”Hitler begick självmord med cyanid”
Den 30 april 1945 hasar en nedbruten Adolf Hitler in på sitt arbetsrum i Führerbunkern under Berlin, biter i en cyanidkapsel och trycker en pistol mot tinningen. Men skulle nazistledaren ha hunnit skjuta sig efter att han tagit giftet?
Efter Berlins fall spreds detta foto av en död Adolf Hitler, men det är tveksamt om bilden verkligen föreställer Führern.
Förtvivlan står målad i ansiktena på alla som är kvar i Adolf Hitlers bunker under Berlin. Röda arméns attack mot riksdagsbyggnaden har inletts, och det är bara en fråga om timmar, innan de når fram till Führerbunkern, som de senaste veckorna har fungerat som Hitlers hem.
Förskansad under metertjock betong har Hitler svängt mellan energisk optimism, uppgivenhet och ursinnig ilska, men den 30 april 1945 har han till slut insett att kriget är förlorat.
Tillsammans med sin nyblivna hustru Eva Braun tar han farväl av sina medarbetare och lojala anhängare. Enligt betjänten Heinz Linge ser Hitler ”hängigare ut än någonsin”.
Nazisterna fick ampullen med cyanid dold i en liten metallbehållare.
Makarna går tysta in i Hitlers arbetsrum och stänger dörren. Hela bunkern väntar apatiskt, men ingenting hörs. Efter tio minuter öppnar Linge försiktigt dörren tillsammans med Hitlers privatsekreterare Martin Bormann. De hittar paret i soffan. Eva har tagit gift, medan Hitler har skjutit sig i tinningen efter att ha bitit sönder ampullen.
Den versionen av historien har återberättats otaliga gånger, men undersökningar har gett ett mindre tvärsäkert resultat.
Oeniga vittnen
FÖR
Röda armén publicerade den första rapporten om Hitlers död. Rapporten byggde på bland annat vittnesutsagor från Harry Mengershausen, som hade begravt Führern, och konstaterade att han dött av cyanid.
Hitler övervägde utan tvekan att använda cyanid. Eftersom han var osäker på giftets effektivitet lät han sin hundskötare testa en ampull på hans hund Blondi. Hunden dog på några sekunder.
Flera vittnen har beskrivit den karakteristiska lukten av bittermandel, som cyanid avger, i rummet där makarna Hitler tog sina liv. Hundföraren Fritz Tornow kom till Führerbunkern en timme efter självmordet och drog utifrån lukten slutsatsen att Hitler hade använt cyanidampullen.
EMOT
Många av de vittnen som har beskrivit att Hitler hade tagit cyanid var inte närvarande i bunkern under självmordet, bland andra Mengershausen.
Cyanid verkar så snabbt att det skulle ha varit väldigt svårt att hinna både ta giftet och skjuta sig. Även om det lyckats skulle de spasmer som giftet orsakar ha lett till blodstänk på kläderna och soffan, vilket det inte finns några uppgifter om.
Enligt Heinz Linge, som hittade kropparna, kom lukten av bittermandel från Eva Hitler. Führern luktade enbart krut. Samma utsaga lämnades av Adolf Hitlers adjutant Otto Günsche, som hjälpte till att bära upp kropparna från bunkern och bränna dem i rikskansliets trädgård.
”Jag tänker inte falla i mina fienders händer” – Adolf Hitler om skälet till sitt självmord.
Slutsats: Osäkerhet om giftampullen
Exakt vad som hände i Führerbunkern är omöjligt att säga med 100 procents säkerhet.
Franska forskare försökte 2018 komma svaret närmare genom att analysera Hitlers kvarvarande tänder. De konstaterade att det på hans tänder finns blåaktiga fläckar, som möjligen skulle kunna ha orsakats av cyanid.
Detta resultat är i linje med det svar Hitler fick, när han rådfrågade SS-läkaren Werner Haase. Denne hävdade att den säkraste självmordsmetoden var ”pistol och gift-metoden”.
Den brittiske historikern Ian Kershaw, en av världens ledande experter på Hitler, är dock övertygad om att Führern inte tog cyanid. Kershaw anser att de tillförlitligaste källorna måste vara de personer som var närmast Hitlers lik, och deras vittnesmål stöder inte en cyanidförgiftning.