Sommaren 1940 trängs flera tusen brittiska soldater i en lång kö, som ringlar sig från piren in på stranden vid den franska kuststaden Dunkerque. Tittar de riktigt ordentligt kan de nästan ana den engelska kusten på andra sidan Engelska kanalen.
Ett dovt surrande når soldaternas öron, och de tittar upp mot den molnfria himlen – och fylls strax därefter av fasa. På några sekunder övergår surrandet i ett ljud som soldaterna har lärt sig att frukta – de tyska störtbombarnas öronbedövande tjutande.
VIDEO: Se trailern till ”Dunkirk”.
En störtbombare dyker och fäller sin bomb bland soldaterna, som står så tätt att de inte kan röra sig vare sig framåt eller bakåt.
Några ögonblick senare är den vita stranden färgad röd av blod, och döda kroppar guppar runt i vattnet. De överlevande soldaterna håller andan och gör sig redo för nästa flyganfall. På andra sidan kanalen har flera hundra civila båtar stävat ut för att undsätta de unga männen. Frågan är hur många soldater som ska hinna dö, innan hjälpen når fram?
Så inleds Christopher Nolans synnerligen välgjorda krigsfilm Dunkirk, som just nu kan ses på HBO Max. Filmen skildrar evakueringen av de brittiska, franska och belgiska soldaterna vid Dunkerque 1940 med nagelbitande intensitet och imponerande effekter, som ökar realismen.
Brittiska befälet reduceras till en person
Filmen: Kommendörkapten leder insatsen
Den brittiske kommendörkaptenen Bolton leder den omfattande räddningsinsatsen vid Dunkerque. Från piren håller han med stålsatt lugn ordning på soldaterna och dirigerar dem ut i de räddande fartygen.
Fakta: Bolton är baserad på två personer
Kommendörkapten Bolton är inspirerad av två personer, James Campbell Clouston och William Tennant, som båda var ansvariga för att soldaterna kom ombord på fartygen under evakueringen.
Katastrof vändes till triumf
Den 16 maj 1940 mullrade tyska pansardivisioner under ledning av general Erwin Rommel in över den franska gränsen.
”Vi har tagit oss igenom Maginotlinjen! Jag kan knappt tro det. Vi kör djupt in i fiendeland”, sa den euforiske Rommel, medan han ledde omkring 1 000 stridsvagnar mot den franska kusten vid Dunkerque. Fyra dagar senare hade de 800 000 tyska soldaterna ringat in de allierades 400 000 soldater. De tvingades ut på stränderna vid Dunkerque, där de väntade på att evakueras.
Hemma i Storbritannien vågade premiärminister Winston Churchill inte hoppas på att få hem mer än 30 000 av soldaterna. Han ville inte offra fler flygplan eller fartyg på räddningsoperationen – risken för ett tyskt angrepp mot Brittiska öarna var överhängande, och all tillgänglig militär personal behövdes därför för att försvara öriket mot ett förestående angrepp.
Filmens Dunkerque ser ut som staden gör i dag
Filmen: Byggnaderna är oskadda
”Dunkirk” inleds med en brittisk soldats flykt från tyskarna genom Dunkerques gator. Trots invasionen verkar byggnaderna inte ha utsatts för några bombningar eller artilleriangrepp.
Fakta: Staden låg i ruiner
”Dunkirk” har filmats på plats, men Christopher Nolan har inte gjort något för att få Dunkerque att se krigshärjat ut. När evakueringen ägde rum låg stora delar i ruiner efter tyskarnas beskjutning.
Tack vare en heroisk insats från mängder av civila britter, som stävade ut mot Dunkerque i allt från fiskebåtar till lustjakter kunde fler än 300 000 av de strandsatta soldaterna räddas. En potentiell militär katastrof vändes till en ljuspunkt tack vare helt vanliga människors mod, och evakueringen från Dunkerque blev en vändpunkt i andra världskriget.
”Dunkirk” ägnar inte särskilt mycket tid åt att utveckla den historiska bakgrunden till evakueringen. I stället kretsar filmen kring tre händelseförlopp, och handlingen följer en grupp unga soldaters kamp för att överleva på stranden, två piloter i luften samt en fiskekutter och dess besättning, som stävar ut mot Dunkerque.
Berättargreppet är ett snilledrag. Genom att ignorera de stora linjerna i historien kan Nolan fokusera på att zooma in på krigets fasor på land, till sjöss och i luften. Nolan klipper skickligt mellan de tre handlingarna med tilltagande tempo och intensitet, i takt med att situationen hettar till. På det sättet placerar han publiken mitt i krigets kaos och utsätter den för ett skoningslöst angrepp mot sinnena.
Gula tyska nosar är för tidiga
Filmen: Gul nos avslöjar tyskarna
Tom Hardy spelar piloten Farrier, som i sin Spitfire skjuter ner tyska flygplan som försöker hejda evakueringen. Tyskarnas plan är enkla att upptäcka, eftersom nosen målats gul.
Fakta: De gula nosarna kom först senare
Tyskarna började måla sina flygplansnosar gula först ett par månader efter evakueringen av Dunkerque. Den gula färgen skulle göra det lättare att identifiera egna flygplan under luftstrider.
Krigets fasor kryper in under skinnet
Filmen är lyckligtvis sparsam med datoreffekterna, och när tyska störtbombare och brittiska Spitfires syns på himlen är det oftast kopior av flygplanen, som riktiga piloter med kameror flyger i.
Filmteamet använde sig av nio fartyg från andra världskriget under inspelningen – däribland en 106 meter lång fransk jagare. Filmen spelades dessutom in på sommaren på precis samma strand som för mer än 80 år sedan var fylld med nervösa brittiska soldater.
”Vi försöker ge publiken känslan av att de befinner sig på stranden”, sa Nolan inför filmens premiär. Det lyckas till fullo med Dunkirk, som placerar publiken mitt i krigets fasor och gör tittaren både fysiskt och psykiskt utmattad.
