Hitler stred mot Nazityskland
Alla tyskar med efternamnet "Hitler" gillade inte gåsmarscher och svarta uniformer. Führerns brorson, William Patrick Hitler, bönade och bad den amerikanske presidenten Roosevelt om att få strida med de allierade – och lyckades i sin föresats.

William i strid mot farbror Hitler
"Högst av allt önskar jag att få delta strid så snart som möjligt och bli accepterad av mina vänner och kamrater som en av dem i den gigantiska kampen för frihet."
Orden var William Patrick Hitlers och mottagaren ingen annan än Franklin D. Roosevelt. Den amerikanske presidenten mottog 1942 ett brev från Adolf Hitlers 31-årige brorson, som bönföll honom att bli antagen i den allierade krigsmaskinen.
”Den unge Hitler brann för att delta i kampen mot den beryktade kanslern och ledaren av Tyskland, som på ett despotiskt vis försöker förslava världens fria och kristna folkslag.” Och hans önskan gick i uppfyllelse.
William utpressade Adolf
William Patrick Hitler föddes i Liverpool 1911 som son till Adolf Hitlers halvbror, Alois, och en irländsk kvinna. Alois levde en kringflackande tillvaro som handelsman och när hans företag gick i konkurs övergav han hastigt både William och hans mor och hittade en ny fru i Tyskland.
Först 1929 återsåg William sin far under ett besök i Tyskland och 1933 flyttade den unge mannen till Tredje riket för att söka lyckan.
William åkte i en gräddfil tack vare sitt efternamn och Führern skaffade mycket riktigt olika jobb vid Reichskredtibank och Opel-fabrikerna åt honom. Men det var inte nog för den ambitiöse unge Hitler-ättlingen.
I slutet av 1930-talet försökte William utpressa sin mäktige farbror och hotade att bekräfta ett envist rykte om att Führern hade judiskt blod i ådrorna. Men då fick han det hett om öronen.
Han fick fly hals över huvud till England 1939 – Hitler hade börjat kalla honom "min vedervärdige brorson" – och därifrån fortsatte han vidare till USA.