Utdragen ansökningsprocess
”Jag är tvungen att överväga emigration, och såvitt jag kan se är USA det enda land vi kan resa till”, skrev Otto Frank desperat till sin amerikanske vän Nathan Strauss den 30 april 1941.
Vid det laget hade Nederländerna varit ockuperat av Tyskland i ett år, och förföljelsen av landets judar var i full gång.
Redan tre år tidigare hade Frank dock känt på sig vad som väntade, för enligt de nyfunna dokumenten började han 1938 arbeta för att familjen skulle kunna utvandra till Nordamerika.
På den tiden hade USA dock ingen asylpolitik, och eftersom amerikanernas vilja att ta emot Europas judar var begränsad var familjen Frank tvungen att gå igenom en lång och besvärlig ansökningsprocess.
Alla försök misslyckades
För nederländska judar gällde att de kunde ansöka om uppehållstillstånd endast genom det amerikanska konsulatet i Rotterdam. Det bombades våren 1940, och alla ansökningar gick förlorade. Kort tid senare stängde USA samtliga konsulat i Nederländerna.
Fast besluten att trots det ta sig över Atlanten försökte Frank nu få familjen till Kuba. Därifrån skulle de kanske kunna fortsätta till USA.
Attacken mot Pearl Harbour i december 1941 satte dock stopp för civila resor över Atlanten, och därmed var familjen utelämnad åt sitt tragiska öde i Amsterdam.
