Få filmer har gjort så mycket för att sprida kunskapen om Förintelsen som ”Schindler´s List”. Enligt historikern Peter Novick skapade Steven Spielbergs drama från 1993 en medvetenhet om Förintelsen bland allmänheten.
På papperet verkade Spielberg, som själv är jude, inte som den mest uppenbara personen för att återberätta ett av de mörkaste kapitlen i 1900-talets historia. Under 1970- och 1980-talet gjorde han sig ett namn med blockbusters som ”Hajen”, Indiana Jones-filmerna och ”E.T.”.
Men Hollywoods okrönte kung av blockbusters vistade sig vara helt rätt man för uppgiften. Underhållning var nämligen det sista regissören hade i åtanke. Han ville upplysa nya generationer om historiens värsta krigsförbrytelser, innan de gled in i glömskan.
Trettio år senare kan ”Schindler´s List” ses på Netflix, och filmen framstår fortfarande som en av de bästa skildringarna av Förintelsen – ett både gripande och skrämmande verk, som aldrig vänder bort kameran från verklighetens fasor, inte ens när de är som vidrigast att se på.
Video: Se trailern till ”Schindler´s List”
Historiker kritiserade filmen
Huvudpersonen är Oskar Schindler – en tysk industriman, som använde judar som billig arbetskraft i sin grytfabrik i Polen. Till en början är det enbart pengar som driver Schindler, men efter hand återfinner han sin moraliska kompass – med god hjälp av sin judiske revisor Itzhak Stern – och förvandlar sin fabrik till en fristad för 1 100 judiska arbetare, som på så vis slipper undan gaskammaren.
Trots de högt ställda ambitionerna tar sig ”Schindler´s List” en del konstnärliga friheter. Flera historiker har kritiserat Spielberg för att bland annat ge huvudpersonen i det närmaste helgonstatus och medvetet bortse från några av hans mörkare sidor – det är till exempel ett faktum att den riktige Oskar Schindler arbetade för det tyska kontraspionaget under 1930-talet.
Den hårdaste kritiken står historikern David M. Crowe för. När han 2004 gav ut en biografi om just Oskar Schindler gav han filmen följande bredsida: ”Schindler´s List’ är teater och är inte historiskt korrekt. Filmen förenklar berättelsen nästan till gränsen till det löjeväckande.”
Kritiken av bristen på nyanser i Oskar Schindlers karaktär är förståelig, men den förändrar inte det faktum att filmen berättar en övervägande korrekt historia. Crowes kritik skjuter förbi målet.
Personer och händelser har i mångt och mycket plockats direkt ur historieböckerna. En del personer har bakats ihop till en karaktär, och handlingen är förenklad, som så ofta i historiska skildringar på film, men autenticiteten i ”Schindler´s List” är ändå imponerande.
Många av scenerna med utmärglade fångar, motbjudande massgravar och sadistiska nazister bygger på historiska fotografier.
I filmens mest fasansfulla scen mördar SS omkring 2 000 judar i Krakóws getto under ledning av den sadistiske Amon Göth. I stället för att använda en befintlig stad återskapade Spielberg det judiska gettot i ett nedlagt stenbrott i Polen för att göra det så realistiskt som möjligt. Resultatet var så övertygande att flera av skådespelarna lär ha fått nervösa sammanbrott under inspelningen.
Filmen drog in nästan tre miljarder kronor globalt, men Spielberg hade redan innan avböjt att ta emot pengarna. Han använde dem till att stifta Shoah Foundation, som samlar in vittnesbörd från överlevande från Förintelsen.
Filmen hjälper oss att komma ihåg
I slutet av filmen smälter fiktionen och den historiska verkligheten samman, när de judiska överlevarna besöker Oskar Schindlers verkliga gravplats arm i arm med de skådespelare som har porträtterat dem i filmen.
I det ögonblicket blir Spielbergs avsikt uppenbar: Se på de här människorna. De är verkliga, de upplevde en ondska som är omöjlig att föreställa sig – och vi får inte glömma deras historia. Tack vare ”Schindler´s List” gör vi inte det.
