Efter en del experimenterande kom MI9:s personal fram till att siden var ett överlägset material för hemliga kartor. Det förstördes inte av väder och vind eller av att ha legat hopvikt. Tygkartorna var lätta att sy in i uniformsfoder, de fick plats i en skosula och prasslade inte när man vek ut dem. Dessutom gick det snabbt att göra sig av med dem vid upptäckt, eftersom siden snabbt försvann i en puff av rök om man satte eld på det.
Kartorna måste förstås vara aktuella. En skotsk kartograf, John Bar-tholomew, bidrog med pinfärska- underlag över Europa. Det var tack vare behovet av kartor tryckta på udda material som tillverkaren av det engelska Monopolspelet, Waddingtons i Leeds, kom in i bilden.
På fabriken hade man lång erfarenhet av att trycka på siden, något som krävde en speciell teknik. Waddingtons fick i uppgift att trycka kartor för MI9, och någonstans längs vägen kan tanken på att använda sig av deras populära sällskapsspel Monopol i MI9:s verksamhet ha dykt upp.
Pennor gjordes ihåliga
Varje spelplan fick en särskiljande märkning som visade var spelet skulle skickas: en diskret punkt efter ”Mayfair” (Norrmalmstorg i svenska Monopol) kunde betyda att det innehöll en karta över Skandinavien och norra Tyskland, medan en punkt efter ”Fri parkering” betydde norra Frankrike. Förutom att karta, filar och en liten sax fanns gömda i spelplanen ska sedlar i tysk valuta ha förpackats tillsammans med Monopolpengarna.
Clayton Huttons uppfinningsrikedom tycks ha varit oändlig och inskränkte sig inte till preparerade spel. MI9 skickade också ut grammofonskivor och böcker med omslag som innehöll lokala valutor och kartor gömda i spelkort. Pennor gjordes ihåliga och gömde kompasser eller hopfällbara sågar.
De små kompasserna fick också plats inuti uniformsknappar. För att ytterligare skydda det hemliga innehållet försåg Hutton knapparna med vänstergängade lock. Då drogs de bara åt ännu hårdare om tyskarna blev misstänksamma och försökte skruva på dem.
När kompasserna började upptäckas uppfann Hutton nya varianter. En av dem bestod av ett magnetiserat rakblad där märkningen med firmanamnet alltid pekade åt norr om man hängde upp bladet i en tråd.
Konturer framträdde
För flygplansbesättningar som riskerade att hamna bakom fiendens linjer hittade han på speciella kängor med löstagbara skaft, som snabbt kunde förvandlas till civila skor. De hade också ihåliga klackar med plats för nödproviant, kartor och kompasser. Det sägs också att en del av de uniformspersedlar som skickades till de tillfångatagna var modifierade så att de enkelt skulle kunna göras om till civila plagg.
Bland de märkligaste påfunden var de filtar som skickades med hjälpsändningar och som var försedda med mönster för civila kläder i osynligt bläck. När filtarna blöttes ned framträdde konturer för mönsterdelar som sedan kunde sys ihop till nya plagg.
Det var inte bara geografiska kartor firman tillverkade. Fångarna på slottet Colditz nära Leipzig – ett känt läger för särskilt flyktbenägna allierade – begärde att få en planritning över slottet, vilket så småningom levererades. Andra saker rymmarna försågs med var förfalskade tyska identitetshandlingar, ransoneringskuponger och resetillstånd.
Clayton Hutton designade också en flyktkniv med ett förstärkt blad, en skruvmejsel, olika sågar, en dyrk, en avbitartång och ett inbrottsverktyg. Tillverkningen lades i hemlighet ut på pålitliga företag med erfarenhet av liknande produkter.