I trängseln på nazisternas rumsförmedling i München står en man med ungdomligt utseende och utstående öron. Han är klent byggd och gör inte mycket väsen av sig, men till skillnad från de flesta andra är han inte klädd i partiuniform utan i en mörk jacka.
Ingen fäster sig vid den detaljen. Alla trampar otåligt för att få sig tilldelat ett rum. De vill hinna i tid till kvällens stora begivenhet: Adolf Hitler ska tala till sina ”gamla kamrater” i Münchens stora ölhall, Bürgerbräukeller. Och dagen därpå ska Hitler gå i spetsen för en stor minnesmarsch.
Arrangemanget sker med anledning av den s.k. ölkällarkuppen som nazisterna förgäves försökte genomföra år 1923. Kuppförsöket slutade i ett blodbad vid vilket 16 nazister dödades. Sedan dess hyllas de som martyrer.
På rumsförmedlingen frågar sekreterarna nyfiket de köande om de var med när det begav sig 1923. Mannen med de utstående öronen skakar tyst på huvudet, som om han är ledsen för att han inte var med vid kuppförsöket. Sedan presenterar han sig som Georg Elser och tackar artigt när han får adressen till en familj som hyr ut ett rum till nazisternas gäster.
Hemma hos värdfamiljen ställer Elser ifrån sig resväskan och byter några ord med värden innan han vid 20-tiden ger sig iväg mot Bürgerbräukeller på andra sidan floden Isar. Gatorna är avspärrade och fulla med nyfikna människor som hoppas få en glimt av Führern.
Inne i den fullsatta festsalen har nästan 3 000 nazister samlats. Precis som alla tidigare år på den här dagen, den 8 november, stiger Adolf Hitler upp på podiet, exakt klockan 20.30, till ljudet av dånande applåder och euforiska heil-rop.
I två timmar talar han om Tysklands storhet, och först när han vid 22.30-snåret avslutar sitt tal och lämnar ölkällaren, kan vägspärrarna utanför tas bort.
Medan mötesdeltagarna traskar hemåt passar Georg Elser på att smyga sig in i den tomma festsalen i Bürgerbräukeller. Han ser sig omkring och noterar att salen är byggd i två våningar. Bakom talarstolen hänger en nazistflagga som döljer en bärande pelare.
Utan att veta exakt hur han ska bära sig åt, är Elser säker på att Hitler ska dö i den här salen den 8 november nästa år.
Hatet gror hos den ensamme snickaren
Georg Elser föddes 1903 och växte upp under enkla förhållanden i den sydtyska byn Königsbronn. I skolan var han duktig på matematik och teckning, och när Georg kommer i lära som snickare visar han sig vara perfektionist.
Han besöker ofta sina kunder dagen efter att de fått hans möbler, bara för att se att allt är i sin ordning. På fritiden spelar Elser fiol i en folkmusikorkester, dansar och har viss framgång hos flickorna som faller för hans tystlåtna sätt. Men inuti honom pyr vreden.
Lika vänlig och tillmötesgående som Elser är mot de flesta, lika hatisk är han gentemot nazisterna som styrt landet sedan 1933. Nazisterna kommer att tvinga in landet i ett nytt storkrig, förutspår han, sedan Tyskland på hösten 1938 ockuperat Sudetenland, ett bergigt område i Tjeckoslovakien.
Elser är inte särskilt politiskt engagerad, men han har varit medlem i kommunistpartiet och känner av de kärva tiderna i sin egen börs – det ekonomiska under som Hitler skryter med att han genomfört, har gått alldeles obemärkt förbi arbetarklassen. Under åren 1928 till 1938 har Elsers redan magra timlön halverats. Det har han räknat ut.
Men det är inte den kärva ekonomin som plågar Elser mest. Först och främst avskyr han förtryck i alla dess former. Han har vuxit upp med en försupen, våldsam far och den bakgrunden har fött ett starkt hat mot tyranner.
När Elser hör Hitler tala i radio lämnar han rummet och när nazisterna marscherar på Königsbronns gator vänder han dem ryggen och börjar vissla. Han hatar nazisternas heil-hälsning och tål inte ungdomsorganisationen Hitler-Jugend. Risken för ett nytt storkrig oroar honom, och på hösten 1938 bestämmer han sig för att agera.