Lögnerna om Förintelsen lever

Sedan Rassiniers bok kom har konspirationsteorierna bara vuxit sig starkare och starkare. Överallt på Internet florerar myter som försöker förneka nazisternas massmord.

Konspirationsteorierna kan se övertygande ut men i praktiken strider de mot alla vetenskapliga och historiska fakta.

Att Förintelsen ägt rum har bekräftats i vittnesmål från tusentals överlevande, av SS-vakter och inte minst i de hundratusentals officiella dokument som nazisterna inte hann förstöra innan kriget tog slut.

Myt bygger på föråldrade fakta

En av de mest utbredda myterna bland Förintelsens förnekare är att källaren i Birkenaukrematoriet inte kan ha använts som gaskammare, eftersom dörrarna gick inåt och inte skulle kunnat öppnas om rummet var fullt med döda människor.

Detta argument bygger emellertid på de tidigaste arkitektritningarna till Krematorium II i Auschwitz-Birkenau, i vilka man faktiskt hade planerat en dörr som öppnades inåt.

Senare byggnadsritningar visar dock med all önskvärd tydlighet att dörren ändrades så att den öppnades utåt. Ändringen gjordes i samband med att man beslöt att bygga gaskammare i krematoriet år 1943.

Men förintelseförnekarna väljer att bortse ifrån alla de senare arkitektritningarna, precis som de ignorerar att nazisterna till exempel beställde gastäta dörrar till krematoriet.

I början var det bara de mest fanatiska, eller godtrogna, som lyssnade till förnekarna, men i mitten av 1970-talet började anhängarna ändra stil.

Den nya tidens förnekare använde sig av ett akademiskt sätt att skriva, fotnoter och ­hänvisningar till erkända forskare och institutioner. Många av dem stoltserade även med akademiska titlar, varav några – men inte alla – var falska.

Nu bestod bevisföringen av komplicerade kemiska och tekniska utredningar, och olika samband baserades på bland annat falska dokument – allt i syfte att övertyga läsaren om att judeutrotningen aldrig ägt rum.

På det ständigt växande Internet har förnekarna fått allt större möjligheter att sprida sina teorier på mängder av webbsidor.

Men sidorna bär alltid förnekarnas kännetecken: detaljer som ryckts ur sitt sammanhang för att ge ett till synes självklart stöd åt falska myter.

FAKTA:

Många koncentrationslägerfångar dog av tyfus och andra smittsamma sjukdomar men inte så många att det kan rättfärdiga det antal kremeringsugnar som nazisterna installerade i bland annat Auschwitz.

De rum som förnekarna kallar likkällare kunde dessutom värmas upp, vilket vore fullständigt olämpligt om de skulle användas att förvara lik i.

Med hjälp av värmesystemet höll gas­kamrarna en konstant temperatur på 26–27 grader, den temperatur då Zyklon B verkar mest effektivt.

FAKTA:

Påståendet är en klassiker hos förnekare som konsekvent jämför nazisternas likbränningar med vanlig kremering.

I normala fall är syftet att de anhöriga ska få en fin och enhetlig aska efter den döde, och därför måste ugnen släckas ned mellan varje kremering så att askan från olika lik inte blandas ihop.

Nazisterna använde sig däremot av metoder som mest påminner om industriell massbränning. Om ugnen ständigt fylls på med nya lik får den en betydligt högre genomsnittstemperatur.

Dessutom går nästan halva tiden i krematorier i dag åt till att bränna torson.

Nazisterna kände till detta faktum och hur fruktansvärt det än låter beordrades fångar i det så kallade sonderkommandot att hamra med järnstänger på torson på de brinnande liken.

De överlevande berättade om hur de rörde runt bland liken. Därmed förkortades kremeringstiden i ugnarna markant.

FAKTA:

Den skrämmande sanningen är att Zyklon B faktiskt verkar mer effektivt på människor än på de löss som det egentligen var tänkt att utrota.

Människor dör inom 5-10 minuter efter att ha blivit gasade med en koncentration av bara 300 ppm (parts per million).

Löss, däremot, är kallblodiga djur med mycket långsammare ämnesomsättning och dör inte förrän efter flera timmar vid en exponering på upp till 16 000 ppm.

En annan fördel med Zyklon B var att gasen redan användes i lägren och därför lätt kunde köpas in utan att det väckte några misstankar.

FAKTA:

I praktiken stämmer det att stora mängder av gasen Zyklon B i luften tillsammans med ugnarnas hetta skulle ha orsakat en kraftig explosion i krematorierna.

Men vetenskapliga undersökningar visar att den stora mängden koncentrerad gas som krävdes för att döda människor i gaskamrarna var 200 gånger lägre än den som krävs för att det ska kunna uppstå en explosion.

Även om nazisterna hade överdoserat gasen rejält, skulle mängden fortfarande ha varit alltför liten för att kunna orsaka en explosion.

FAKTA:

Även om teorin är riktig är påståendet felaktigt av flera anledningar. Först och främst var de koncentrationer och de mängder gas som användes alldeles för låga, och exponeringstiden allför kort.

Normalt var gasen i gaskamrarna i högst 20–30 minuter – vilket enligt experterna inte räcker för att det ska bli avlagringar.

Dessutom har medlemmar ur sonderkommandot – de judar som arbetade i krematorierna – berättat att både väggar och golv i gaskamrarna skurades grundligt efter varje avrättning.

Rengöringen var behövlig, för enligt SS-män och sonderkommandot var kamrarna nedsmetade med bland annat blod, urin och exkrementer. År 1944 sprängde tyskarna gaskamrarna i luften när de utrymde Auschwitz.

Ruinerna har sedan stått delvis under vatten under många år och gasresterna har sköljts bort i större utsträckning än i till exempel avlusningsrummen som förnekarna ofta framhåller som jämförelse.

Trots detta har vetenskapliga undersökningar flera gånger bekräftat att det finns spår av Zyklon B i de murar som finns kvar av gaskamrarna.

FAKTA:

Forskarna uppskattar att mellan 5,5 och 6 miljoner judar mördades i Förintelsen. Myten om att ”bara” 200 000 dog är hämtad ur studien ”General Psychologus” skriven av en okänd författare, Alexander Scronn.

Namnet är troligen en pseudonym och boken gavs ut 1965 i Brasilien – ett land där många tyska nazister bodde efter kriget. Scronn säger sig basera siffrorna på fakta från internationella Röda korset.

Scronns påståenden har många gånger dementerats av Röda korset. Trots detta använder förnekarna fortfarande Alexander Scronn som ett sanningsvittne.

FAKTA:

Påståendet att Hitler var oskyldig till Förintelsen framfördes senast av den brittiske, självlärde historikern David Irving. Men judehatet utgjorde grunden i Hitlers hela politik:

”När jag väl får makten kommer utrotningen av judarna att vara min första och viktigaste uppgift”, sade Hitler redan 1919 till journalisten Josef Hell.

Under krigets lopp övervakades och kontrollerades arkebuseringarna och senare gasningarna noga av både Hitler och Himmler.

Som regel gav Führern alla sina order muntligt till några få personer åt gången, och därför finns det inga skriftliga order med Hitlers underskrift på.

Men bland andra Rudolf Höss, kommendant i Auschwitz, har i ett vittnesmål sagt att han före massutrotningarna kallades till ett möte med Himmler i Berlin. Himmler sade till honom:

”Führern har gett order om den slutgiltiga lösningen på jude­frågan. Vi, SS, ska verkställa ordern. De befintliga utrotningscentrerna i öster är inte i stånd att genomföra de planerade stora aktionerna. Därför har jag valt ut Auschwitz för ändamålet.”