Auschwitz-fångar bakom taggtråd

Förintelsen: Dödsfabriker utförde 1900-talets värsta folkmord

Förintelsen är det värsta folkmordet i modern tid. Från 1941 och fram till krigsslutet 1945 gasades eller sköts mer än sex miljoner judar ihjäl i nazisternas 980 olika koncentrationsläger.

Förintelsen är det värsta folkmordet i modern tid. Från 1941 och fram till krigsslutet 1945 gasades eller sköts mer än sex miljoner judar ihjäl i nazisternas 980 olika koncentrationsläger.

United States Holocaust Memorial Museum

Vad var Förintelsen?

Förintelsen – eller holocaust på engelska – betecknar det systematiska folkmord som det tyska nazistpartiet, NSDAP, begick mot judar under åren 1941-1945.

Förintelsen kostade sex miljoner judar livet, men även personer med fysiska eller mentala funktionsvariationer, romer, homosexuella och politiska motståndare förföljdes och mördades av nazisterna.

Nazisterna använde inte själva någon så laddad beteckning, utan dolde folkmordet bakom formuleringen ”Endlösung der Judenfrage” – eller på svenska ”den slutgiltiga lösningen på judefrågan”.

När Adolf Hitler 1933 blev Tysklands kansler försökte han och nazistpartiet lösa ”judefrågan”med ett antal diskriminerande lagar, som var avsedda att skilja judarna från det tyska samhället.

Mest kända var Nürnberglagarna, som infördes 1935 och fråntog Tysklands drygt 500 000 judar (drygt en procent av befolkningen) deras tyska medborgarskap.

Äktenskap och sexuellt umgänge mellan judar och ”tyskblodiga” förbjöds, och en lång rad andra lagar berövade judarna deras rättigheter och isolerade dem i samhället.

Judar köar under andra världskriget

Judiska invånare köar utanför en polisstation i Österrikes huvudstad Wien. De ska ansöka om ett utresevisum, så att de kan resa ut ur landet och lämna den nazistiska terrorregimen bakom sig.

© United States Holocaust Memorial Museum

Förintelsens avgörande fas inleddes i januari 1942, när Adolf Hitlers innersta krets sammanträdde under den så kallade Wannseekonferensen för att diskutera ”judeproblemet”.

Führern hade gjort sin syn på problemet klar några veckor tidigare under ett privat möte med ett antal toppnazister, bland andra propagandaminister Joseph Goebbels och SS-chefen Heinrich Himmler.

”Vad angår den judiska frågan är Führern fast besluten att göra rent bord”, skrev Joseph Goebbels dagen efter mötet med Adolf Hitler: ”Världskriget är här, utrotandet av judarna måste bli den nödvändiga konsekvensen. Denna fråga måste vi ta oss an utan sentimentalitet.”

Kort därefter inleddes deporteringarna av judar från de tyska territorierna till koncentrationsläger som Auschwitz och Treblinka, där flera tusen människor gasades ihjäl varje dag.

1,5 miljoner dödades på tre månader

En sammanställning från 2019 visar att nazisterna gasade eller sköt ihjäl 1,5 miljoner polska judar på bara 100 dagar i augusti, september och oktober 1942.

Det motsvarar i genomsnitt 15 000 dödade judar om dagen, vilket gör de tre månaderna 1942 till den med avseende på dödande mest intensiva perioden av Förintelsen – och sannolikt i mänsklighetens historia.

Den intensiva klappjakten på Polens judar hade kodnamnet Aktion Reinhard – efter den högt uppsatte nazisten Reinhard Heydrich, som var en av huvudarkitekterna bakom planerna på att utrota Europas judar.

Reinhard Heydrich och Heinrich Himmler

Reinhard Heydrich kallades för Hitlers blonde bödel och anses vara den som tänkte ut detaljerna i Förintelsen.

© Shutterstock

Aktion Reinhard inleddes i mars 1942 och pågick i 21 månader. Målet var att utplåna alla judar som bodde i generalguvernementet Polen – den del av Polen som var ockuperad av Tyskland, men inte införlivad i Tyska riket.

För ändamålet uppförde nazisterna koncentrationslägren Bełźec, Sobibór och Treblinka.

Till skillnad från exempelvis Auschwitz, där de mer än hundra tusen fångarna även utnyttjades för tvångsarbete, fungerade de nya lägren uteslutande som förintelseläger med ett enda syfte: industriellt massmord i aldrig tidigare skådad skala.

Vad betyder holocaust?

Ordet ”holocaust” kommer av det grekiska ordet för ”brännoffer”, holókauston, som är sammansatt av holós, ”helt” och kaustos, ”förbränd”.

Holocaust användes första gången av engelska krönikeskrivare omkring år 1190 för att beskriva massakern på judar under den engelske kungen Rikard Lejonhjärta.

Holocaust var emellertid inte förknippat enbart med judar och från 1600-talet användes ordet som synonym för stora massakrer.

I oktober 1941 betecknades judarnas situation för första gången som ”holocaust” på engelska av tidskriften The American Hebrew. Det var emellertid först under 1960-talet som nazisternas försök att utrota det judiska folket blev allmänt känt som holocaust.

Varför ville nazisterna utrota judarna?

Antisemitism var en av grundstenarna i den nazistiska ideologin.

Judarna uppfattades som en ”anti-ras”, vars uttalade mål var att få se den ariska (läs: tyska) rasen förnedrad och i slutänden utplånad.

Nazisterna ansåg att vad de betraktade som lägre stående raser förorenade den ariska rasen och stod i vägen för nazisternas dröm om att skapa ett starkt och överlägset Tyskland med en sund och livskraftig befolkning.

Fröet till Förintelsen såddes genom en flera år lång antisemitisk propaganda, som gick ut på att det tyska folkets överlevnad krävde att det judiska gick under.

Judarna ville ta över världen

Judehatet formulerades och spreds bland den tyska befolkningen under den skicklige propagandaministern Joseph Goebbels överinseende.

Genom sitt ministerium hade Goebbels fullkomlig kontroll över pressen och kulturlivet. Den antisemitiska propagandan publicerades i tidningar, trycktes på affischer och förmedlades via filmer.

Judarna framställdes konsekvent som lägre stående och kriminella figurer, som snyltade på det tyska samhället och var i maskopi med både kommunismen och kapitalismen i sin strävan att ta över världsherraväldet.

Nazistisk propagandaaffisch

Nazistisk propagandaaffisch, som avbildar judar som ett slags dockspelare, som i det fördolda står bakom allt från bolsjevismen och den internationella kapitalismen till USA:s regering.

© United States Holocaust Memorial Museum

Antisemitismen som gjorde Förintelsen möjlig var emellertid ingen tysk uppfinning.

Under 1800- och 1900-talet förföljdes judiska minoriteter i Ryssland och Europa. Många hade en föreställning om att judar hade hemliga globala nätverk, som arbetade för att ta över hela världen.

Som Joseph Goebbels 1943 skrev i sin fasta ledarspalt i den tyska propagandatidningen Das Reich: ”Alla judar tillhör från födseln och i kraft av sin ras en internationell konspiration mot det nationalsocialistiska Tyskland (...) Och om vi förlorar kriget mot dem förvandlas det skenbart harmlösa judiska folket till rasande vargar.”

Hur många läger fanns det?

Förintelsen är mest känd för sina koncentrationsläger, som fungerade som ett slags dödsfabriker, som effektivt och brutalt tog död på ett ofattbart stort antal judiska män, kvinnor och barn under andra världskriget.

Det mest kända och ökända koncentrationslägret är Auschwitz, som 1940 upprättades på ett övergivet kasernområde i sydvästra Polen.

Auschwitz var emellertid långtifrån det enda koncentrationslägret.

Barn och kvinnor anländer till Auschwitz.

Under 1942 omvandlades Auschwitz till ett dödsläger, där flera tusen judiska män, kvinnor och barn per dag skickades direkt från tågvagnarna till gaskamrarna.

© United States Holocaust Memorial Museum

Det amerikanska museet till minne av Förintelsen (U.S. Holocaust Memorial Museum) uppskattar att nazisterna förfogade över hela 980 koncentrationsläger.

Dessutom upprättade tyskarna omkring 30 000 slavläger, 1 150 judiska getton och 500 bordeller med sexslavar åt tyska soldater.

Vad hände efter Förintelsen?

Förintelsen var 1900-talets absolut största och intensivaste folkmord, och nazisternas mord på sex miljoner judar framstår i dag som ett absolut lågvattenmärke i Europas historia.

Omedelbart efter andra världskriget inleddes den rättsliga processen mot de största tyska krigsförbrytarna.

Rättegångarna hölls i den tyska staden Nürnberg och fick namnet Nürnbergprocessen.

Hermann Göring i Nürnberg

Hermann Göring dömdes till döden genom hängning. Innan avrättningen kunde verkställas begick han emellertid självmord med en giftampull i sin cell.

© Ray D’Addario

Totalt stod 24 ledande nazister – däribland Luftwaffes chef Hermann Göring, Hitlers privatsekreterare Martin Bormann och utrikesministern Joachim von Ribbentrop – åtalade för de brott som begåtts i samband med Förintelsen.

Av de åtalade frikändes tre och tolv dömdes till döden, medan resten fick långa fängelsestraff. Två av åtalen lades ner på grund av sjukdom och självmord.

Tv-serie ledde till självrannsakan

I kölvattnet på andra världskriget satte stora flyktingströmmar kurs mot Israel, som i maj 1948 upprättats som en självständig judisk stat.

Judarna hade kämpat för att etablera en egen stat i det bibliska hemlandet sedan 1800-talets slut, men det var först mot bakgrund av Förintelsen som FN beslutade att Palestina skulle delas och att hälften av territoriet skulle tillfalla judarna.

Bilden av Förintelsen och det tyska folkets medskyldighet till krigsförbrytelserna tog lång tid att sätta sig i Tyskland, som från 1949 fram till Berlinmurens fall var delat i två separata tyska stater – det kommunistiska Östtyskland och Västtyskland, som bildats av de allierade från USA, Storbritannien och Frankrike.

De följande decennierna betalade den västtyska staten kompensation till offer för Förintelsen och till staten Israel, och från mitten av 1960-talet blev det obligatoriskt att undervisa om Förintelsen i västtyska skolor.

Det var emellertid först när den amerikanska tv-serien ”Holocaust” – på svenska ”Förintelsen” – 1979 visades på tysk tv, som Förintelsen verkligen fick fäste i befolkningens medvetande.

För första gången fick vanliga tyskar en realistisk bild av judeutrotningarna och de tvingades förhålla sig till den passivitet som hade präglat majoriteten av tyskarna under kriget.

Viktigast av allt var att serien fick nya generationer att fråga sina föräldrar och mor- och farföräldrar om deras roll i judeförföljelserna.