Den ensamma soldatens skelett ligger bara tio centimeter under marken, med ansiktet nedåt. Där har han legat sedan han dödades av en granat för 75 år sedan.
”Han stupade precis här. Man ser att kraniet är krossat, och underarmen är borta”, säger Yngve Sjødin och pekar på benen som just har grävts ut.
Sjødin är frivillig i föreningen Legenda, som sedan år 1999 har sökt igenom den lettiska halvön Kurland efter de tusentals tyska och ryska soldater som i slutet av år 1944 miste livet i slaget om Kurland.
Arbetet har ett pris
Sedan år 2013 har Yngve Sjødin, som kommer från Norge, varit med och grävt ut hundratals soldater. Trots att arbetet är både krävande och farligt – på grund av de stora mängderna kvarlämnad ammunition – älskar han det.
”Legenda har blivit en del av mitt liv”, säger norrmannen, som dock medger att den ovanliga hobbyn har ett pris.
”Det gör någonting med en att se hundra döda på en vecka. Det kan kännas svårt. Efter stora fynd drömmer jag ofta om det jag sett.”
En annan av de frivilliga är den holländske kaptenen Kim Blok, som har arbetat med krigsoffer även i sitt hemland. Han hade gärna sett att de frivilliga, liksom i Holland, kunde ge Kurlands stupade soldater mer omsorg och ägna dem flera dagars undersökningar.
”Men antalet soldater är så stort att det helt enkelt inte finns en vecka till var och en av dem. Det är så många saknade soldater, mellan 100 000 och 200 000. Om vi ägnade flera dagar åt varje soldat hade det tagit en evighet att bli klar.”
För Blok är det viktigaste att offren får en officiell grav, så att kriget kan få ett tydligt avslut, även för de döda och deras anhöriga.
”Det spelar ingen roll vilken sida de stred på. Alla soldater förtjänar en grav.”