När första världskriget tog slut 1918 hade omkring 22 miljoner människor mist livet världen över. Kriget hade emellertid inte löst några problem – snarare tvärtom.
I ett försök att förhindra att det mäktiga Tyskland skulle kunna utlösa en framtida konflikt, dömde de allierade – ledda av Frankrike – landet hårt efter kriget. Tyskarna ålades att betala ett enormt krigsskadestånd i form av 132 miljarder guldmark, och den tyska armén reducerades till en styrka av maximalt 100 000 man.
Många tyskar kände sig förnedrade, och känslan av att ha blivit orättvist behandlade gav grogrund för Adolf Hitler och nazisterna.
”Vår styrka bygger på vår snabbhet och vår brutalitet.” Adolf Hitler, en vecka innan angreppet på Polen, 1939.
Men missnöjet fanns inte enbart bland krigets förlorare. Italienarna hade blivit lovade stora landområden för att de stred på ententens sida, men fick endast en bråkdel. Missnöjet blev en drivkraft för Mussolini, som inledde erövringskrig i Etiopien (1935) och Albanien (april 1939).
Även Japan stöttade de allierade och ockuperade bland annat delar av Tyska Nya Guinea. Efter kriget hade japanernas ambitioner vuxit, så 1937 angrep de Kina för att skapa ett stort imperium.
FÖR OCH EMOT: Krig bröt ut runt om i världen
Först när Europas länder började strida rörde det sig om ett krig som omfattade flera kontinenter. Dessförinnan rörde det sig endast om regionala konflikter, är ett vanligt argument bland historiker.
Axelmakterna – Tyskland, Italien och Japan – undertecknade den så kallade tremaktspakten först 1940. Den symboliserade att det efter krigsutbrottet i Europa nu pågick en global konflikt, där nationer från olika världsdelar gick samman i kampen.
Antalet nationer som var i krig steg markant efter Nazitysklands angrepp på Polen 1939. För många historiker är det först i och med det meningsfullt att tala om ett egentligt världskrig.
Kriget mellan Japan och Kina, som bröt ut 1937, utvecklades till en del av det globala kriget. Många forskare anser därför att det bör betraktas som startskottet till andra världskriget.
Det är ett uttryck för eurocentrism att definiera början på världskriget som den dag då striderna inleddes i Europa, hävdar flera historiker. Robert Frank, generalsekreterare för International Congress of Historical Sciences, konstaterade under organisationens 22:a internationella kongress i Kina år 2015 att ”kriget började här, i Asien”.
Striderna i Asien skulle på längre sikt ha tvingat europérna att ingripa för att skydda sina kolonier, så konflikten skulle utan tvekan ha slutat i ett världskrig.
SLUTSATS: Flera militära konflikter har utvecklats till världskrig
Det finns inget entydigt svar på när en konflikt utvecklas till ett världskrig. Det går att argumentera för att både sjuårskriget och Napoleonkrigen i själva verket var världskrig, men trots det är det först ”det stora kriget” från 1914 till 1918 som betecknas som ett världskrig.
Svaret på när andra världskriget blev världsomspännande beror på vilket perspektiv man lägger på konflikten.
Hitler försökte framställa invasionen av Polen som ett svar på polsk aggression, men angreppet var noga planerat av den tyska försvarsledningen.
Inleddes världskriget när den första militära konflikten som utvecklades till en del av kriget bröt ut? Eller började det först när ett större antal kontinenter och länder var involverade? I så fall går det att argumentera för att kriget började först när USA drogs in i konflikten 1941.
Till syvende och sist beror svaret på vilka premisserna för ett världskrig är – och det är historikerna inte eniga om.