Christine Granville – Churchills favoritagent

Krystyna Skarbek föddes 1908

Mer än 60 år efter sin död är Granville fortfarande en gåtfull gestalt. Inte minst för att hon själv gärna berättade olika versioner av sina äventyr eller bibehöll en hemlighetsfull tystnad.

Hon föddes år 1908 som Krystyna Skarbek. Hennes far var en frikostig polsk greve, modern var språklärare och dotter till en judisk bankir. Efter faderns död gifte hon sig med en affärsman men det äktenskapet varade bara ett halvår.

Krystyna trivdes inte som hemmafru utan föredrog att umgås i Warszawas societetskretsar. Hon älskade att åka skidor i Karpaterna vid den polsk-tjeckoslovakiska gränsen där hon roade sig med att smuggla cigaretter.

Där träffade hon också sin andre man, den polske diplomaten Jerzy Gizycki. När han fick tjänst som konsul i Addis Abeba flyttade Krystyna med honom dit men när hon nåddes av nyheten att Hitler anfallit hennes hemland reste paret genast till Europa.

SOE-agent som Christine Granville

I Frankrike valde de att gå skilda vägar och Krystyna fortsatte till London där hon erbjöd sina tjänster åt den brittiska underrättelsetjänstens avdelning Special Operations Executive (SOE).

Krystyna gjorde ett gott intryck och antogs som Storbritanniens första kvinnliga agent under kodnamnet Christine Granville. Hon reste till Ungern som ännu inte allierat sig med Nazityskland. I Budapest träffade hon den polske krigshjälten Andrzej Kowerski, som under sitt alias Andrew Kennedy hjälpte polska krigsfångar att fly.

Skarbek flydde från Gestapo

Granville gjorde flera farliga färder till Polen över Karpaterna, som hemsöktes av snöstormar och tyska vaktpatruller. Hon smugglade över förnödenheter och vägledde krigsfångar och motståndsmän vilka gav henne viktig information om nazisternas förehavanden. Gestapo hade ett högkvarter i Budapest där man misstänksamt noterade Granvilles och Kennedys täta besök på den brittiska ambassaden.

I slutet av januari 1941 arresterades de av ungersk polis och överlämnades till Gestapo för brutala förhör. Granville bet sig i tungan så att hon blödde och påstod att hon hade tuberkulos. Tyskarna var paniskt rädda för smittan och satte därför paret i husarrest.

Därifrån flydde de till den brittiske ambassadören som hjälpte dem över gränsen till Jugoslavien.

Avslöjade operation Barbarossa

I Belgrad fick Granville en rulle mikrofilm av en polsk motståndsman som hon tog med sig till SOE:s högkvarter i Kairo. Filmen innehöll information om hur tyska trupper och krigsmateriel samlades vid den sovjetiska gränsen. När filmen nått London fördes informationen vidare till Sovjetunionen som ändå inte förberedde sig i tid innan operation Barbarossa startades 1941.

Men när Granville och Kennedy nådde Kairo blev de misstänkta för att vara dubbelagenter som även arbetade för tyskarna. SOE tyckte att deras flykt varit för enkel och därför dröjde det två år innan de fick arbeta igen.

I fallskärm till ockuperade Frankrike

Den 7 juli 1944, en månad efter landstigningen i Normandie, landade Granville med fallskärm i sydöstra Frankrike. Hon skulle bistå sin agentkollega Francis Cammaerts i förberedelserna inför de allierades landstigning på sydkusten. Målet var att få icke-tyskar som värvats av Wehrmacht att desertera.

Cammaerts hade sin bas på Vercorsplatån nära de franska alperna där motståndsrörelsen samlat stora styrkor. Motståndsmännen var dåligt beväpnade och kunde inte stå emot den storskaliga tyska attack som inleddes den 18 juli. Cammaerts måste ge order om reträtt och tillsammans med Granville flydde han söderut till ett säkrare område.

Bluff fritog Cammaerts

Granville gav sig nu in i de fransk-italienska alperna för att kontakta partisaner och uppmuntra tyskarnas utländska hjälptrupper att byta sida. Det lyckades över förväntan när hon fick polska soldater som bemannade en strategiskt viktig garnison vid gränspasset Col-de-Larche att kapitulera.

Senare fick Granville veta att Cammaerts arresterats och att han hölls i fängelset i Digne. Sedan hon tagit sig in på fängelsegården och Cammaerts svarat på hennes sång kontaktade hon Max Waem, den belgiske samarbetsman som gripit Cammaerts.

Granville bluffade att hon var släkt med höga brittiska militärer och politiker och stod i direktkontakt med de allierades överkommando. Hon beskrev kyligt vilket öde som efter kriget väntade dem som samarbetat med tyskarna. Hon erbjöd Waem beskydd från de allierade om han hjälpte henne att frita Cammaerts.

Först hotade Waem Granville med sin pistol men två timmar innan Cammaerts skulle avrättas bröt han samman och lovade att göra allt han kunde för att befria fångarna.

Mördad av försmådd älskare

Granville blev en av Storbritanniens högst dekorerade agenter. Det sägs att hon var Churchills favoritspion och han lär personligen ha tackat henne för det hon gjort under kriget. Trots berömmelsen fick hon dock hanka sig fram på tillfälliga jobb i England eftersom hon inte kunde återvända till det Sovjetdominerade Polen.

Så småningom fick hon arbete på en passagerarbåt. Där hade hon ett kortvarigt förhållande med kollegan George Muldowney. Hon tröttnade dock snart på honom och förlovade sig istället med sin gamle vän Andrew Kennedy.

Muldowney ville dock inte acceptera att han blivit nobbad utan förföljde Granville under en lång period. I juni 1952 trängde han sig in hos henne när Kennedy var bortrest och krävde att få tillbaka de brev han skrivit till henne. När hon svarade att hon bränt dem stötte Muldowney en kniv i bröstet på henne.

Christine Granville som trotsat så många faror under kriget föll offer för en stalker. Hon begravdes i London med militära hedersbetygelser, en näve polsk jord ströddes på hennes grav.