Video: Se trailern till ”Fury”
Veteraner hyllar stridsvagnsslag
”Fury” är löst baserad på olika ögonvittnesskildringar från amerikanska krigsveteraner – bland annat regissören David Ayers egen farfar och morfar, som båda deltog i andra världskriget.
Den historiska autenticiteten påverkas negativt av det faktum att handlingen består av ett hopkok av krigsanekdoter, men bilderna av stridsvagnarna som mullrar fram genom terrängen och granater som spränger omgivningen i småbitar är det inget fel på.
Inte sedan ”Saving Private Ryan” och ”Band of Brothers” har krigets fasor skildrats så realistiskt och skoningslöst. Ben och armar slits loss av explosioner, och fosforgranater förvandlar soldater till facklor.
Det är Pitts namn som står överst på filmaffischen men filmens självklara stjärnor är stridsvagnarna. De blod- och lerstänkta maskinerna är inga halvdana rekonstruktioner, utan äkta vara från kriget, som lånats ut av museer runt om i Europa. Det märks. När kameran följer besättningen inne i den klaustrofobiska stridsvagnen kan man nästan känna smaken av blod, lera och metall.
Filmen fick anmärkningsvärt nog lov att låna den enda fungerande Tiger-stridsvagnen i världen. Den enda film den tidigare medverkat i är den brittiska krigsfilmen ”They Were Not Divided” från 1950.
Den tyska stridsvagnens överlägsenhet framställs på ett tydligt sätt i en scen, där en Tiger möter tre av de mindre Sherman-stridsvagnarna, bland annat Wardaddys ”Fury”. Granaterna studsar mot den tyska bestens pansar, medan den med lätthet genomborrar sina fiender. Efter några minuter är det endast ”Fury”, som inte slagits ut, och som besegrar Tiger-vagnen genom att attackera dess tunnare bepansrade baksida, vilket var det vanligaste sättet att slå ut en Tiger.
Det bör dock påpekas att de allierades taktik i scenen inte överensstämmer helt med verkligheten. Att genomföra frontalangrepp mot en Tiger skedde sällan, eftersom det vore i det närmaste självmord för besättningen i en Sherman, men i filmen stormar de tre stridsvagnarna dumdristigt fram över ett fält mot den tyska bjässen.
Smutsig och brutal
När David Ayer visade ”Fury” för en publik bestående av krigsveteraner, sa en av dem: ”Det här är den mest realistiska krigsfilm jag någonsin har sett”.
Mannen måste emellertid ha blundat genom nästan hela slutet, för de sista 40 minuterna är rent och skärt Hollywood-nonsens. När amerikanernas stridsvagn går sönder på en landsväg och ställs inför en smärre armé av tungt beväpnade tyskar och en Tiger-stridsvagn, bestämmer Wardaddy och hans män sig för att ta upp kampen mot tyskarna.
Där och då förvandlas ”Fury” till en så överdriven actionfilm att Rambo skulle känt sig hemma i den. Plötsligt är den illa medfarna Sherman-stridsvagnen i det närmaste ointaglig. De tyska soldaterna tycks inte kunna träffa en ladugårdsport medan Brad Pitt och hans gäng mejar ner tjogvis med fiender, medan de strör one-liners omkring sig.
Slutet förtar dock inte helhetsintrycket av ”Fury”, som framstår som en brutal krigsfilm, som på ett imponerande sätt skildrar det klaustrofobiska livet inuti en stridsvagn.