Vid andra världskrigets slut brände marken under nazisterna. Niotusen av dem försökte undkomma rättvisan genom att fly till Sydamerika.
Argentina var med 5 000 nazistiska invandrare det största mottagarlandet, men även Brasilien, Chile och Bolivia tog emot tyska nazister med öppna armar.
Medan det förflutna i många fall kom ikapp de gamla nazisterna, och de ställdes inför rätta, lyckades andra försvinna och leva ett nytt liv med falsk identitet.
1. ANKNYTNING
Sydamerika var fullt av exiltyskar
Husen i många argentinska städer präglas av grundarnas tyska anor.
Under 1800-talet emigrerade tiotusentals tyskar till Sydamerika.
Många av nybyggarna var så kallade volgatyskar, som på 1700-talet bjudits in till Ryssland och erbjudits särskilda privilegier.
När dessa privilegier återkallades under 1800-talets andra hälft, utvandrade många volgatyskar till framför allt Argentina, som Tyska riket etablerade starka band till.
Under åren före andra världskriget samlade den tyske ambassadören i Argentina en grupp av övertygade nazister, som stod redo att hjälpa sina kamrater.
2. KONTAKTER
Vatikanen hjälpte krigsförbrytare att fly
Vatikanen utvecklade snabbt flyktvägar för nazister som riskerade att dömas för krigsförbrytelser.
Från Tyskland (1) gick flykten till Österrike (2), där de flyende inhystes i kloster. Under tiden ombesörjde Vatikanen i Rom (3) falska papper, som lät nazisterna lämna Europa via exempelvis hamnen i Genua (4).
Starka krafter inom katolska kyrkan sympatiserade med nazisterna och hjälpte därför många att fly.
Präster med den österrikiske biskopen Alois Hudal i spetsen arrangerade flyktvägar från Tyskland till en utresehamn, i regel Genua i Italien.
Kyrkans kontakter försåg de flyende med logi i kloster och såg till att de fick falska identitetsdokument, som de senare kunde byta till riktiga dokument från Röda korset.
Några av de krigsförbrytare som flydde via den rutten var Adolf Eichmann och Josef Mengele.
3. KUNNANDE
Tekniskt kunnande erbjöd biljett
Det argentinska jaktplanet Pulqui II, konstruerat av tyske Kurt Tank, hade i sin grundform utvecklats av Focke-Wulf-fabrikerna.
Ökad handel gjorde att de flesta sydamerikanska länder klarade sig bra genom andra världskriget.
Efter kriget kunde länderna därför investera i bland annat militär teknik. Det kunnande som behövdes fick de från tyska vetenskapsmän, som blev inbjudna till Sydamerika.
En av dessa var flygingenjören Kurt Tank, som mellan 1931 och 1945 ledde utvecklingsavdelningen hos den tyska flygplanstillverkaren Focke-Wulf.
Efter kriget anställdes Kurt Tank under falskt namn av Argentinas ledande flygplanstillverkare, nuvarande FAdeA.
4. STORPOLITIK
Smutsiga metoder var efterfrågade
Dokument visar att CIA höll sin hand över tyska krigsförbrytare. Bland annat mörkade CIA sin kännedom om Adolf Eichmann, som ska ha använts som uppgiftslämnare.
När kalla kriget mot slutet av 1940-talet alltmer blev ett faktum riktade den amerikanska underrättelsetjänsten sin uppmärksamhet mot nazister med erfarenhet av smutsig krigföring.
Nazisterna anlitades som spioner eller för hemliga operationer mot USA:s fiender i Sydamerika.
En av de krigsförbrytare som fick hjälp att skaffa en ny tillvaro var Klaus Barbie, som varit chef för Gestapo i Lyon i Frankrike.
Barbie bosatte sig i Bolivia, där han bland annat hjälpte CIA att lokalisera och döda den marxistiske revolutionsledaren Che Guevara.
5. MILJÖ
Fascismen var populär
Juan Perón valdes tack vare ett program som gick ut på att bland annat industrialisera Argentina.
Många i Sydamerika fattade tycke för fascismen. I synnerhet Benito Mussolinis italienska variant var populär.
I Argentina kom officeren Juan Perón till makten 1946. Under andra världskrigets första år tjänstgjorde han som militärattaché i Italien, och vistelsen inspirerade till den politiska ideologi som blev känd som peronism.
Perón hjälpte genom sina diplomater och underrättelsetjänsten aktivt nazister att ta sig från Tyskland till Argentina, där de enligt uppgift fick anställning inom säkerhetstjänsten.