Den 6 augusti 1945 fälldes atombomben ”Little Boy” över Hiroshima.
Omkring 140000 personer omkom, och när Japan inte omedelbart gav upp, fälldes ytterligare en atombomb över Nagasaki tre dagar senare.
Dagen därpå skickade det japanska utrikesdepartementet telegram till de allierade om att landet var redo att kapitulera. Rubriken i de amerikanska dagstidningarna löd: ”Peace in the Pacific: Our Bomb Did It!”
Men japanska källor berättar en annan historia: Landets arméledning höll ett krismöte om kapitulation först tre dagar efter att Hiroshima utplånats.
Skälet till mötet var inte atombomben, utan att Sovjetunionen strax efter midnatt den 9 augusti bröt sin icke-angreppspakt med Japan och invaderade Manchuriet och den japanska delen av ön Sachalin.
Den 9 augusti invaderade Sovjetunionen den japanska delen av ön Sachalin. Efter det kunde ryssarna angripa nästa ö, Hokkaido.
Nu var 100000 ryssar på väg ner genom försvarslösa områden, eftersom de japanska styrkorna stod i södra Japan, redo att möta en amerikansk invasion.
På krismötet slog kejsaren fast att landet inte längre kunde försvaras. Några timmar efter att mötet hade inletts fälldes nästa atombomb över Nagasaki.
FÖR OCH EMOT: Japan var redan sönderbombat
Enorm förstörelse
Atombomben var världens kraftfullaste vapen. Detonationen var ett hårt slag mot den japanska moralen, i synnerhet när omfattningen blev klar.Vapnet kom som en chock
De amerikanska kärnvapnen hade utvecklats i allra största hemlighet. För Japan var det en stor chock att drabbas av detta tekniska genombrott.Rädsla för fler atombomber
På krismötet den 9 augusti, då den japanska arméledningen diskuterade en kapitulation, var oron för fler atombomber stor. Flera generaler trodde emellertid inte att USA hade kärnvapen nog för att utplåna hela landet – inte ens efter att den andra bomben drabbat Nagasaki.
Förstörda städer
De japanska städerna hade redan bombats i en enorm omfattning. Brandbomber över Tokyo den 9–10 mars hade till exempel krävt fler än 100000 människoliv.Japan hade eget atomprogram
Kärnvapen var inte okända för arméledningen. Landet hade sin egen atomforskning, och efter Hiroshima antog generalerna att det rörde sig om en atombomb.Hotet från ryssarna var akut
Det var den sovjetiska invasionen som utlöste krismötet i den japanska arméledningen. Landet hade i månader hållit stånd mot USA:s omfattande bombningar, men var försvarslöst mot Röda arméns angrepp i norr.
Atombombens förödande kraft skrämde japanerna, men deras största städer var redan sönderbombade av brandbomber.
SLUTSATS: Det ryska hotet avgjorde
Atombomberna var utan tvekan ett hårt slag. Arméledningen hade varit orubblig trots i stort sett dagliga angrepp med konventionella bomber.
Generalerna väntade en amerikansk invasion och ville visa kampvilja för att skaffa sig förmånliga fredsvillkor, eftersom de var rädda att ett fullkomligt nederlag skulle betyda slutet för kejsardömet.
Atombomberna skakade om den strategin, men de var inte det enda skälet till kapitulationen.
Den 9 augusti stod Röda armén på tröskeln till Japan, och en invasion från norr, där landets försvar var svagt, skulle sannolikt ha resulterat i en villkorslös kapitulation.
Redan i juni 1945 hade Japans högsta krigsråd konstaterat: ”Sovjetunionens deltagande i kriget kommer att avgöra detta imperiums öde.”
En kapitulation till USA var mer bekväm för Japan.
Förklaringen om fiendens supervapen, som ingen hade förutsett, gav kejsaren och generalerna möjlighet att avsäga sig ansvaret, så att de inte miste sin legitimitet bland befolkningen.