Hiroshima: Dagen då atombomben föll

Klockan 2.45: Hiroshima har högsta prioritet

Stämningen i cockpiten är spänd när piloten Paul Tibbets ger mer gas åt den specialbyggda B-29:an.

Bombplanet väger tolv ton mer än vanligt och om det inte tar sig upp i luften snart kommer både planet och den skrämmande lasten att hamna i Stilla havet utanför startbanan.

Fyra och ett halvt av lastens tolv ton ligger i det främre bombrummet i form av atombomben Little Boy. I dag, den 6 augusti 1945, ska den användas i historiens första angrepp med kärnvapen.

Enola Gay är uppe i luften. Om mindre än sex timmar kommer planet att nå Japan och släppa världens första atombomb. Besättningen vet ingenting om vare sig vapnet eller uppdraget, bara att de ska fälla en hemlig, mycket kraftfull bomb.

Det har gått tre år och åtta månader sedan Japan bombade USA:s stillahavsflotta i Pearl Harbor den 7 december 1941 och därmed drog in amerikanerna i andra världskriget.

Till en början tycktes japanerna vara oövervinneliga, men med tiden tvingades de bort från ö efter ö i Stilla havet. Nästa steg måste bli en invasion av Japan, om man inte kan tvinga japanerna till villkorslös kapitulation på något annat vis.

Besättningen ombord på Enola Gay vet ännu inte vart de är på väg. Tre andra plan ska ta reda på det. De tre spaningsflygplanen är på väg mot kuststäderna Hiroshima, Kokura och Nagasaki.

Hiroshima har högsta prioritet, men om det blir svårt att träffa staden på grund av låga moln ska Enola Gay sätta kurs mot någon av de två andra.

Klockan 3.00: Ett nytt vapen används

I cockpiten pratar Lewis och Tibbets fortfarande inte med varandra, förutom rutinmässiga kommandon.

Ingen av dem nämner med ett ord att Lewis var nära att ta över kommandot i det mest kritiska ögonblicket.

Lewis antecknar i loggboken: ”Allt gick bra vid starten. Inget ovanligt att rapportera.”

Sedan passerar flera timmar under vilka besättningen inte har så mycket att göra. Flygrutten går först mot ön Iojima och därefter mot Japan.

Vapenteknikern William Parsons är den ende som inte kan slappna av. Han knackar Tibbets på axeln och säger: ”Dags att sätta i gång.”

”Domaren inleder sitt arbete”, säger Tibbets. Det är kod till radiotornet på basen på Tinian. Under tiden har Parsons klättrat in i bombrummet. Han är den ende ombord som vet att Little Boy är en atombomb.

Två dagar före avresan fick han i uppdrag att berätta för de övriga besättningsmännen om vad som fanns i lasten.

Utan att nämna ordet atombomb sa han: ”Bomben som ni ska fälla är något helt nytt i krigshistorien. Det mest förödande vapen som någonsin skapats. Vi tror att den kommer att förstöra i princip allt inom en radie av 4,8 kilometer.” Parsons ritar ett svampmoln på tavlan bakom sig och fortsätter: ”Vi vet inte exakt vad som kommer att hända när vi släpper bomben. Det har aldrig gjorts förut, men vi förväntar oss att ett moln med den här formen ska bildas och att det kommer att uppstå ett ljussken som är starkare än solens.”

Klockan 3.10: Vapentekniker öppnar atombomben

Parsons öppnar bomben och det lilla kanonröret, kring vilket Little Boy är uppbyggd. Överst i röret ligger laddningen med instabilt uran, inkapslat i något som liknar en konservburk.

Bakom burken finns en hålighet som Parsons fyller med krut och en elektroniskt styrd detonator.

När krutet antänds via en elektrisk signal skjuts laddningen av instabilt uran genom kanonröret till en uranstav. Det sätter i gång den kedjereaktion som ska utlösa atombombens enorma kraft.

Klockan 3.20 är Parsons klar och han skruvar fast ytterplåtarna igen. Nu är bomben nästan fullt armerad. Endast tre förseglade säkringar förhindrar att strömmen aktiverar detonatorn av misstag. De tre säkringarna ska teknikerna ta bort precis innan bomben släpps.

Klockan 4.25: Att avslöja något om vapnet är belagt med dödsstraff

En halvtimme innan Enola Gay ska möta två eskortplan vid Iojima lämnar Tibbets över befälet åt Lewis och lämnar cockpiten.

De flesta i besättningen ligger antingen och vilar eller läser böcker. Tibbets kryper ner genom den långa tunneln ovanför de båda bombrummen till uppehållsrummet längst bak i planet. Han hälsar på dem av männen som är vakna och säger några lugnande ord.

Till skytten Bob Caron i aktertornet säger han: ”Bob, har du gissat vad det är vi ska göra i dag?”

”Överste, jag vill inte ställas mot en vägg och skjutas”, svarar Caron och syftar på det hot som hängt över alla i kärnvapenprogrammet.

Caron och alla andra som varit inblandade i att utveckla och transportera atombomben vet att de riskerar dödsstraff om de avslöjar några detaljer kring det topphemliga vapnet.

Projektet är så hemligt att vicepresident Truman inte visste någonting om det förrän han tog över presidentposten den 12 april 1945, efter det att Roosevelt avlidit.

”Bob, nu är vi på väg. Du får prata”, säger Tibbets med ett leende.

”Är det som vi har med oss en kemists mardröm?” frågar Caron.

”Nej, inte direkt”, svarar Tibbets.

”Är det en fysikers mardröm då?”

”Ja”, svarar Tibbets.

”Ska vi klyva atomer?” frågar Caron. Akterskytten vet inte exakt vad det innebär, men han har läst om atomer i en populärvetenskaplig tidning.

Klockan 4.55: Kurs mot Hiroshima

På avtalad tid möter Enola Gay de två andra B-29:orna över Iojima. Nattmörkret börjar trängas undan av gryningsljuset och horisonten är skär mot den mörka himlen.

Tibbets slår sig ner vid spakarna igen och tar upp planet till cirka 3 000 meters höjd. De tre flygplanen bildar en V-formation och sätter som avtalat kurs mot Hiroshima. Solen stiger långsamt upp över horisonten.

Erfarenheter från invasionen av öarna Iojima och Okinawa tidigare samma år fick president Truman att ge klartecken till att använda atombomben.

På båda öarna gjorde japanerna fanatiskt motstånd, eftersom de för första gången stred på eget territorium.

Analyser av amerikanernas förluster på Iojima och Okinawa visar att drygt 267 000 amerikanska soldater riskerar att mista livet och att närmare en miljon riskerar att skadas ifall USA skulle försöka sig på att invadera Japans huvudöar.

Tanken är att atombomben ska spara amerikanska liv.

Klockan 6.30: Världens första atombomb befinner sig bara två timmar från Hiroshima

När det är knappt två timmar kvar till Japans sydkust klättrar vapenteknikern Morris Jeppson ut i främre bombrummet. Hans uppgift är att göra bomben klar för användning.

Han byter ut de tre gröna förseglade säkringarna mot tre röda säkringar, vilket innebär att strömmen kan gå hela vägen från bombens batteri till den elektroniska detonatorn. Nu kan bomben explodera när strömmen slås på.

När säkringarna har bytts ut klättrar Parsons fram till Tibbets och berättar att hans assistent har armerat bomben.

Tibbets lyfter mikrofonen till flygplanets kommunikationsanläggning och avslöjar lastrummets hemlighet för hela besättningen: ”Det vi har ombord är världens första atombomb”, säger han i mikrofonen.

”När vi har släppt den kommer alla våra reaktioner att spelas in, som historisk dokumentation, så tänk på vad ni säger – och avbryt inte varandra på internradion.”

”Du hade rätt, Bob. Vi ska klyva atomer. Kom nu tillbaka till ditt torn. Vi ska påbörja stigningen”, avslutar Tibbets.

Klockan 7.24: Hiroshima håller på att vakna

Ett av de tre spaningsplanen gör ett radioanrop. Det är B-29:an Straight Flush, som befinner sig ovanför Hiroshima. ”Molntäcket är under 3/10 på samtliga höjder. Råd: Bomba huvudmålet”, lyder det kortfattade meddelandet till Tibbets.

”Det blir Hiroshima”, säger Tibbets till sin besättning, samtidigt som Enola Gay stiger till 8 000 meters höjd.

Hiroshima håller sakta på att vakna. De flesta av stadens cirka 40 000 soldater gör morgongymnastik utomhus och hundratals barn och ungdomar är utkommenderade till att arbeta med en brandgata som ska leda till Aioibron i stadens centrum. Enola Gay har fått order om att sikta på just den bron.

För japanerna är B-29:or på himlen ingen ovanlig syn. Det speciella den här dagen är snarare att planen inte är fler än tre. Sedan hösten 1944 har amerikanerna kunnat nå Japan från de erövrade baserna i ögruppen Marianerna.

Framför allt angreppen mot Tokyo i mars 1945 satte skräck i den japanska civilbefolkningen. Då fällde drygt 300 B-29:or brandbomber som dödade 100 000 personer.

Klockan 8.05: Bombplanet befinner sig nära Hiroshima

Åtta mil från Aioibron har Enola Gay stigit till 9 300 meters höjd och närmar sig Hiroshima i en hastighet av 320 kilometer i timmen. De två följeplanen befinner sig ett par kilometer bakom Enola Gay.

I aktertornet håller Caron utkik efter japanska jaktplan, men varken radarn eller radion avslöjar några tecken på japanska jaktplan i luften.

Det japanska luftvärnet vid kusten har redan upptäckt bombplanen, men ser dem inte som något allvarligt hot.

I aktertornet försöker Caron ta på sig sin skottsäkra väst, men misslyckas. Det är för trångt bakom kulsprutorna. Kameran som han fick i handen strax före start är också i vägen.

När de har släppt bomben och skyndar iväg från Hiroshima är det tänkt att Caron, som sitter bakom stjärtrodret, ska fotografera explosionen och svampmolnet som förväntas uppstå.

”Tio minuter till riktmärket”, hörs det i planets internradio. Vapenteknikerna Parsons och Jeppson tittar på kontrollpanelen ännu en gång. Bomben är armerad och alla system fungerar som de ska.

Klockan 8.12: Radiostation i Hiroshima varnar för fara

I staden Saijo tre mil öster om Hiroshima upptäcker en flygspanare de tre planen på himlen. Via en fälttelefon ringer han beredskapscentralen i Hiroshima.

Skolflickorna som utgör beredskapen tar emot hans meddelande och vidarebefordrar det till Hiroshimas radiostation: ”Chugokus regionala militära bas rapporterar om tre stora flygplan som närmar sig i väster från Saijo. Inta högsta beredskap.”

Under de följande minuterna är det många av Hiroshimas invånare som ser planen. Männen som leder arbetet med brandvägen till Aioibron blåser i sina visselpipor och skickar iväg skolbarnen mot skyddsrummen.

Klockan 8.14: Hiroshima i sikte

”På med glasögonen”, beordrar Tibbets över planets internradio. Enola Gay har kommit in över Hiroshimas förorter. Nio av de tolv besättningsmännen drar ner sina mörka glasögon över ögonen.

De tre övriga kan inte ta på sig glasögonen riktigt än. De måste kunna se ordentligt för att klara av att utföra sina sista uppgifter. En av dem är bombfällaren Ferebee, som ser Hiroshima genom sitt sikte.

Tidigare har han bara sett Hiroshima på grovkorniga svartvita spaningsfoton, men nu får han se staden i verkligheten. Det är stor skillnad mellan bilderna och verkligheten.

Hiroshima är full av färger. Det finns gröna trädgårdar och parker, vikens blå vatten och bruna floder. Ferebee ser att Aioibron närmar sig hårkorset i bombsiktet.

Han gör de sista finjusteringarna och slår på tonsignalen.

Nu går det på automatik. En enkel dator utför finjusteringarna under de sista 15 sekunderna och släpper själv bomben. Systemet sänder ut ett ihållande, brummande ljud.

Besättningarna i de två planen bakom Enola Gay förbereder sig inför sina arbetsuppgifter. Den ena besättningen ska fotografera förödelsen och den andra ska släppa ut mätutrustning i fallskärmar.

Mätarna ska bland annat registrera hur kraftig tryckvågen från atombomben blir.

Klockan 8.15: Bombluckorna öppnas

Exakt klockan 8.15.17 slår Enola Gay upp bombluckorna. Little Boy faller ut.

”Bomben är iväg”, ropar Ferebee. Han höjer blicken från bombsiktet, tittar ut genom golvet i planets plexiglaskupol och ser Little Boy falla mot marken.

För ett ögonblick tycks den stå stilla i luften. Det är som om den hängde under planet i osynliga snören. Sedan fortsätter den ner mot marken.

I början av fallet gungar den flera ton tunga metallklumpen lite grand från sida till sida, men snart faller den lodrätt.

Enola Gay, som i ett slag har blivit 4,5 ton lättare, gör ett våldsamt skutt upp i luften. Tibbets tvingar genast planet tvärt åt höger och störtdyker.

Manövern är så häftig att besättningsmännen inte kan röra sig. De får svårt att prata på grund av de enorma g-krafter som deras kroppar utsätts för.

Tibbets lyckas med stor möda få fram några ord. Han ropar till Caron i aktern och frågar om han ser någonting. Caron lyckas knappt pressa fram svaret: ”Ingenting.”

Klockan 8.16: Temperaturen stiger till flera tusen grader

Under de första millisekunderna efter detonationen kommer ljusblixten, som utvidgas till ett nästan hundra meter brett eldklot.

Strax under bomben stiger temperaturen till flera tusen grader. En man på en stentrappa smälter. Det enda som blir kvar av honom är en mörk fläck på det översta trappsteget.

En mordisk våg av hetta antänder alla byggnader, djur och människor inom en radie av 1,5 kilometer. Skolbarnens knästrumpor smälter in i huden på benen och männens hattar bränns fast vid huvudsvålen.

Personer som befinner sig tre kilometer bort får svåra brännskador. Av stadens cirka 320 000 invånare dör över 80 000 omedelbart.