Stalin hade bråttom: Den sovjetiske diktatorn Stalin var livrädd att amerikanska och brittiska trupper skulle komma först till Berlin. För att hindra deras framfart måste Röda armén snabbt omringa staden och därefter inta den.
Följ Världens Historias guide som pekar ut de viktigaste platserna i slaget om den tyska huvudstaden och ger dig en steg-för-steg-översikt över striderna som slutligen knäckte Tredje riket.
Redaktionens resväg
Staden Küstrin är en viktig knutpunkt som Röda armén måste ta kontroll över inför stormningen av Berlin.
Marskalk Zjukov inleder Röda arméns anfall från en jordhåla i Reitwein.
Tyskarna har grävt skyttegravar i kullarna ovanför floden Oder.
Staden Seelow blir centrum i ett tre dygn långt slag.
SS avrättar 16 invånare i byn Hartmannsdorf.
I slaget vid Halbe utplånas 9:e armén, 40 000 tyskar dör.
Försöksstation plundras på utrustning för atomforskning.
Wehrmachts överkommando samordnar den tyska krigsinsatsen.
Flygbasen Gatow ska användas för att rädda Adolf Hitler ut ur Berlin.
Öst-väst-axeln i centrum är Berlins sista öppna landningsbana.
Riksdagen är Röda arméns slutmål.
1. Küstrins ruiner
Efter kriget tillföll staden Polen och heter i dag Kostrzyn. Delar av den återuppbyggdes aldrig; ruinerna ligger bakom Hotel Bastion nära gränsen. Fritt att gå in.
Tysk stad jämnades med marken
Innan Röda armén kunde storma Berlin måste den erövra området öster om Oder samt Küstrin – en trafikknutpunkt med både järnväg och Reichsstrasse 1 från Berlin till Ostpreussen. Sedan 1500-talet var Küstrin en befäst stad som låg på båda sidor om floden.
Efter segern vid Küstrin kunde Röda armén börja lägga ut pontonbroar över floden Oder.
Från slutet av januari 1945 sattes de gamla murarna på prov under Röda arméns belägring. I tio veckor haglade granaterna över staden, som Hitler beskrivit som ”ointaglig fästning” – utan att förse den med fler soldater eller vapen. De cirka 12 000 försvararna hade skrapats ihop ur armén, SS och polisen samt av äldre män från Volkssturm.
För varje vecka som gick blev läget i Küstrin alltmer förtvivlat. De flesta byggnader sköts sönder, det brann överallt och källarna gav inte längre något skydd. Luftbron med förnödenheter slutade fungera och i slutet av mars tog tyskarnas ammunition slut.
På natten den 28 mars lyckades omkring 800 tyska soldater osedda ta sig ut ur staden och genom fiendens linjer – den värsta beskjutningen mötte dem när de skulle ta sig igenom de tyska försvarslinjerna.
Efter Küstrins fall kunde den sovjetiske högste befälhavaren, marskalk Georgij Zjukov, börja skeppa soldater och materiel över floden och förbereda stormningen av Berlin.
Efter kriget tillföll stadens östra delar Polen, och delar av den sönderskjutna staden återuppbyggdes aldrig. Den ligger än i dag i ruiner och kallas ibland för ”Tysklands Pompeji”.
➡️ Berlin 100 km
2. Zjukovs bunker vid Reitwein
Parkera bilen på Hathenower Weg och följ skyltarna till ”Zjukovs bunker” cirka 1,3 km genom skogen.
Zjukov inleder stormningen
De första veckorna i april 1945 ägnade Röda armén åt att organisera stormningen av Berlin. Sammanlagt 2,5 miljoner sovjetiska soldater stod vid floderna Oder och Neisse. Bara på marskalk Zjukovs frontavsnitt, 1:a vitryska fronten, fanns en miljon man.
Trots att ryssarna var numerärt överlägsna blev slaget allt annat än enkelt. Zjukov hade bara studerat det blivande slagfältet på flygbilder – som inte visade de kullar, Seelower Höhen, som reser sig över slätten vid Oder. Där hade tyskarna grävt ned sig och kunde skjuta mot Zjukovs oskyddade soldater som tvingades åla sig fram över de öppna ytorna.
Under våren hade ryssarna, till priset av stora förluster, erövrat en del av kullarna vid byn Reitwein, och vid lunchtid den 15 april 1945 anlände marskalken till platsen som skulle bli hans kommandopost.
Hans soldater hade i förväg byggt upp en befäst ställning i kullen. De hade anlagt bunkrar som bara var hål i marken med tak av trästammar. Chefen fick sin egen bunker ingrävd i den leriga kullen. Väggarna och taket hade förstärkts genom att man bränt leran med eldkastare.
Klockan tre på natten den 16 april påbörjade de sovjetiska kanonerna ett förödande bombardemang mot de tyska linjerna. Varenda kvadratmeter jord sprängdes upp.
Men Zjukov såg att hans trupper ändå bara rörde sig långsamt framåt under tyskarnas häftiga beskjutning. Han förstod att förseningen skulle kunna äventyra hela hans planering och göra Stalin ursinnig.
➡️ Berlin 85 km
3. Mallnows skyttegravar
Parkera bilen på Podelziger Weg i stadens norra utkanter och följ stigen. Kullarna bär spår av skyttegravar.
Höjden gav tyskarna ett överläge
Medan Zjukov ägnade sig åt att organisera offensiven över Oder byggde tyskarna försvarsanläggningar. Det höglänta Seelower Höhen gav en strategisk fördel gentemot Röda armén som tvingades ta sig flera kilometer över öppen terräng.
Rintamalle komennetut nuoret ja vanhat miehet pitivät juoksuhaudoissa pintansa kolme päivää.
Trots att ryssarna var fler och tyskarna hade ont om både kanoner och ammunition lyckades tyskarna hålla stånd i mer än tre dygn innan försvaret bröt samman. Striderna var så våldsamma att byar som Mallnow i stort sett utplånades under kampen.
Än i dag kan man skymta några av tyskarnas skyttegravar i terrängen. De syns bäst på satellitbilder över Seelower Höhen.
Titta till exempel på området norr om Mallnow, där en naturstig ringlar sig fram mellan kullarna. Här kan man se skyttegravarna på sluttningarna som inte har använts som odlingsmark sedan krigsåren.
➡️ Berlin 80 km
4. Museet i Seelow
Adress: Küstriner Strasse 28a. Info: www.gedenkstaette-seelower-hoehen.de
En kamratlig hälsning från Stalin
Redan i maj 1945 gav Zjukov order om att uppföra ett minnesmärke över de uppskattningsvis 30 000 sovjetsoldater som stupade i slaget vid Seelower Höhen.
År 1972 öppnade DDR ett museum för ”Röda arméns hjältemodiga kamp” här. I utställningen ingick bl.a. en stridsvagn av modell T-34 och en stalinorgel. Budskapet till östtyskarna var tydligt: ”Sovjetunionen har de bästa vapnen och kommer alltid att beskydda er!”
Efter Tysklands återförening år 1990 har utställningen förändrats. I dag ger den besökaren de bästa förutsättningarna för att förstå det som hände i april 1945.
➡️ Berlin 80 km
5. Hartmannsdorf
Minnesmärket över de avrättade byborna står vid Lindenallee 17g.
SS avrättade de krigströtta byborna
Minnesstenen står vid Lindenallee i Hartmannsdorf. Bara den som känner till den tragiska historien bakom stenen förstår inskriptionen: ”Ni längtar efter fred.”
Sedan 1942 hade SS Leibstandarte Adolf Hitler drivit en kasern för unga rekryter utanför byn. När de sovjetiska styrkorna närmade sig den 21 april 1945 utrymdes kasernen och invånarna i Hartmannsdorf beredde sig på att kapitulera. I fönstren hängde de ut vita flaggor för att Röda armén skulle skona dem. Men soldaterna kom aldrig.
I stället återvände SS under natten för att hämnas förräderiet. Minst 16 kvinnor, barn och gamla sköts eller slogs ihjäl mot väggarna innan SS försvann igen. Minnesmärket restes under DDR-tiden.
➡️ Berlin 45 km
6. Slaget vid Halbe
Soldatkyrkogården ligger vid Ernst-Teichmann-Strasse, Halbe.
50 000 tyskar omringades i skogen
Tyskarnas 9:e armé hade varit med hela vägen – från inledningen av Operation Barbarossa år 1941 till belägringen av Moskva och tillbaka igen. På hösten 1944 jagades armén bort från Warszawa, och den tvingades även till reträtt då den sovjetiska offensiven inleddes 16 april 1945.
Därför drog den tyske generalen Theodor Busse tillbaka sina resterande 50 000 man till ett skogsområde vid Halbe söder om Berlin. Från führerbunkern krävde Hitler att armén skulle undsätta huvudstaden, men det var omöjligt.
Soldater och flyktingar var fångade i skogen under konstant beskjutning.
Soldaterna hade varken ammunition eller bränsle, och natten till den 25 april omringades de av Röda armén. Hitler förbjöd armén att ge upp, och därefter inledde ryssarna ett tre dygn långt bombardemang mot de oskyddade tyskarna, som dessutom fått sällskap av tusentals civila flyktingar.
De omringade gjorde flera försök att bryta sig ut. Några få tusen lyckades, men de flesta dog i regnet av granater och träsplitter, eller togs tillfånga.
När blodbadet äntligen var över låg mer än 40 000 döda tyskar kvar på marken. General Busse lyckades fly på cykel till Bayern, där han satt i amerikansk krigsfångenskap under två år.
Byborna fick ta hand om alla de döda kropparna i skogen. Arbetet med att samla in liken och lägga dem i massgravar tog flera veckor.
Senare har myndigheterna öppnat gravarna i ett försök att identifiera alla de döda för att kunna meddela deras anhöriga. Krigskyrkogården i Halbe är i dag en av Tysklands största.
➡️ Berlin 55 km
7. Tekniskt museum
Konsumstrasse 5, Kummersdorf-Gut. Info: www.museum-kummersdorf.de
Ryssarna stal atomforskningen
Under nazistregimen spelade kasernen i Kummersdorf en central roll i den militära forskningen. Här testades arméns nya materiel, och vetenskapsmän utvecklade raketbränsle och forskade kring kärnvapen.
Den 20 april 1945 lämnade tyskarna området och övergav laboratorier och andra inrättningar.
Stalin var mycket intresserad av atomforskningsanläggningen. Allt packades ned och skickades österut, tillsammans med flera tyska forskare som skulle bidra till att ta fram den sovjetiska atombomben. I dag är området avspärrat. Den enda vägen in går via museet.
➡️ Berlin 60 km
8. Wehrmachts högkvarter (OKW)
Zehrensdorfer Strasse 12, Zossen-Wünsdorf. Info om de dagliga rundturerna: www.buecherstadt.com/de/bunker/
Det tyska högkvarteret såg ut som en stugby
Under kriget styrdes den fyra miljoner man starka tyska armén från ett hemligt bunkerkomplex söder om Berlin.
I Wehrmachts överkommando (OKW) satt de militära ledarna fördelade i 22 betongbunkrar som var förbundna med tunnlar. Närmaste granne var en 2 800 m2 stor telefoncentral som låg gömd i en underjordisk bunker. Dygnet runt tog telefonisterna där emot rapporter från fronterna och andra nyheter från Europa och övriga världen.
Strategimöte med Führern. Flera av officerarna kom i bil från Zossen-Wünsdorf, där arméledningen höll till.
De allierade insåg aldrig att den välkamouflerade anläggningen i Zossen-Wünsdorf spelade så stor roll inom krigföringen. Från luften såg de 22 bunkrarna ut som fridfulla semesterstugor, och asfaltvägarna i området hade målats blå och gröna för att likna gräs och vattendrag.
Hitler, som utnämnt sig till Wehrmachts överbefälhavare år 1941, kom sällan hit; han var rädd att bli hånad av officerarna. Han kallade anläggningen ”arméns lögnhus”.
I stället tvingades officerarna till en timmes bilfärd till Berlin, där de hade möte med Hitler varje kväll. Trafiken fortsatte till den 21 april 1945, då högkvarteret evakuerades.
Efter 1945 var området Sovjets högkvarter i DDR, men de 22 bunkrarna fylldes med experimentellt sprängmedel från Kummersdorf och förstördes. Ruinerna står fortfarande kvar.
➡️ Berlin 50 km
9. Flygbasen i Gatow
Flygplatsen är nedlagd och fungerar i dag som militärhistoriskt museum – Am Flugplatz Gatow 33, Berlin. Info: www.mhm-gatow.de/en/
Kvinnlig pilot ville rädda Hitler
Flygbasen Gatow i västra utkanten av Berlin var den främsta skolan för tyska stridspiloter. Adolf Hitler använde ofta startbanan när han flög ned till sitt semesterhus i Bayern.
Hanna Reitsch var en av nazisternas bästa testpiloter. Under krigets sista dagar for hon till Berlin.
Några timmar innan Röda armén intog flygbasen den 26 april 1945, lyfte Robert Ritter von Greim härifrån i ett Fieseler Storch-plan.
Greim hade nyligen utsetts till ny tysk flygmarskalk och tänkte tacka Hitler personligen för titeln. Med i planet var även piloten Hanna Reitsch, som skulle övertala Hitler att lämna Berlin medan det ännu var möjligt.
➡️ Berlin 18 km
10. Öst-väst-axeln
*Hitlers paradgata heter i dag Strasse des 17. Juni. Här står det sovjetiska segermonumentet.
Berlins sista landningsbana
Under krigets sista dagar fungerade nazisternas paradgata, Öst-väst-axeln, som flygplats. Det var här den nyutnämnde flygmarskalken Greim och testpiloten Reitsch landade för att träffa Hitler.
Deras plan landade ungefär på den plats där Zjukov efter kriget reste ett minnesmärke över de totalt ca 80 000 sovjetiska soldater som dog i slaget om Berlin.
Paradgatan genom Tiergarten utgjorde Berlins sista landningsbana.
Deras flygplan landade på ungefär den plats där Zjukov efter kriget placerade ett minnesmärke över de 80 000 sovjetiska soldater som stupade under slaget om Berlin.
➡️ Riksdagen 250 m
11. Riksdagshuset i Berlin
Platz der Republik 1, Berlin. Info om besökstider m.m.: www.bundestag.de/htdocs_e/bundestag
Röda armén når sitt mål
Det är fortfarande en gåta varför Stalin såg riksdagsbyggnaden som slutmålet i sitt fälttåg mot Berlin. Byggnaden stod oanvänd sedan branden 1933. Och dessutom styrde nazisterna inte sitt imperium via ett parlament
– allt sköttes från rikskansliet på Vosstrasse.
Det mest berömda fotot av röda fanan som vajar på riksdagshuset togs den 2 maj.
Enligt sovjetiska källor deltog 500 stridsvagnar och 24 000 soldater i kampen om riksdagen. Den 2 maj hade Stalin erövrat Hitlers huvudstad framför näsan på de allierade.
När vapnen tystnade sex dagar senare kunde freden återvända till Europa. Mer än 40 miljoner människor hade då dött i nazisternas krig mot omvärlden.