Eben-Emael – blixtkrig från ovan
1940 erövrade tyska fallskärmsjägare det »ointagliga» fortet Eben-Emael i Belgien. En djärv operation med glidflygplan som fullständigt saboterade de allierades planer.

Tyska fallskärmsjägare attackerar med eldkastare under anfallet mot Eben-Emael.
Den tyske glidplanspiloten Heiner Lange låg i gräset, blödande från åtta sår där granatskärvor slagit in i hans båda ben. Ett tiotal meter framför honom höjde sig den mäktiga Kanonkupol 120 likt en hjässa av stål ur berget.
Kupolen var bestyckad med två väldiga 12 centimeters artilleripjäser med en räckvidd på mer än halvannan mil. Nu gällde det att satsa allt! Trotsande sina sår tog sig Lange upp och började släpa de två delarna i den 50 kilo tunga hålladdningen bort mot stålkupolen.
Hålladdningen var en fruktansvärd mina som genom sin riktade sprängverkan kunde få hål på i stort sett vilket pansar som helst. Den var dessutom en tysk krigshemlighet – och nästan lika farlig för den som hanterade den som för fienden. 45 sekunder efter det att den apterats exploderade laddningen med enorm verkan. Då gällde det att hålla sig på ordentligt avstånd.
Med värkande muskler och blodet flödande baxade Lange upp laddningen till en position vid kanonerna uppe på kupolen där han fäste den. Därefter rutschade han ned på marken och började linka bort från platsen så fort han kunde. Plötsligt kände han ett kraftigt slag i ryggen och samtidigt en stickande smärta i båda öronen.
När han kvicknade till såg han hur splitter dunsade ner i ett moln av rök, men han hörde ingenting. Den kraftiga smällen hade blåst ut hans trumhinnor.
Ointaglig belgisk befästning
Det var i gryningen den 10 maj 1940. Den tyska storoffensiven i väster hade just börjat, och Heiner Lange hade oskadliggjort det största enskilda hotet mot den tyska framryckningen – huvudpjäserna på det belgiska fästningskomplexet Eben-Emael.
Adolf Hitler hade beslutat att inleda sitt storanfall mot Frankrike genom det neutrala Belgien. Därmed skulle tyskarna kringgå befästningarna i den mäktiga franska Maginotlinjen som löpte längs den fransk-tyska gränsen.
Men det fanns ett allvarligt problem: Vid Albertkanalen, två mil nordväst om Liège hade belgarna byggt världens största befästningsanläggning, fortet Eben-Emael. Med en yta på 800 gånger 700 meter, med 40–60 meter höga, lodräta väggar, inbyggd i ett berg och bestyckad med ett stort antal kanoner och kulsprutor betraktades Eben-Emael inte utan anledning som ointaglig.