Britterna planerade ett attentat: Hitler skulle lönnmördas

Unik möjlighet för ett attentat mot Hitler

Om du är rädd, så gå någon annanstans och vakta dig själv”, ropar Adolf Hitler alltid ilsket till SS-soldaten bakom sig om han får syn på honom.

Den tyske diktatorn avskyr att känna sig övervakad och insisterar på att få gå sin vanliga morgonpromenad i fred.

SS-soldaten som eskorterar Führern har därför en stående order att hålla sig utom synhåll för den temperamentsfulle nazistledaren.

Hitlers morgonpromenad går emellertid genom ett skogsområde, och i sin iver att bevaka Führern har den ensamme SS-soldaten mer än en gång råkat komma för nära – och mötts av ilskna svador från Hitler.

För officerarna i Special Operations Executive (SOE) – britternas spionage- och sabotageorganisation – verkar informationen om Hitlers dagliga promenad nästan för bra för att vara sann när de nås av den på sommaren 1944.

Hitler har inte bara en daglig rutin då han promenerar genom tät skog kring sitt hus i de sydtyska Alperna.

Han spatserar dessutom omkring helt ensam.

SOE ser en chans att mörda Hitler i ett noga planerat attentat och därmed få ett slut på andra världskriget.
Snart har Operation Foxley, planen för att lönnmörda Hitler, sett dagens ljus.

Hitlers livvakt skvallrade

SOE:s mordplan hölls länge hemlig, och blev inte offentligt känd förrän år 1998 när den topphemliga underrättelse­rapporten släpptes fri.

Därigenom kunde historikerna få en enastående inblick i de uppgifter som SOE hade samlat in om Hitler.

Informationen fick britterna bland annat från en tysk SS-soldat som de tog tillfånga under invasionen i Normandie år 1944.

Soldaten hade ett år tidigare ingått i de elitstyrkor som bevakade Führern när han vistades på ­nazisttopparnas eget berg Obersalzberg i delstaten Bayern.

Högt uppsatta nazister, som Luftwaffe-chefen Hermann Göring och rustningsministern Albert Speer, hade privata lantställen på berget och vistades här när de skulle umgås med Hitler i hans residens Berghof.

Och här bodde Führern under stora delar av andra världskriget när han inte var i Wolfsschanze (Varglyan) i dagens Polen.

Berget hade ett idealiskt läge – bara några kilometer från en idyllisk bayersk by med tågförbindelse till Salzburg tre mil norrut och München 18 mil åt nordväst.

Högt uppe på berget hade Hitler låtit bygga en enorm lyxvilla för alla de pengar han tjänat på sin bok Mein Kampf.

SS-soldater skulle skydda Hitler mot attentat

Av SOE:s underrättelserapporter framgår det att ingen fick köra upp på det mondäna berget utan giltig passersedel.

För att förhindra obehörig trafik, eller fientliga angrepp, bevakades området dessutom av 540 fanatiska SS-soldater med schäferhundar som kunde söka upp inkräktare i skogarna kring Berghof.

Om fienden gick till angrepp från luften kunde en enhet om 300 man svepa in hela Obersalzberg i en konstgjord dimma för att hindra bombplanen från att upptäcka sitt mål.

”Denna enhet består av tre bataljoner om vardera 80–100 man. De finns utspridda över hela området – två och två i stugor. Deras utrustning för att åstadkomma dimma består av två små behållare, en gasflaska och ett kakelugnsrör. Dimapparaten regleras med ett handtag”, står det i Foxleyrapporten om skyddssystemet.

Här fanns även uppgifter om att Hitler omgående skulle gömma sig 20 meter under markytan i Berghofs enorma, bombsäkra skyddsrum medan SS-styrkorna sköt med luftvärnskanoner mot fiendens flygplan.

Förutom de militära vakterna skyddade flera civila vaktposter den bergiga terrängen.

De var övertygade nazister som såg till att ingen obehörig kunde komma i närheten av Führern.

På järnvägsstationen och alla byns hotell kontrollerades alla misstänkta av civilklädda agenter ur Reichssicherheits­dienst – Hitlers säkerhetstjänst.

Hakkorsflagga avslöjar att Hitler är hemma

Trots alla säkerhetsanordningar kunde, enligt rapporten från SOE, Obersalzburg erbjuda de allra bästa möjligheterna för att lyckas med ett lönnmord på Hitler.

Führerns vardagar på bergstoppen präglades nämligen av orubbliga rutiner.

Under normala omständigheter var det en ytterst välbevarad hemlighet var Führern befann sig.

Hans resplaner avslöjades inte förrän ett par timmar före avresan för en liten grupp lojala medarbetare och ändrades ofta under resans gång.

Dessutom var den tyske nazistledaren alltid omgiven av många välbeväpnade och rutinerade SS-soldater.

Men när Hitler befann sig i Berghof var det helt annorlunda.

”Det tydligaste tecknet på att Hitler befinner sig på Obersalzberg är den stora hakkorsfanan som hissas på flaggstången på parkeringsplatsen framför Berghof”, konstaterar Foxleyrapporten.

Därmed kunde alla se att Führern var hemma.

Och bakom taggtrådsstängsel och en mängd kontrollposter rörde sig Hitler helt fritt.

Krigsfånge ska skjuta Hitler

Inledningsvis letade britterna efter en lämplig lönnmördare bland de tyska och österrikiska krigsfångarna.

De hoppades kunna hitta en soldat som talade med rätt sydtysk accent och hyste ett personligt hat gentemot Hitler.

Försedd med falska identitetshandlingar skulle en tysktalande lönnmördare kunna vistas i Obersalzberg i flera månader medan han studerade vakternas rutiner och väntade på att Hitler skulle anlända.

I Foxleyrapporten kan man läsa:

”Det är möjligt att bo på värdshusen Trimbacher och Goldener Bär i Berchtesgaden, trots att Trimbacher ofta bebos av SS-soldater.”

SOE menade också att såväl tjeckoslovakiska som polska kandidater kunde bli aktuella för uppdraget att mörda Hitler.

I det område kring Salzburg där Obersalzberg ligger fanns redan fler än 100 000 tvångsarbetare från Tjeckoslovakien och Polen, och bokstavligt talat bara ett stenkast från Hitlers bostad fanns ett läger för tjeckiska tvångsarbetare.

De arbetade oftast utomhus med uppgifter som att underhålla järnvägsnätet, avverka skog och skotta snö på vintern.

En förklädd tjeck eller polack skulle därför knappast väcka någon större uppmärksamhet även om vakterna skulle få syn på honom nära Berghof.

Underrättelserapporten avslöjar att SOE hade gjort noggranna efterforskningar och till och med visste vilket passertillstånd de utländska arbetarna behövde för att få vistas på Obersalzberg:

”Passersedlarna är mörkblå och försedda med stämpel. Numret på stämpeln ändras varje vecka. Passersedlarna är försedda med Bormanns (Hitlers hög-ra hand, red:s anm.) eller Rattenhubers (chef för Hitlers säkerhetstjänst, red:s anm.) underskrift.”

Förutom rätt nationalitet måste kandidaten även ha rätt kvalifikationer som lönnmördare:

Han måste vara modig, uppfinningsrik, kvicktänkt, tålmodig och beredd att ta stora risker under ett uppdrag som med stor sannolikhet kunde komma att kosta honom livet.

Hitler skulle sprängas i luften

Medan delar av SOE letade efter rätt man för jobbet ägnade sig andra avdelningar åt att planera lämplig utrustning för attentatsmannen.

De kom fram till att inte bara en, utan helst två krypskyttar skulle dela på uppdraget.

När hakkorsflaggan hissades utanför Hitlers bostad skulle krypskyttarna ta på sig likadana uniformer som tyska alp­jägare använde, och smyga sig upp mot bergstoppen Mooslahner Kopf, där målet för Hitlers morgonpromenad – ett litet tehus – låg.

Foxleyrapporten rekommenderar alpjägaruniform eftersom ”merparten av de soldater som är inlagda på militärsjukhuset Platterhof (som låg några hundra meter från Berghof, red:s anm.) är Gebirgsjäger – alpjägare.

Eftersom både Hitlers personliga säkerhetstjänst och SS-vakterna i området bär denna typ av uniform vintertid kan man, genom att utge sig för att vara en av dem, kunna ta sig inom räckhåll.”

Under sina långa uniformsrockar skulle de båda lönnmördarna gömma en bazooka med tillhörande granater, en påse handgranater för självförsvar, ett tysktillverkat Mausergevär med explosiv ammunition, ett kikarsikte samt en kraftig tång för att kunna klippa sig genom områdets kraftiga stängsel.

Den explosiva ammunitionen innehöll det känsliga tändämnet kvicksilverfulminat, som var så kraftfullt att även en liten mängd kunde spränga bort offrets huvud.

Därmed kunde krypskyttarna åsamka Hitler dödliga skador även om de bara träffade en enda gång.

Operation Foxley stöter på motstånd

Medan SOE arbetade för högtryck med att finslipa de sista detaljerna kring lönnmordet ökade dock motståndet mot ”Operation Foxley” alltmer inom det brittiska krigsministeriet.

Den stora frågan var om det egentligen skulle gynna de allierade om Hitler likviderades.

De brittiska generalerna var säkra på sin sak, skrev sir Hastings Lionel Ismay – Winston Churchills närmaste militärrådgivare – till premiärministern:

”Överbefälhavarna är enhälliga i sitt uttalande om att det, med tanke på Hitlers många misstag, närmast är en fördel att Hitler behåller kontrollen över Tysklands strategi. Men sett ur ett bredare perspektiv vore det bättre om han röjdes ur vägen.”

Med andra ord: Om Hitler försvann kunde mera kompetenta personer som exempelvis SS-chefen Heinrich Himmler ta över kommandot över armén och åsamka de allierade invasionsstyrkorna större förluster.

En annan fråga var om mordet skulle göra tyskarna svagare, eller i stället sporra dem till en sista kraftansträngning för att hämnas sin Führer.

Attentatet mot Hitler stoppas

”Nu när Hitler har lovat att försvara varenda centimeter av det tyska fosterlandet riskerar vi att göra honom till helgon om vi mördar honom”, skrev överstelöjtnant R.H. Thornley, en av de få SOE-officerare som redan från början protesterat mot ”Operation Foxley”.

”Mordet på Hitler kommer dessutom att bilda grogrund för en myt som kommer att göra det besegrade Tyskland svårt att kontrollera och öka risken för ett tredje världskrig”, skrev Thornley vidare och betonade att just en sådan myt hade fört Hitler till makten från första början – nämligen tanken att tyskarna inte blivit militärt besegrade i första världskriget, utan förrådda av skamlösa politiker.

Ett Efterkrigstyskland där det ryktades att tyskarna besegrats genom ett fegt lönnmord skulle kunna föra nya fanatiker till makten. Ett eventuellt mord på Hitler måste därför se ut som om det utförts av den tyska armén själv, betonade Thornley gång på gång.

Samtidigt som diskussionen mellan SOE och generalerna böljade fram och tillbaka, invaderade de allierade Tyskland i slutet av 1944. Därmed hade tiden sprungit ifrån ”Operation Foxley”.

Underrättelserapporten förlorade all betydelse och slutade sina dagar i ett hemligt militär­arkiv.

Och den såg inte dagens ljus igen förrän år 1998.