Följ besättningen och planet som fällde atombomben över Hiroshima. Här är förloppet – timme för timme – från att planet lyfter till Hiroshima har tillintetgjortst.
Du får även svar på många frågor om konsekvenserna av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki.
Innehållsöversikt
- Fakta om Little Boy
- Fakta om Enola Gay
- Så fungerade atombomben mot Hiroshima
- Atombomben apteras ombord på planet
- Varför valdes Hiroshima och Nagasaki ut som mål?
- Atombomben fälls över Hiroshima
- Besättningens tankar om atombomben
- Hur många dödades av atombomben i Hiroshima?
- Kan man bo i Hiroshima i dag?
- För eller emot atombomben mot Hiroshima
Planet lyfter från bas i Stilla havet
Klockan 2.45: Hiroshima har högsta prioritet
Stämningen i cockpiten är spänd när piloten Paul Tibbets ger mer gas åt den specialbyggda B-29:an.
Bombplanet väger tolv ton mer än vanligt och om det inte tar sig upp i luften snart kommer både planet och den skrämmande lasten att hamna i Stilla havet utanför startbanan.
Fyra och ett halvt av lastens tolv ton ligger i det främre bombrummet i form av atombomben Little Boy. I dag, den 6 augusti 1945, ska den användas i historiens första angrepp med kärnvapen.
Dålig stämning ombord
Det extra bränslet till den drygt 250 mil långa flygningen tynger också ner planet; bränslet måste räcka till återresan till ön Tinian långt ute i Stilla havet.
Lastens tyngd är emellertid inte den enda anledningen till att stämningen är tryckt. Bredvid Tibbets sitter andrepiloten Robert Lewis.
Han brukar vara den som för kommandot i planet, men eftersom uppdraget innebär att fälla en bomb av ett helt nytt, okänt slag har hans befäl överste Tibbets valt att själv agera förstepilot.
Stora svarta bokstäver på planets sida trumpetar ut Lewis förödmjukelse. Strax under cockpit står det Enola Gay, Tibbets mammas namn.
Det kan bero på den dåliga stämningen, men Tibbets har inte berättat för Lewis hur han ska få upp det 65 ton tunga planet i luften. Den erfarne piloten tänker använda sig av hela startbanan och bygga upp så mycket fart som möjligt innan han försöker lyfta.
Tibbets koncentrerar sig på att hålla planet på marken medan de fyra stora motorerna får det att rulla allt fortare. När Enola Gay har avverkat över två tredjedelar av startbanan ropar Lewis: ”Hon är för tung. Ta upp henne nu!”
Tibbets struntar emellertid i vad han säger och fortsätter hålla planet på marken. Han tittar på instrumenten och ser att propellrarna inte har kommit upp i de 2 550 varv per minut som han anser krävs för att planet ska kunna lyfta.
Lewis sträcker sig desperat mot styrspaken när startbanan börjar ta slut. ”Nej, låt bli!” utbrister Tibbets.
I sista sekunden, när Lewis ännu en gång lutar sig fram för att ingripa, drar Tibbets åt sig reglaget. Sakta lämnar det stora planet startbanan precis där den tar slut.
Fakta om Little Boy
”Allt gick bra vid starten. Inget ovanligt att rapportera.” Text ur Lewis dagbok
Enola Gay är uppe i luften. Om mindre än sex timmar kommer planet att nå Japan och släppa världens första atombomb. Besättningen vet ingenting om vare sig vapnet eller uppdraget, bara att de ska fälla en hemlig, mycket kraftfull bomb.
Det har gått tre år och åtta månader sedan Japan bombade USA:s stillahavsflotta i Pearl Harbor den 7 december 1941 och därmed drog in amerikanerna i andra världskriget.
Till en början tycktes japanerna vara oövervinneliga, men med tiden tvingades de bort från ö efter ö i Stilla havet. Nästa steg måste bli en invasion av Japan, om man inte kan tvinga japanerna till villkorslös kapitulation på något annat vis.
Besättningen ombord på Enola Gay vet ännu inte vart de är på väg. Tre andra plan ska ta reda på det. De tre spaningsflygplanen är på väg mot kuststäderna Hiroshima, Kokura och Nagasaki.
Hiroshima har högsta prioritet, men om det blir svårt att träffa staden på grund av låga moln ska Enola Gay sätta kurs mot någon av de två andra.
Fakta om Enola Gay

Världens första atombomb transporterades till Japan i lastrummet på B-29:an Enola Gay. Det stora bombflygplanet var uppkallat efter piloten Paul Tibbets mor.
Klockan 3.00: Ett nytt vapen används
I cockpiten pratar Lewis och Tibbets fortfarande inte med varandra, förutom rutinmässiga kommandon.
Ingen av dem nämner med ett ord att Lewis var nära att ta över kommandot i det mest kritiska ögonblicket.
Lewis antecknar i loggboken: ”Allt gick bra vid starten. Inget ovanligt att rapportera.”
Sedan passerar flera timmar under vilka besättningen inte har så mycket att göra. Flygrutten går först mot ön Iojima och därefter mot Japan.
”Vi vet inte exakt vad som kommer att hända när vi släpper bomben. Det har aldrig gjorts förut, men vi förväntar oss att ett moln med den här formen ska bildas och att det kommer att uppstå ett ljussken som är starkare än solens.” William Parson, vapentekniker ombord på Enola Gay
Vapenteknikern William Parsons är den ende som inte kan slappna av. Han knackar Tibbets på axeln och säger: ”Dags att sätta i gång.”
”Domaren inleder sitt arbete”, säger Tibbets. Det är kod till radiotornet på basen på Tinian. Under tiden har Parsons klättrat in i bombrummet. Han är den ende ombord som vet att Little Boy är en atombomb.
Två dagar före avresan fick han i uppdrag att berätta för de övriga besättningsmännen om vad som fanns i lasten.
Utan att nämna ordet atombomb sa han: ”Bomben som ni ska fälla är något helt nytt i krigshistorien. Det mest förödande vapen som någonsin skapats. Vi tror att den kommer att förstöra i princip allt inom en radie av 4,8 kilometer.” Parsons ritar ett svampmoln på tavlan bakom sig och fortsätter: ”Vi vet inte exakt vad som kommer att hända när vi släpper bomben. Det har aldrig gjorts förut, men vi förväntar oss att ett moln med den här formen ska bildas och att det kommer att uppstå ett ljussken som är starkare än solens.”
Manhattanprojektet
Little Boy är resultatet av ett enormt omfattande hemligt utvecklingsarbete under kodnamnet Manhattanprojektet.
Hundratrettiotusen forskare och tekniker har arbetat dygnet runt för att konstruera atombomben.
Ledande fysiker från hela världen, bland dem Albert Einstein och Niels Bohr, har deltagit i processen.
För mindre än en månad sedan, då den första kärnvapenprovsprängningen genomfördes i en öken i USA, insåg vetenskapsmännen att deras teorier stämde.
Harmlös atombomb
Little Boy är dock relativt harmlös när Enola Gay flyger de första kilometerna av den långa färden till ön Iojima. Av säkerhetsskäl är nämligen bomben inte armerad.
Basen på Tinian skulle ha kunnat förintas om Enola Gay hade kraschat på startbanan med en armerad bomb. Parsons uppgift är nu att göra bomben redo.
Parsons är den ende ombord som vet att bomben som han nu står och skruvar på kostar lika mycket som ett hangarfartyg. Vapenteknikern påminner om en bilmekaniker när han lutar sig över Little Boy.
Han svär till när bombens vassa metallplåtar skär honom i händerna och gör hål i hans tröja. Hans assistent, vapentekniker Jeppson, räcker honom verktygen och lyser åt honom med en lampa.
Så fungerade atombomben mot Hiroshima




Krut utlöste kärnreaktion
Av säkerhetsskäl var mängden uran i Little Boy för liten för att en flygkrasch eller en brand skulle kunna starta en kedjereaktion. Det var först när två laddningar uran sköts in i varandra som en kritisk massa uppstod och bomben skulle kunna detonera.
Längst bak i bomben låg en 38,5 kilo tung projektil med uran, som sköts fram med hjälp av en krutladdning.
Uranprojektilen sköts iväg i ett kraftigt kanonrör med en diameter på tio centimeter.
I bombens spets av härdat stål låg 25,5 kilo uran. Vid kollisionen med projektilen frigjordes så mycket energi att kärnreaktionen sattes i gång.
Atombomben apteras ombord på planet
Klockan 3.10: Vapentekniker öppnar atombomben
Parsons öppnar bomben och det lilla kanonröret, kring vilket Little Boy är uppbyggd. Överst i röret ligger laddningen med instabilt uran, inkapslat i något som liknar en konservburk.
Bakom burken finns en hålighet som Parsons fyller med krut och en elektroniskt styrd detonator.
När krutet antänds via en elektrisk signal skjuts laddningen av instabilt uran genom kanonröret till en uranstav. Det sätter i gång den kedjereaktion som ska utlösa atombombens enorma kraft.
Klockan 3.20 är Parsons klar och han skruvar fast ytterplåtarna igen. Nu är bomben nästan fullt armerad. Endast tre förseglade säkringar förhindrar att strömmen aktiverar detonatorn av misstag. De tre säkringarna ska teknikerna ta bort precis innan bomben släpps.

En olycka kunde ha utplånat USA:s största flygbas
För att förhindra att atombomben exploderade för tidigt var strömförsörjningen till den elektroniska detonatorn bruten tills strax före ankomsten till Hiroshima. Inte heller krutbehållaren baktill i bomben fylldes förrän efter det att planet lyft, allt för att bomben inte skulle kunna slå ut basen på Tinian, USA:s största flygbas.
Klockan 4.25: Att avslöja något om vapnet är belagt med dödsstraff
En halvtimme innan Enola Gay ska möta två eskortplan vid Iojima lämnar Tibbets över befälet åt Lewis och lämnar cockpiten.
De flesta i besättningen ligger antingen och vilar eller läser böcker. Tibbets kryper ner genom den långa tunneln ovanför de båda bombrummen till uppehållsrummet längst bak i planet. Han hälsar på dem av männen som är vakna och säger några lugnande ord.
Till skytten Bob Caron i aktertornet säger han: ”Bob, har du gissat vad det är vi ska göra i dag?”
”Överste, jag vill inte ställas mot en vägg och skjutas”, svarar Caron och syftar på det hot som hängt över alla i kärnvapenprogrammet.
Caron och alla andra som varit inblandade i att utveckla och transportera atombomben vet att de riskerar dödsstraff om de avslöjar några detaljer kring det topphemliga vapnet.
Projektet är så hemligt att vicepresident Truman inte visste någonting om det förrän han tog över presidentposten den 12 april 1945, efter det att Roosevelt avlidit.
”Bob, nu är vi på väg. Du får prata”, säger Tibbets med ett leende.
”Är det som vi har med oss en kemists mardröm?” frågar Caron.
”Nej, inte direkt”, svarar Tibbets.
”Är det en fysikers mardröm då?”
”Ja”, svarar Tibbets.
”Ska vi klyva atomer?” frågar Caron. Akterskytten vet inte exakt vad det innebär, men han har läst om atomer i en populärvetenskaplig tidning.
Sex plan såg till att uppdraget lyckades

B-29 kunde tillryggalägga 523 mil och fälla drygt nio ton bomber.
Sex plan möjliggjorde uppdraget
Vanligtvis angrep amerikanerna Japan med hundratals tungt lastade bombplan. Atombomben fälldes emellertid under ett smygangrepp med endast sex plan, alla av typen B-29 Superfortress.
Tre av dem flög i förväg och kontrollerade vädret över Hiroshima, Kokura och Nagasaki, som alla valts ut som potentiella bombmål.
Enola Gay följdes hela vägen till målet av planen The Great Artiste och No. 91. Deras båda besättningar skulle samla in uppgifter om bombens effekt.
Därför släppte de ner mätutrustning i fallskärm och fotograferade.
Atombomben ska rädda liv
Klockan 4.55: Kurs mot Hiroshima
På avtalad tid möter Enola Gay de två andra B-29:orna över Iojima. Nattmörkret börjar trängas undan av gryningsljuset och horisonten är skär mot den mörka himlen.
Tibbets slår sig ner vid spakarna igen och tar upp planet till cirka 3 000 meters höjd. De tre flygplanen bildar en V-formation och sätter som avtalat kurs mot Hiroshima. Solen stiger långsamt upp över horisonten.
Erfarenheter från invasionen av öarna Iojima och Okinawa tidigare samma år fick president Truman att ge klartecken till att använda atombomben.
På båda öarna gjorde japanerna fanatiskt motstånd, eftersom de för första gången stred på eget territorium.
Analyser av amerikanernas förluster på Iojima och Okinawa visar att drygt 267 000 amerikanska soldater riskerar att mista livet och att närmare en miljon riskerar att skadas ifall USA skulle försöka sig på att invadera Japans huvudöar.
Tanken är att atombomben ska spara amerikanska liv.

Besättningsmännen fick solglasögon som såg ut som svetsglasögon. De skulle skydda männens ögon mot den exploderande atombombens kraftiga ljussken.
Klockan 6.30: Världens första atombomb befinner sig bara två timmar från Hiroshima
När det är knappt två timmar kvar till Japans sydkust klättrar vapenteknikern Morris Jeppson ut i främre bombrummet. Hans uppgift är att göra bomben klar för användning.
Han byter ut de tre gröna förseglade säkringarna mot tre röda säkringar, vilket innebär att strömmen kan gå hela vägen från bombens batteri till den elektroniska detonatorn. Nu kan bomben explodera när strömmen slås på.
När säkringarna har bytts ut klättrar Parsons fram till Tibbets och berättar att hans assistent har armerat bomben.
Tibbets lyfter mikrofonen till flygplanets kommunikationsanläggning och avslöjar lastrummets hemlighet för hela besättningen: ”Det vi har ombord är världens första atombomb”, säger han i mikrofonen.
”När vi har släppt den kommer alla våra reaktioner att spelas in, som historisk dokumentation, så tänk på vad ni säger – och avbryt inte varandra på internradion.”
”Du hade rätt, Bob. Vi ska klyva atomer. Kom nu tillbaka till ditt torn. Vi ska påbörja stigningen”, avslutar Tibbets.
Varför valdes Hiroshima och Nagasaki ut som mål?

Hiroshima efter bomben. Endast massiva betongbyggnader stod kvar.
Endast oskadda städer fick bombas
Redan i maj 1945 bestämde en kommitté av militärer och vetenskapsmän vilka japanska städer bomben skulle kunna släppas över. Städerna behövde vara perfekta för att visa bombens förödande kraft.
Amerikanerna hade två syften med att släppa atombomben. Enligt den kommitté som valde ut potentiella mål i Japan skulle bomben ”uppnå största möjliga psykologiska effekt på Japan och göra den första användningen [av bomben] så spektakulärt att vapnets betydelse blir internationellt känt”.
Städerna på listan var Kyoto, Hiroshima, Yokohama, Kokura och Niigata. Tanken var att de skulle bombas i den ordningen, beroende på vädret.
Alla de fem städerna uppfyllde de fyra kriterier som kommittén och president Truman hade ställt upp.
Nagasaki lades dock inte till på listan förrän kulturstaden Kyoto blivit struken på personligt initiativ från krigsminister Stimson, som en gång i tiden varit på bröllopsresa i Kyoto och blivit mycket imponerad av stadens många gamla tempelbyggnader.
Japanerna upptäcker planen
Klockan 7.24: Hiroshima håller på att vakna
Ett av de tre spaningsplanen gör ett radioanrop. Det är B-29:an Straight Flush, som befinner sig ovanför Hiroshima. ”Molntäcket är under 3/10 på samtliga höjder. Råd: Bomba huvudmålet”, lyder det kortfattade meddelandet till Tibbets.
”Det blir Hiroshima”, säger Tibbets till sin besättning, samtidigt som Enola Gay stiger till 8 000 meters höjd.
Hiroshima håller sakta på att vakna. De flesta av stadens cirka 40 000 soldater gör morgongymnastik utomhus och hundratals barn och ungdomar är utkommenderade till att arbeta med en brandgata som ska leda till Aioibron i stadens centrum. Enola Gay har fått order om att sikta på just den bron.
För japanerna är B-29:or på himlen ingen ovanlig syn. Det speciella den här dagen är snarare att planen inte är fler än tre. Sedan hösten 1944 har amerikanerna kunnat nå Japan från de erövrade baserna i ögruppen Marianerna.
Framför allt angreppen mot Tokyo i mars 1945 satte skräck i den japanska civilbefolkningen. Då fällde drygt 300 B-29:or brandbomber som dödade 100 000 personer.
Klockan 8.05: Bombplanet befinner sig nära Hiroshima
Åtta mil från Aioibron har Enola Gay stigit till 9 300 meters höjd och närmar sig Hiroshima i en hastighet av 320 kilometer i timmen. De två följeplanen befinner sig ett par kilometer bakom Enola Gay.
I aktertornet håller Caron utkik efter japanska jaktplan, men varken radarn eller radion avslöjar några tecken på japanska jaktplan i luften.
Det japanska luftvärnet vid kusten har redan upptäckt bombplanen, men ser dem inte som något allvarligt hot.
I aktertornet försöker Caron ta på sig sin skottsäkra väst, men misslyckas. Det är för trångt bakom kulsprutorna. Kameran som han fick i handen strax före start är också i vägen.
När de har släppt bomben och skyndar iväg från Hiroshima är det tänkt att Caron, som sitter bakom stjärtrodret, ska fotografera explosionen och svampmolnet som förväntas uppstå.
”Tio minuter till riktmärket”, hörs det i planets internradio. Vapenteknikerna Parsons och Jeppson tittar på kontrollpanelen ännu en gång. Bomben är armerad och alla system fungerar som de ska.
Klockan 8.12: Radiostation i Hiroshima varnar för fara
I staden Saijo tre mil öster om Hiroshima upptäcker en flygspanare de tre planen på himlen. Via en fälttelefon ringer han beredskapscentralen i Hiroshima.
Skolflickorna som utgör beredskapen tar emot hans meddelande och vidarebefordrar det till Hiroshimas radiostation: ”Chugokus regionala militära bas rapporterar om tre stora flygplan som närmar sig i väster från Saijo. Inta högsta beredskap.”
Under de följande minuterna är det många av Hiroshimas invånare som ser planen. Männen som leder arbetet med brandvägen till Aioibron blåser i sina visselpipor och skickar iväg skolbarnen mot skyddsrummen.
Klockan 8.14: Hiroshima i sikte
”På med glasögonen”, beordrar Tibbets över planets internradio. Enola Gay har kommit in över Hiroshimas förorter. Nio av de tolv besättningsmännen drar ner sina mörka glasögon över ögonen.
De tre övriga kan inte ta på sig glasögonen riktigt än. De måste kunna se ordentligt för att klara av att utföra sina sista uppgifter. En av dem är bombfällaren Ferebee, som ser Hiroshima genom sitt sikte.
Tidigare har han bara sett Hiroshima på grovkorniga svartvita spaningsfoton, men nu får han se staden i verkligheten. Det är stor skillnad mellan bilderna och verkligheten.
Hiroshima är full av färger. Det finns gröna trädgårdar och parker, vikens blå vatten och bruna floder. Ferebee ser att Aioibron närmar sig hårkorset i bombsiktet.
Han gör de sista finjusteringarna och slår på tonsignalen.
Nu går det på automatik. En enkel dator utför finjusteringarna under de sista 15 sekunderna och släpper själv bomben. Systemet sänder ut ett ihållande, brummande ljud.
Besättningarna i de två planen bakom Enola Gay förbereder sig inför sina arbetsuppgifter. Den ena besättningen ska fotografera förödelsen och den andra ska släppa ut mätutrustning i fallskärmar.
Mätarna ska bland annat registrera hur kraftig tryckvågen från atombomben blir.
Atombomben fälls över Hiroshima
Klockan 8.15: Bombluckorna öppnas
Exakt klockan 8.15.17 slår Enola Gay upp bombluckorna. Little Boy faller ut.
”Bomben är iväg”, ropar Ferebee. Han höjer blicken från bombsiktet, tittar ut genom golvet i planets plexiglaskupol och ser Little Boy falla mot marken.
För ett ögonblick tycks den stå stilla i luften. Det är som om den hängde under planet i osynliga snören. Sedan fortsätter den ner mot marken.
I början av fallet gungar den flera ton tunga metallklumpen lite grand från sida till sida, men snart faller den lodrätt.
Enola Gay, som i ett slag har blivit 4,5 ton lättare, gör ett våldsamt skutt upp i luften. Tibbets tvingar genast planet tvärt åt höger och störtdyker.
”Herregud! Vad har vi gjort?” Andrepilot Lewis
Manövern är så häftig att besättningsmännen inte kan röra sig. De får svårt att prata på grund av de enorma g-krafter som deras kroppar utsätts för.
Tibbets lyckas med stor möda få fram några ord. Han ropar till Caron i aktern och frågar om han ser någonting. Caron lyckas knappt pressa fram svaret: ”Ingenting.”
Undanmanöver
Enola Gay fortsätter den våldsamma manövern för att komma så långt bort som möjligt från Hiroshima och explosionen.
När Little Boy kommer ner till cirka 600 meters höjd ska höjdmätarna automatiskt slå på strömmen och utlösa bombens elektroniska detonator, oavsett hur nära flygplanet befinner sig.
Under bombens fall fullföljer Tibbets sin undanmanöver med Enola Gay. Han rätar upp planet och drar ner de mörka skyddsglasögonen, men drar genast upp dem igen, eftersom han inte ser någonting med dem på. Ferebee tar inte heller på sig sina glasögon.
Längst bak i planet sitter Caron och försöker rikta in sin kamera mot rätt ställe, men det är svårt, för han ser ingenting.
Tibbets frågar honom igen om han har något att rapportera.
”Ingenting”, svarar Caron även den här gången.
Medan bomben susar ner mot marken mäter dess barometriska höjdmätare hur långt ner den har nått. När bomben befinner sig cirka 2 000 meter ovanför markytan tänds en radarstyrd höjdmätare.
Den är mer exakt och ska utlösa detonatorn när Little Boy befinner sig cirka 600 meter ovanför marken.
Fyrtiotre sekunder efter det att atombomben lämnat Enola Gay är den nere på önskad höjd. Explosionen sker knappt 250 meter från riktmärket, Aioibron i centrala Hiroshima.
Hiroshima sätts i brand
Klockan 8.16: Temperaturen stiger till flera tusen grader
Under de första millisekunderna efter detonationen kommer ljusblixten, som utvidgas till ett nästan hundra meter brett eldklot.
Strax under bomben stiger temperaturen till flera tusen grader. En man på en stentrappa smälter. Det enda som blir kvar av honom är en mörk fläck på det översta trappsteget.
En mordisk våg av hetta antänder alla byggnader, djur och människor inom en radie av 1,5 kilometer. Skolbarnens knästrumpor smälter in i huden på benen och männens hattar bränns fast vid huvudsvålen.
Personer som befinner sig tre kilometer bort får svåra brännskador. Av stadens cirka 320 000 invånare dör över 80 000 omedelbart.
Besättningens tankar om atombomben






”Vi räddade människoliv”
Enola Gays tolv besättningsmän var övertygade om att deras bombräd mot Hiroshima räddade fler människoliv än atombomben släckte. I intervjuer efter kriget visade de inga tecken på tvivel eller ånger.
Robert Shumard, andre tekniker:
”Ingen vill orsaka en sådan förödelse som vi gjorde. Men det här var något som måste göras.”
Richard Nelson, radiotelegrafist
”Krig är fruktansvärt. Vi mår alla dåligt av att människor dör. Vi är alla människor. Men jag ångrar inte att jag deltog i uppdraget. Även om jag hade känt till resultatet på förhand skulle jag ha flugit.”
Navigatör Theodore Van Kirk:
”Jag var stolt över att befinna mig ombord på Enola Gay. Kriget tog slut den 14 augusti. Jag undrar när det hade slutat om vi inte hade fällt bomben.”
Överste Paul Tibbets:
”Ja, vi dödade många, men Gud ska veta att vi samtidigt räddade många liv. Och vi slapp invadera Japan.”
Andrepilot Robert Lewis:
”Jag bidrog till att göra världen till en bättre plats. Ingen har vågat släppa en atombomb sedan dess. Det är så jag vill bli ihågkommen, som mannen som bidrog till att det blev så.”
Tryckvågor och svampmoln
Trots att Caron har skyddsglasögonen på sig måste han blunda när ljusskenet når honom. Från sin plats längst bak i planet är han den ende som ser direkt in i det skarpa ljuset.
När Caron öppnar ögonen igen är det starka ljuset borta, men nu ser han ”in i helvetet”, som han beskriver det.
Medan förödande eldstormar uppstår i Hiroshima ser Caron en hög, sjudande massa av lila och röd eld mitt i en rökpelare som tornar upp sig flera tusen meter upp i luften.
Runt rökpelaren bildas en ring av komprimerad luft, som snabbt utvidgas i alla riktningar.
Caron försöker ropa en varning, men de övriga i planet förstår inte vad han säger. Tryckvågen når flygplanet och slungar det runt så att Tibbets tvingas klamra sig fast vid styrspaken.
Trots att tryckvågen rycker och sliter i planet är det emellertid ljudet som oroar piloten mest.
Dånet väcker minnen av de tyska 88-millimeters luftvärnskanoner som han upplevde under sina bombräder över Tyskland till liv. Tibbets tror därför att de blir beskjutna av japanskt luftvärn. ”Luftvärnseld!” utbrister han.
Fyra sekunder senare varnar Caron igen: ”Det kommer en till!” Ännu en gång lyfts Enola Gay upp av en tryckvåg och kastas runt där uppe i himlen.
Planet befinner sig nu cirka 14 kilometer från explosionens centrum. Tryckvågen är visserligen stark, men B-29:an klarar att stå emot skakningarna, och så snart den andra tryckvågen har passerat dem ligger planet åter lugnt i luften.
Hur många dödades av atombomben i Hiroshima?

Hettan från atombomben smälte metall och gav de överlevande groteska brännskador.
Död av eld, tryck och strålning
Little Boy exploderade 565 meter upp i luften och endast 300 meter från den bank där 20-åriga Akiko Takakura arbetade.
Hon slogs medvetslös av explosionen och hennes rygg fläktes sönder av splitter, men hon överlevde. När hon stapplade ut på gatan möttes hon av en fasansfull syn: ”De dödas fingertoppar fattade eld och snart brann hela deras kropp. Det var fruktansvärt. Jag hade svårt att andas och röken sved i ögonen.”
Det fanns ett okänt antal slavarbetare och krigsfångar i Hiroshima, vilket gjorde det svårt att ange ett exakt antalet omkomna, men historikerna uppskattar antalet döda av antingen explosionen eller radioaktiv strålning till 140 000.
Tre dagar efter Hiroshima – Nagasaki
”Okej, det var tryckvågen som reflekterades från marken. Det kommer inga fler. Det var inte någon luftvärnseld. Allt är lugnt”, säger Tibbets ursäktande och beordrar alla besättningsmän att i tur och ordning berätta vad de sett för att dokumentera Little Boys effekt.
”Bränder uppstår överallt där nere”, säger Caron. ”Jag försöker räkna dem – 1, 2, 3, 4, 5, 6 ... 14, 15 ... De är för många. Titta på det svampformade molnet som Parsons berättade om. Det är som kokande sirap, kanske en och en halv eller två kilometer brett. Det stiger mot himlen och är nästan uppe i vår höjd nu.”
Enola Gay flyger runt i en mjuk cirkel cirka 17 kilometer från staden. Nu kan alla i besättningen tydligt se svampmolnet torna upp sig. Hela tiden tar Caron bilder med sin kamera.
Tibbets korrigerar planets kurs och därefter kretsar Enola Gay runt staden tre gånger för att besättningen ska kunna ta en närmare titt på bombens verkningar.
Andrepiloten Lewis, vars första reaktion på bomben var att skrika: ”Titta, titta! Herregud! Kolla hur den jäveln exploderar!” i sin mikrofon, sitter nu försjunken i djupa tankar.
Precis som de övriga i besättningen försöker han bearbeta intrycken medan Enola Gay lugnt flyger tillbaka mot basen på Tinian. I sin loggbok skriver Lewis: ”Herregud! Vad har vi gjort?”
Samma dag informerar president Truman USA:s invånare om atombomben: ”Nyligen fällde ett amerikanskt plan en enda bomb över Hiroshima och gjorde staden obrukbar för fienden.”
Presidenten säger ingenting om att tiotusentals personer ligger döda eller döende i stadens rykande ruiner.
Truman vet emellertid att målet var en stad och att de flesta dödsoffren är civila. Ändå tvekar han inte. Ordern om att fälla ännu en atombomb har redan utfärdats.
Japanerna får bara tre dagar på sig att kapitulera. När Japan inte reagerar utplånas även hamnstaden Nagasaki med en atombomb den 9 augusti.
Tidigt morgonen därpå tar USA emot den japanska regeringens kapitulation. Striderna i Asien upphör och andra världskriget är över.
Kan man bo i Hiroshima i dag?
När atombomben exploderade ovanför Hiroshima hade staden cirka 320 000 invånare. I dag bor det cirka 1,2 miljoner människor i Hiroshima. Så svaret är entydigt – ja.
Det finns visserligen en viss radioaktiv strålning i Hiroshima i dag, men den är inte högre än den bakgrundsstrålning som förekommer överallt på jorden.
Det kan verka märkligt, när man tänker på att Tjernobyl i Ukraina än i dag är obeboeligt inom en stor radie runt det kärnkraftverk där en reaktor exploderade 1986.
En viktig anledning till den stora skillnaden i radioaktivitet är att atombomben över Hiroshima exploderade på cirka en halv kilometers höjd. Mycket av den radioaktiva strålningen fördes därför bort av vinden. Strålningen spreds därför över en stor yta och sjönk med tiden tilll lägre doser i stora delar av Asien.
För eller emot atombomben mot Hiroshima
Atombomben blev hårt kritiserad
När omvärlden hörde talas om det enorma antalet offer som bomberna över Hiroshima och Nagasaki skördat uppstod en känsloladdad debatt. Hade det räckt om USA nöjt sig med att hota med atombomben?

Atombomben var oumbärlig för att ...
- amerikanerna slapp invadera Japans huvudöar, vilket skulle ha kostat hundratusentals allierade soldater livet, plus miljontals japaner, såväl soldater som civila.
- kriget tog slut snabbare. USA skonade därmed Japans civilbefolkning från många konventionella bombanfall, som kunde ha varit lika dödliga som atombomberna. Till exempel dog 100 000 människor i Tokyo under flyganfall med brandbomber i mars 1945.
- Japans civilbefolkning slapp hungersnöd till följd av en eventuell amerikansk sjöblockad samt långvarig bombning av infrastruktur.
- Västeuropa eventuellt räddades undan en sovjetisk invasion. Stalin hade en anfallsplan klar år 1945, men enligt vissa historiker avskräcktes han av atombomben, som ryssarna ännu inte hade tillgång till.
- en japansk atombomb förhindrades. (Det var först efter kriget som USA insåg att Japans kärnvapenprogram låg långt efter det amerikanska.)

Bomben var fullkomligt orimlig, eftersom ...
- den japanska flottan och flygvapnet redan nästan utplånats och Japan därmed redan var besegrat. En effektiv blockad skulle ha tvingat Japan på knä och gjort en invasion onödig.
- Japans sista hopp försvann när Sovjetunionen förklarade krig den 8 augusti, dagen innan Nagasaki bombades. Japanerna skulle ha accepterat hårdare fredsvillkor för att slippa kriga mot två stormakter.
- amerikanerna borde ha fällt bomben på en plats med färre civila offer. Det skulle ha övertygat de japanska generalerna om att deras land riskerade att utplånas.
- det var moraliskt förkastligt att använda ett så kraftfullt nytt vapen mot civila. Det kallas statsterrorism att skada oskyldiga för att uppnå politiska mål.
- forskarna inte visste tillräckligt mycket om bombens förödande effekter för att kunna tillåta sig att använda den.