Mest välgjorda krigsscenerna på dansk mark
Filmen inleds med en brutal scen. En ung pojke vid namn Henry kommer cyklande på en grusväg, när han bevittnar hur ett brittiskt stridsflygplan attackerar en dansk taxi med tre unga kvinnor i.
Henry blir så chockad att han mister talförmågan. Han är paniskt rädd för den öppna himlen, och hans mor skickar honom till Köpenhamn, där han ska gå på Franska skolan med sin kusin.
Scenen med taxin har förankring i verkligheten. Det finns flera exempel på att brittiska flygplan av misstag attackerade civila danska fordon. Men scenen fick kritik, eftersom angreppet i filmen tillskrevs en brittisk officer vid namn Peter Kleboe.
Peter Kleboes anhöriga blev så upprörda över scenen att de i ett öppet brev klagade på Ole Bornedals framställning. Producenterna bakom ”Skuggan i mitt öga” lyssnade på kritiken, och ändringar har gjorts i filmen, så att det inte längre framgår tydligt vem piloten i flygplanet var.
Efter den skakande öppningsscenen berättar Bornedal historien med ett stort persongalleri bestående av bland annat barnen på den katolska flickskolan, nazistsympatisörer, danska motståndskämpar och brittiska piloter.
Filmen fokuserar på barnen, som kastas ut i ett inferno, när brittiska piloter på förmiddagen den 21 mars 1945 av misstag bombar Franska skolan. Katastrofen inträffar i samband med att 20 brittiska stridsflygplan på uppmaning från den danska motståndsrörelsen korsar Nordsjön för att bomba Gestapos högkvarter i Shellhuset i Köpenhamn.
Dessvärre flyger ett av de brittiska planen in i en belysningsmast och kraschar intill Franska skolan, vilket får flera av de piloter som kommer efter att anta att skolan är målet. Fyra bomber träffar skolbyggnaden, där undervisningen av de 482 eleverna är i full gång.
Bornedals iscensättning av katastrofen är suveränt utförd, och det suger till i magen, när de 20 Mosquitoplanen far fram genom luftrummet över Köpenhamn.
Även det efterföljande räddningsarbetet skildras någorlunda som det gick till i verkligheten, även om beslutet att göra Henry till räddningsarbetarnas budbärare till barnens anhöriga känns en smula konstruerat.
Man kommer dock på sig med att sakna kontext till den katastrof som filmen så effektivt skildrar. Vad föregick bombräden? Hur planerade britterna attacken tillsammans med den danska motståndsrörelsen? Dessa frågor hänger kvar i luften, och ”Skuggan i mitt öga” hade med fördel kunnat besvara dem – i stället för att lägga tid på en spekulativ kärlekshistoria mellan nunnan Teresa och Hipo-mannen Frederik.
”Alla känslor ska engageras”
Rent visuellt finns det inte mycket att klaga på i ”Skuggan i mitt öga”, som framstår som den mest välgjorda danska krigsfilmen någonsin. Filmen skulle ha vunnit på att ha kryddats med lite mer historisk kontext, men det har aldrig varit Ole Bornedals ambition att agera historielärare. Som han sa efter filmens premiär:
”Alla känslor ska engageras. För om det inte sker, vad är då meningen? Då är det bara en iakttagelse. Och den här filmen ska vara ett deltagande”. I det avseendet är filmen en triumf.
VÄRLDENS HISTORIAS BETYG: 4/6 STJÄRNOR