Sommaren 1943 var det få som tvivlade på att de allierade snart skulle gå i land på den europeiska kontinenten och marschera mot Hitlers Berlin.
De flesta såg det som en självklarhet att invasionsstyrkan skulle utgå från Storbritannien. Det var endast öriket som kunde hysa de enorma mängderna soldater och materiel som skulle behövas.
Men var de allierade skulle gå i land var krigets bäst bevarade hemlighet. Frågan var avgörande för tyskarna, men den sysselsatte även många andra med intresse för militär strategi.
En av dem var den pensionerade amerikanske översten Conrad Lanza. Han var känd som en skicklig analytiker.
I en artikel i facktidskriften The Field Artillery Journal delade han i juni 1943 med sig av sina tankar kring fyra möjliga förlopp efter en allierad invasion och beskrev deras för- och nackdelar.
Tidskriften Time återgav Lanzas tankar ackompanjerade av en karta.
Invasionen är väntad, men rutten okänd
Överste Lanza beskrev fyra möjliga mål för en allierad invasion. Han undvek – med eller utan flit – att nämna Normandie, det område som de allierade valde.
Danmark är i vägen
Norges kuster lämpar sig bra för landstigningar. Men för att nå Berlin måste de allierade även erövra det väl försvarade Danmark för att få tillgång till Östersjön.
Det samma gäller för en invasion i norra Tyskland.
Rutten följer floden
Att från Nordafrika gå i land på Frankrikes Medelhavskust ger tillgång till Tyskland via Rhen.
Men planen kräver även ett angrepp från Atlantkusten, och därifrån är det 130 mil till Berlin.
Berg blockerar
Även en invasion av Italiens kust mot Adriatiska havet är möjlig. Från Norditalien är det endast 80 mil till Berlin.
De många bergskedjorna och floderna gör dock rutten både farlig och besvärlig.
Lång väg från Kreta
En landstigning i Grekland via Kreta gör det möjligt att rycka fram norrut genom den dal som löper längs floden Vardar i Jugoslavien.
Men från norra Grekland är det över 150 mil till Berlin.
Inget av Lanzas scenarier blev verklighet.
Några månader efter att Lanzas artikel publicerats utsåg de allierade militära ledarna Normandie till mål för invasionen. Stränderna var idealiska, och med det korta avståndet till England kunde markstyrkorna få flygunderstöd hela vägen.
Valet förblev okänt för allmänheten, för hemlighetsmakeriet var de allierades bästa kort.
För tyskarna var målet en sådan överraskning att invasionen på D-dagen den 6 juni 1944 var i full gång, innan Hitler insåg vad som var på väg att ske.