen som bland annat telefonoperatörer, sjuksköterskor och sekreterare.

Andra tjänstgjorde som SS-vakter i koncentrationslägren.

7. Gav de brittiska bombplanen fri väg

Natten till den 31 maj 1942 skickade det brittiska flygvapnet in cirka tusen bombplan över Tyskland.

Det tyska luftvärnet kunde inte se fiendeplanen i nattmörkret och taktiken var extremt effektiv; bara under denna första natt förstörde RAF 13 000 byggnader i Köln.

Britterna upprepade succén under flera månader – tills de tyska jaktplanen började ligga på lur vid brittiska landningsbanor och angripa bombplanen när de gick in för landning.

Taktiken fungerade utmärkt – tills Hitler hjälpte britterna.

Han stoppade bakhållen och beordrade att fiendeplanen i stället skulle skjutas ned över Tyskland – för att tyskarna skulle bli upp­muntrade av synen av brittiska flygplansvrak.

6. Gick ut i krig med gamla vapen

Hitlers tilltro till sin egen talang som militärstrateg befästes under de första krigsåren.

Annekteringen av Österrike, ockupationen av Tjeckoslovakien, fälttåget i Polen, blixt-ockupationen av Danmark och Norge och Frankrikes kapitulation år 1940 visade bara vad Hitler hela tiden hade hävdat: att han var ett militärstrategiskt geni som visste bättre än sin försiktiga generalstab.

Sporrad av de många militära framgångarna – som i själva verket berodde på fiendens tvekan och oförberedda arméer – avlyste Hitler nästan alla de tyska vapenutvecklingsprogrammen.

Kriget kunde vinnas med de vapen som fanns, hävdade Hitler. Men kriget drog ut på tiden och två år senare började nazisternas vapen bli föråldrade jämfört med fiendens.

I all hast lät Hitler starta vapenprogrammen igen, men två år hade gått förlorade och flera av nyckelpersonerna hade hunnit dö i kriget.

Även om tyskarna fortfarande lyckades konstruera några banbrytande vapen, tillverkades inget av dem i tillräckligt stort antal – och de vapen som hann tas i bruk var ofta behäftade med en mängd tekniska fel och brister.

5. Vägrade att ge upp Stalingrad

De tyska generalerna vädjade till Hitler om en taktisk reträtt men Führern beordrade tusentals soldater att dö.

I december 1941 hade den tyska invasionen i Sovjetunionen gått i stå och Hitler började så smått att oroa sig för en repris av Napoleons katastrofala nederlag vid Moskva 1812.

För att tvinga fram resultat utnämnde han sig själv till högste befälhavare för armén.

Några dagar senare utfärdade ­Hitler en order om att de tyska trupperna skulle stå emot till varje pris – trots att flera av hans mest erfarna generaler flera gånger bevisat att en taktisk reträtt kunde öppna för en seger i mötet med en överlägsen ­fiende.

Ofta förvandlades reträtten till ett motangrepp när fienden följde efter och drog ut sina försörjnings­linjer alltför långt.

Hitlers nej till reträtt kostade tiotusentals tyska soldater livet, men han var övertygad om att hans soldater skulle kunna segra på ren viljekraft.

Ett halvår senare hade Hitler fortfarande inte lärt sig av sitt misstag utan upprepade sitt reträttförbud när tyska 6:e ­armén försökte inta staden Stalingrad.

Nederlaget var helt uppenbart nära, men Hitler vägrade att låta sina trupper retirera trots att generalerna bad honom.

Därmed fick 6:e armén den tveksamma äran att bli den första tyska armé som omringades och utplånades totalt. Striderna vid Stalingrad kostade tyskarna mer än 180 000 man.

4. Väntade på en invasion som redan pågick

I gryningen den 6 juni 1944 bombade allierat flyg de tyska försvarsverken i Normandie och tusentals allierade soldater sändes in mot land.

Medan en av historiens största invasioner pågick för fullt sov Hitler hemma i Bayern till klockan två på eftermiddagen – trots att han i månader hade vetat att en invasion var nära förestående.

Hitler tog nyheten om landstigningen med ro; han var säker på att det var en avledningsmanöver.

Han dröjde i flera veckor med att skicka fler soldater till Normandie eftersom han väntade på den riktiga invasionen.

Därmed fick de allierade fotfäste i Frankrike och satte kurs mot Tyskland.

3. Utplånade inte brittiska armén vid Dunkerque

I maj 1940 dundrade tyska stridsvagnar och soldater in över gränsen till Nederländerna, Belgien och Frankrike.

Inom bara tio dagar tog sig Hitlers pansarstyrkor fram till Engelska kanalen, där de trängde in den brittiska armén i ett hörn vid kuststaden Dunkerque.

Den tyske generalen Ewald von Kleist stod några kilometer från britterna med tre pansar- och två infanteridivisioner. Han bedömde att Dunkerque kunde erövras på en dag.

Men då beordrade Hitler plötsligt – av okänd anledning – samtliga enheter att avbryta frammarschen.

Britterna fick tid att genomföra en omfattande evakuering; på nio dagar flydde 365 000 britter över kanalen. Därmed missade Hitler chansen att utplåna större delen av den brittiska armén.

2. Förklarade krig mot USA

Dagen efter Japans angrepp mot den amerikanska flott­basen Pearl Harbor i december 1941 försökte ambassadören Hiroshi Oshima övertala den tyske utrikesministern, Joachim von Ribbentrop, att förklara krig mot USA.

Men von Ribbentrop tvekade och menade att USA:s inblandning i kriget vore rena självmordet för Tyskland. Hitler hade en annan åsikt.

Führern såg Japan som en oövervinnelig allierad – och när kejsardömet väl hade besegrat USA skulle det vända sig mot Sovjetunionen.

Om han bara kunde få Japan att angripa Sovjet österifrån skulle Stalin tvingas in i ett tvåfrontskrig, och därmed skulle de sovjetiska trupperna spridas ut så mycket att Hitler kunde inta Moskva.

Tre dagar senare förklarade Hitler krig mot USA i ett dundrande tal. Han hoppades att amerikanska trupper skulle sändas ut mot japanerna.

Men till Hitlers förvåning skickade president Roosevelt majoriteten av sina styrkor till Europa.

Hitler fick ännu en tuff överraskning när han insåg att ärkefienden Stalin nu kunde använda de trupper som dittills varit reserverade för krig mot Japan, mot tyskarna.

1. Invaderade Sovjet i sommaruniformer

Hitler menade att invasionen av Sovjetunionen – historiens största – kunde klaras av på några månader. Han hade fel.

”V´i behöver bara sparka in dörren. Då rasar hela det ruttna huset”, sade Hitler inför invasionen av Sovjetunionen i juni 1941.

Grannlandet hade förvisso en större armé, men tyskarna var bättre organiserade och hade mer rutinerade officerare. Därför räknade Hitler med att invasionen bara skulle ta ett par månader.

Till en början gick invasionen helt enligt planerna. Ryssarna blev totalt överrumplade och under den första veckan utplånades fem ryska arméer och drygt 2 000 flygplan.

Men framryckningen gick så fort att pansardivisionerna ständigt tvingades vänta på de långsamma infanteristerna. Efter fyra veckor var tyskarnas förnöden­heter slut, och snart avstannade Hitlers blixtinvasion nästan helt.

Samtidigt avfärdade Hitler blankt sina generalers önskan om att skicka trupperna direkt mot Moskva – knutpunkten för Röda arméns materiel.

Trots protester insisterade Hitler i stället på att skicka ett stort antal soldater mot oljefälten i Kaukasus och de ­resursrika Ukraina och Baltikum.

Därför kom inte tyskarna till Moskva förrän i december 1941. Den ökända ryska vintern lamslog Hitlers soldater, som bara hade sommaruniformer.

Den tyska militären hade inte planerat för ett vinterkrig och hade därför inte tillräckligt med vinterkläder. Civila ombads att skicka sina pälsrockar till fronten.

Soldaterna själva stal uniformer och kängor från döda ryssar för att överleva i den extrema kölden på 30 minusgrader.

Hitlers arroganta möte med Röda armén – och Rysslands vinter – blev krigets avgörande vändpunkt. Efter nederlaget i Sovjet var kriget i praktiken förlorat.