Dödens fotbollsmatch: Ukrainska bagare slog Hitlers stjärnor

I en enorm kniptångsmanöver har tyskarna omringat Kiev och tagit drygt en halv miljon soldater till fånga innan de satt hela staden under tysk administration. Även Brödfabrik nr 3 är berörd.

Före kriget hade fabriken försett invånarna med bröd, nu skickas hela produktionen på nästan 50 ton bröd om dagen direkt till de tyska soldaterna som kan äta sig mätta medan­ ukrainarna svälter.

Målvakten publikfavorit

Bara några månader tidigare hade Nikolaj Trusevitj gått omkring bland ruinerna i huvudstaden i jakt på nästa mål mat. För att hålla svälten borta hade han kokat soppa på ett läderskärp ­eller försökt fånga någon av de magra råttor som fortfarande fanns kvar i staden.

En dag när han hade suttit på gatan och stirrat ut i tomma intet råkade brödfabrikens chef Iosif Kordik få syn på honom. Det mötet skulle komma att förändra Trusevitjs liv.

Kordik har tilldelats platsen som chef av tyskarna. Han talar flytande tyska men kommer egentligen från området Mähren (i nuvarande Tjeckien, red:s anm.) och har bott i Ukraina i många år.

Kordik är en kraftig och lågmäld man med en enda passion i livet: sport.

När fabrikschef Kordik får syn på Nikolaj Trusevitj på gatan känner han genast igen honom: han har varit målvakt i stadens populära men numera nedlagda fotbollslag, Dynamo Kiev.

Trusevitj var publikfavorit när Dynamo Kiev spelade i den högsta sovjetiska fotbollsligan före kriget. Han var snabb och smidig som en katt och tog jobbet som målvakt till helt nya höjder.

I stället för att bara kasta ut bollen till en medspelare sprang Trusevitj ofta själv fram med bollen vid fötterna och sköt till sist iväg den så hårt att den kom riktigt långt upp på planen.

Tillsammans med de övriga spelarna i Dynamo Kiev uträttade Trusevitj mirakel. Laget kom på andra plats i de sovjetiska mästerskapen år 1935 och på tredje plats året därpå. Den alltid lika positive och muntre Nikolaj Trusevitj blev känd för att utföra en egenkomponerad dans ­efter varje seger.

Dynamo Kiev-supportern och sportfantasten Iosif Kordik känner genast igen Trusevitj när han får syn på honom bland ruinerna. Fabrikschefen går resolut fram till den arbetslöse målvakten och erbjuder honom ett jobb på den stora brödfabriken.

Fabriksägare samlar på idrottsmän

Trusevitj blir förvånad när han stämplar in på sin nya arbetsplats. Han upptäcker snart att han inte är den ende idrottsmannen i fabriken.

Bland mjölsäckar och knådningsmaskiner finns stora delar av den ukrainska idrottseliten samlad. Kordik har anställt simmare, löpare, boxare och cyklister. Här finns också gymnaster – och flera fotbollsspelare.

Märkligt nog tycks Kordik vara ganska ointresserad av idrottsmännen till vardags. Han har t.ex. inga problem med att låta de tyska vakterna misshandla de anställda, och det ryktas att Kordik bara njuter av att vara om­given av de kända idrottsprofilerna – som en tonåring som älskar att vara nära sina idoler.

Men under de korta rasterna får fotbollsspelarna lov att leka lite med bollen. De övriga anställda och de tyska vakterna njuter av att titta på deras vackra spel.

Förutom Trusevitj har ­fabrikschefen även anställt förra säsongens främste målskytt i ligan, Pavel Komarov, och den jättestore och starke anfallaren Ivan Kusmenko som tränar målskott med en boll som är tre gånger tyngre än en vanlig fotboll.

Kordik har även hittat en plats till den tunne men skicklige försvarsspelaren Aleksej Klimenko, den rutinerade Michail Sviridovskij och flera andra kända fotbollsprofiler.

Medan de berömda spelarna arbetar i bröd­fabriken, blöder Kiev. Stora delar av staden ligger i ruiner efter invasionen och hundratusentals invånare har redan likviderats eller skickats till koncentrationsläger.

För dem som är kvar är svälten den värsta fienden. Nazisternas plan är att svälta ut lokalbefolkningen, men trots att tyskarna aldrig lyckas­ stoppa alla matleveranser till staden lider tusentals invånare i Kiev av undernäring.

Men på sommaren 1942 förändras plötsligt livet i Kiev.

Musik och fotboll ska vinna hjärtan

Kievborna tror knappt sina öron när de plötsligt en kväll hör levande jazzmusik strömma ut från ett av stadens populära dansställen. Hittills har tyskarna farit mycket brutalt fram i staden men nu har de tydligen bytt strategi. Precis som i ­Paris tänker tyskarna i Ukraina försöka vinna invånarnas hjärtan.

Tanken är att motståndet mot ockupationsmakten ska minska så att en del av de tyska trupperna ska kunna dras bort från Kiev och sändas till de blodiga och ändlösa striderna vid östfronten i stället.

Jazzmusiken är ett led i planerna på att återskapa en god stämning i Kiev. Ett annat led i kampanjen är att återigen tillåta idrottstävlingar i staden.

För att visa sin goda vilja avsätter tyskarna en stor summa pengar till färdigställandet av stadens nya fotbollsstadion. Samtidigt bildar nazisterna krigstidens första fotbollslag. Laget får namnet Ruch och har en tyskvänlig och anti­semitisk sportjournalist som tränare.

Nazisternas nya strategi väcker förhoppningar bland de tvångspensionerade fotbollsstjärnorna i brödfabriken. Ruch kan ju inte spela utan motståndare, och en dag tar fabrikschefen Kordik kontakt med de tyska myndigheterna. Bageri­chefen förklarar att han råkar ha en hel del fotbollsspelare anställda på fabriken.

”Det hade varit kul om de fått bilda ett lag”, förklarar han. Tyskarna lyssnar på Kordik och ger honom tillstånd att sätta ihop ett fotbollslag.

FC Start ser dagens ljus

I början av juni 1942 samlas ett antal män i ett garage intill Brödfabrik nr 3. Bland dem finns målvakten Trusevitj, anfallarna Komarov och Kusmenko, försvarsspelarna Sviridovskij och Klimenko och flera andra från det gamla Dynamo Kiev-laget.

Spelarna har fått veta att de kan bilda ett fotbollslag, men de är inte alltför glada. Männen inser att alla idrottsevenemang nu är en del av den tyska propagandan och spelarna är rädda för att gå nazisternas ärenden.

Å andra sidan älskar de verkligen fotboll, och kanske kan deras spel bidra till att lätta upp tillvaron för Kievborna i en dyster tid, tänker de.

Mitt i diskussionen reser sig Trusevitj upp. Han har med sig en pappkartong som han öppnar och han plockar upp elva nya spelardräkter. Han har hittat dem på ett gammalt lager, förklarar han.

Färgerna stämmer inte med Dynamo Kievs gamla matchtröjor och ingen vet vilken klubb kläderna har tillhört, men det är helt ointressant just nu.

”Vi har inga vapen”, säger målvakten Trusevitj medan han lägger fram fotbollskläderna på garagegolvet, ”men vi kan kämpa för segern på fotbollsplanen. Hädanefter ska vi bära de här färgerna och fienden ska få se att de här färgerna inte kan besegras.”

Hans tal är kort men väldigt känsloladdat. Och när männen lämnar garaget är de redo att möta tyskarna på fotbollsplanen. Deras nya lag har fått namnet FC Start.

Ryktet om FC Start sprider sig

Startsignalen till den första matchen under ocku­pationen ljuder den 7 juni 1942. Matchen spelas mellan lagen Ruch och FC Start. Spelarna i Ruch är tyskvänliga och har därför fått massor med mat och gott om tid för träning.

Spelarna i FC Start däremot, är inte alls i samma goda form som förr i tiden, men känner å andra sidan att de kämpar för en större sak. Och när matchen är slut har FC Start vunnit med 7–2.

Segern är bara den första av många. I nästa omgång möter de bagerianställda fotbollsspelarna en grupp soldater ur ungerska armén som strider på tyskarnas sida i kriget. Den matchen vinner FC Start med 6–2. Och därefter besegrar de ett rumänskt militärlag med hela 11–0.

Nästa motståndare är ett lag bestående av tyska soldater; 6–0. Strax därefter möter FC Start ännu ett ungerskt lag, och ännu en gång blir motståndarna fullständigt överkörda. Matchen slutar 5–1 till bagarna, och i retur­matchen vinner de med 3–2.

Ryktet om FC Starts enorma styrka sprider sig snabbt i Kiev. På gator och kaféer viskar invånarna om stadens hjältar som lyckats knäcka både den ungerska, den rumänska och till och med den tyska armén. Biljetterna till de kommande matcherna blir mycket eftertraktade och varje gång FC Start ska spela ringlar sig biljettköerna från stadion långt ut på gatan.

Hos den tyska ockupationsmakten är entu­sias­men inte lika stor. Fotbollsmatcherna var tänkta att fungera som förströelse och göra ukrainarna mera Hitlervänliga.

De tyska officerarna har till och med varit på plats vid de första matcherna och de har applåderat med över­seende leenden varje gång FC Start har gjort mål. Men nu har ­leendena stelnat.

Sett med tyska ögon håller FC Starts matcher på att förvandlas till rena uppvisningar i ukrainsk nationalism – som av allt att döma underblåser motståndet mot ockupationsmakten.

Den 6 augusti 1942 vinner de ukrainska bagarna med hela 5–1 över Flakelf – ett lag som består av tyska Luftwaffe-soldater. Nu har den tyska arméledningen fått nog. Det är oacceptabelt att tyskarna gång på gång besegras på planen. FC Start ska få sitt straff, och det nu.

”Omspel! Hämnd!” står det på plakat överallt i Kiev – på lyktstolpar, i skyltfönster, på husväggar och plank. Meddelandet är tryckt på nazisternas officiella grå papper och berättar på både tyska och ukrainska att FC Start ska spela en ­returmatch mot Flakelf som kommer att vara förstärkt med ett antal nya, rutinerade spelare.

SS-officerare ska döma matchen

Den 9 augusti 1942 skiner solen över Kiev. ­Bara 72 timmar efter det att FC Start senast besegrat tyskarna står de båda lagen mittemot varandra på fotbollsplanen igen.

Tusentals ukrainare har kommit för att se returmatchen. Det känns i luften att tyskarna tar den här matchen på mycket större allvar än den förra.

Överallt längs vägen mot stadion står tyska vakter med ilskna schäferhundar, och inne på läktarna finns både soldater och poliser med ­batonger och laddade automatvapen.

Stämningen är spänd men i takt med att allt fler åskådare kommer in på stadion stiger modet, och på sina ställen hörs taktfasta segerrop och ukrainska sånger. Den intensiva atmosfären märks av ända nere i omklädningsrummet där spelarna från brödfabriken gör sig redo inför matchen.

Plötsligt bultar det på dörren till spelarnas lokal. En SS-officer i svarta kläder stiger in.

Om någon tvivlat på att detta är en viktig match, så försvinner alla sådana tankar nu. Mannen stirrar på de ukrainska spelarna och säger på felfri ryska:

”Jag är domare i dagens fotbollsmatch. Jag vet att ni är ett mycket skickligt lag. Var vänliga och håll er till reglerna på planen – bryt inte mot någon av dem. Och före matchstart ska ni hälsa på era motståndare på vårt sätt.”

Även om SS-officeren talar lugnt gör hans uppträdande ukrainarna ännu mer nervösa. En SS-officer som domare är inte något bra tecken, och situationen blir bara värre av att domaren helt öppet kräver att spelarna i FC Start ska ­höja höger arm och ropa ”Heil Hitler!” innan matchen kan börja.

När SS-officeren gått råder förvirring i omklädningsrummet. Vissa av spelarna vill helst avbryta matchen innan den börjat. Några anser att FC Start bör förlora med flit; andra vill hellre att de ska strunta i officerens uttalanden och gå ut på planen med samma iver som de har känt inför alla tidigare matcher.

Plötsligt vimlar det av folk i omklädningsrummet. Spelare, ansvariga på stadion, vakter och medlemmar ur stadens ledning strömmar in och ut genom dörren och alla vill säga sin mening. När det bara är några minuter kvar till avspark stängs äntligen dörren och spelarna sitter kvar med sina egna kaotiska tankar tills det är dags att gå ut på planen.

Ukrainarna vägrar göra Hitlerhälsning

Strax före klockan 17 lämnar spelarna i FC Start omklädningsrummet och springer ut på planen omgivna av ukrainsk polis.

Läktarna är fyllda till sista plats och de exalterade åskådarna knuffas och trängs för att se sina fotbollshjältar så bra som möjligt. I mittcirkeln flankeras bagarna av beväpnade SS-soldater. Spelarna i FC Start blickar upp mot läktarna. Hela den ena lång­sidan är full med tyska soldater.

I nästa stund marscherar det förstärkta ­Flakelf-laget in på gräsplanen och ställer upp till höger om de ukrainska bagarna. Därefter sträcker alla de tyska spelarna samtidigt höger arm i vädret och vrålar ”Heil Hitler!” i kör.

Nu är det dags för FC Start att hälsa. De elva spelarna står och tittar ned i marken. Ropen från läktarna har förbytts i en förväntansfull tystnad. De ukrainska spelarna höjer långsamt armarna.

Alla åskådare stirrar knäpptysta, men armarna är rakt uppsträckta. Sedan ropar spelarna för full hals: ”Fiskult-hura!” Ordet är ett traditionellt sovjetiskt hejarop och betyder helt enkelt ”hurra för sporten”.

De tyska officerarna tittar oroligt på varandra medan jublet bryter ut på läktarna. SS-officeren blåser igång matchen.

VIDEO – Möt spelarna och se FC Starts stadion:

Målvakten sparkas i huvudet

FC Start har ingen tränare, men varje spelare vet sin specifika plats och roll på planen. Alla intar genast sina platser i den uppställning som de övade in medan de ännu hette Dynamo Kiev.

Under de första minuterna av matchen är uppställningen emellertid inte till mycket hjälp. De fysiskt starkare tyskarna har massor med krafter och utdelar extremt hårda tacklingar utan att domaren ingriper. FC Start har inga spelare på avbytarbänken; eventuella skador kommer att bli ödesdigra.

I tionde minuten bryter en tysk spelare igenom ukrainarnas försvar och fortsätter rakt mot Trusevitj i målet. Målvakten kastar sig med dödsförakt efter bollen och får tag i den precis framför fötterna på den tyske spelaren.

Men tysken har inte en tanke på att stanna. I stället sparkar han Trusevitj hårt i huvudet. Målvakten förlorar medvetandet och när han kvicknar till flera minuter senare är han alldeles omtöcknad. Han känner sig svimfärdig. Men FC Start har inga avbytare – Trusevitj måste fortsätta spela.

Målvakten är fortfarande omtumlad när tyskarna kommer i ett nytt anfall bara några minuter senare. Trusevitj kastar sig efter bollen vid fel tidpunkt och en tysk anfallare sparkar in bollen i mål. 0–1.

Spelarna i FC Start är rådvilla. De har problem med att ta sig igenom motståndarnas försvar eftersom tyskarna försöker sparka dem direkt på benen, och till skillnad från Flakelf spelar FC Start utan benskydd.

Men till sist dyker chansen upp. Den storvuxne Ivan Kusmenko får fatt i bollen i när­heten av mittlinjen. Han rusar över planen och får iväg ett hårt skott cirka 30 meter från mål. Bollen sveper förbi både det tyska försvaret och den tyske målvakten. Publiken vrålar av förtjusning. FC Start har utjämnat!

Efter målet börjar FC Starts tekniska överlägsenhet visa sig. Spelarna dribblar runt bollen allt snabbare och det dröjer inte länge förrän Gontjarenko på vänsterkanten får bollen.

Den rörlige anfallaren har aldrig varit känd för att kunna skjuta långt – i stället tar han sig smidigt förbi två tacklingar och kan till sist nästan gå rakt in i mål med bollen. 2–1 till FC Start.

Strax före halvlek är Gontjarenko åter i centrum. Han får en lång passning från försvaret och stannar till för att undvika offside. Sedan lyfter han blicken mot målet och får en perfekt träff på bollen.

Precis som i Kusmenkos kvitteringsmål sveper bollen genom det tyska försvaret och in i nätet. FC Start leder med 3–1 när SS-domaren blåser av första halvleken.

Anfallare dansar förbi tyskarna

Det går bättre för FC Start än vad spelarna hade vågat hoppas på, och när spelarna kommer ut till andra halvlek är åskådarna i extas. De sjunger, ropar och dansar, och de tyska soldaterna blir tvungna att bilda kedja för att hålla de ­jublande folkmassorna från planen.

Spelarna i FC Start kan inte kommunicera på grund av allt oväsen från läktarna men de är fulla med adrenalin och kampvilja. Deras fina spel fortsätter under andra halvlek. Ukrainarna sparkar bollen i mål ytterligare två gånger, och till sist liknar det hela mest en uppvis­nings­match.

Exempelvis tar sig den unge anfallaren Klimenko förbi hela det tyska försvaret på egen hand, inklusive målvakten. Sedan fortsätter han fram till mållinjen – och stannar. I stället för att peta bollen över mållinjen vänder han sig om och skjuter tillbaka bollen in mot mittlinjen – till stor frustration för de tyska spelarna.

FC Start vinner matchen med 5–3. Tyskarna har blivit totalt förödmjukade.

Nere i omklädningsrummet är stämningen än helt annan än på läktarna. Efter segerruset har eftertänksamheten börjat infinna sig hos spelarna i FC Start. De nöjer sig med att ta varandra i hand, och därefter lämnar de stadion under tystnad.

Utanför hörs ett och annat varningsskott från pistoler när de tyska soldaterna försöker hålla ordning på den jublande folkmassan.

Det stora tumultet har gjort spelarna ordentligt oroliga. De funderar över om tyskarna kommer att låta sig förödmjukas på det här viset. Skulle de kanske ha låtit tyskarna vinna?

Spelarna blir stadens hjältar

Dagarna efter den stora matchen fortsätter livet som vanligt på brödfabriken. Men utanför är allt förändrat.

Spelarna i FC Start hyllas som hjältar i Kiev. De blir hela tiden stoppade på gatan av folk som klappar dem på axeln och som till och med stjäler matransoner åt dem för att de ska hålla sig friska och starka och fortsätta att be­segra tyskarna.

Segern har gett Kievborna livsmodet tillbaka – de tyska ockupanterna är uppenbarligen inte oövervinnliga trots allt.

Några dagar senare arbetar Trusevitj och de andra spelarna som vanligt i brödfabriken när en grupp soldater från Gestapo plötsligt bankar på porten. Officerarna klampar in på Kordiks kontor och det blir dödstyst i fabriken. Sedan öppnas dörren och spelarna kallas in på kontoret, en efter en.

Brödfabrikens chef är borta och i stället möts spelarna av en Gestapo-officer. Samtalen blir korta. Spelarna förs direkt från kontoret ut till en väntande skåpbil. Därefter körs de vidare till Gestapos högkvarter på Korolenkagatan.

Under veckorna därefter utsätts spelarna för tortyr och systematiska förhör. Nazisterna vill få dem att erkänna spionage och sabotage mot ockupationsmakten – forwarden Nikolaj Korotkych bryter ihop och erkänner att han faktiskt har ett förflutet som officer inom den kommunistiska säkerhetstjänsten NKVD.

Korotkych utsätts för brutal tortyr och dör 20 dagar efter gripandet. De övriga spelarna skickas till koncentrationslägret Syrets inte långt från Kiev.

Sadist styr koncentrationsläger

En kväljande het septemberdag 1942 kommer FC Start-spelarna till Syrets. Efter den varma sommaren är lägret en häxkittel där sjukdomar grasserar. Tyskarna har inte prioriterat saniteten i lägret.

Fångarna bor i överfulla baracker utan ventilation och den dagliga matransonen består av 150–200 gram gammalt bröd. Dagen börjar kl. 04 och ägnas åt hårt arbete till kl. 18.

Lägret leds av SS-officeren Paul Otto Radomski – ökänd för sin elakhet. Fångarna utsätts dagligen för misshandel, piskning och sadistiska fysiska övningar som bland annat består i att åla sig fram på magen inför skrattande fångvaktare.

Om fångarna är för svaga för att arbeta eller inte omedelbart lyder order tar Radomski själv hand om bestraffningen. Han begraver de sjuka levande eller tvingar dem att klättra upp i träd för att sedan skjuta ned dem med sin pistol.

Spelarna från FC Start är i god fysisk form och klarar förhållandena i lägret bättre än de flesta andra fångar. Lagandan är fortfarande stark och spelarna försöker hålla ihop och stötta varandra.

Men de lever under ständig psykisk och fysisk terror och straffen kommer ofta fullständigt godtyckligt och utan förvarning.

Var tredje fånge skjuts ihjäl

Den 23 februari 1943 spränger den ukrainska motståndsrörelsen i Kiev en stor fabrik där tyska militärfordon repareras. Attentatet är ett slag i ansiktet på tyskarna som utkräver en brutal hämnd.

Dagen efter attentatet beslutar SS-officeren Radomski att var tredje fånge i Syrets ska avrättas som hämnd för sabotaget. Spelarna från FC Start ställer upp sig på rad tillsammans med de övriga fångarna.

Deras kläder är i trasor och den iskalla vinden piskar mot kropparna medan de lyssnar till de knarrande stegen av läderstövlar i snön bakom dem.

Först verkar det som om slumpvis utvalda fångar slås omkull och skjuts ihjäl, men efter hand som mönstret upprepas kan fångarna räkna ut att nazisterna tänker avrätta var tredje fånge.

Och var och en av dem kan själva räkna sig fram till sitt eget öde. Vakterna står nu bakom Ivan Kusmenko. Den store mannen som brukade träna med en extra tung fotboll är nu bara en skugga av sitt forna jag. Trots det lyckas vakterna inte slå omkull honom förrän efter tre–fyra hårda slag. Just när Kusmenko faller och försöker ta emot sig med armarna blir han skjuten i bakhuvudet.

Nu har turen kommit till den unge anfallsspelaren Klimenko som hånade tyskarna genom att inte göra mål när han hade chansen. Den unge mannen faller till marken av det första slaget och i nästa sekund avrättas han med ett skott bakom örat.

Stegen i snön fortsätter. Vakterna stannar bakom målvakten Trusevitj. Ett ögonvittne har senare berättat att Trusevitj först föll omkull men hann resa sig igen och ropa ett trotsigt ”Krasny sport ne umriot” – Röd sport kommer aldrig att dö.

Nikolaj Trusevitj var den ende fången som avrättades stående.