Taktik från Napoleon kostade tusentals livet
I täta kolonner och med vajande fanor beordrades soldaterna att marschera rakt mot fiendeelden. Den framgångsrika taktiken från Napoleonkrigen upprepades under amerikanska inbördeskriget – nu med förödande resultat.

Under slaget vid Franklin 1864 blev taktiken att marschera mot fienden i täta led i grunden slagen av de nya snabbskjutande gevären.
Det amerikanska inbördeskriget är ett av de första moderna krig som utkämpats och tekniska innovationer togs i bruk inom de flesta områden.
Räfflade eldrör innebar längre räckvidd och högre precision för både artilleri och eldhandvapen och gav tillsammans med snabbskjutande repetergevär ökad eldkraft.
Ångfartyg med propellerdrift, sjöminor och bepansrade fartyg utrustade med kanontorn ökade slagkraften till sjöss. Tåg möjliggjorde snabba truppförflyttningar och telegrafen underlättade kommunikationen mellan de olika frontavsnitten.
De tekniska nyheterna förändrade förutsättningarna på slagfältet, vilket man länge hade svårt att inse. Ödesdigra förluster blev resultatet för dem som inte anpassade sig.
Sydstaterna bröt sig loss
Det amerikanska inbördeskriget bröt ut 1861, året efter att Abraham Lincoln valts till USA:s president. Han ville bevara unionen till varje pris, även med militära medel.
I södern befarade man att Lincoln skulle inskränka delstaternas självständighet och avskaffa slaveriet, som stod för en betydande del av arbetsinsatsen i de sydliga jordbruken.
Elva sydstater bröt sig loss ur unionen (USA) och ingick efterhand i en egen överstatlig sammanslutning, Amerikas konfedererade stater (CSA), vilket blev startskottet till inbördeskriget.
USA:s militära styrkor var vid krigsutbrottet mycket små med tanke på landets storlek och folkmängd, runt 30 miljoner invånare varav fyra miljoner var slavar.
I unionens tjänst fanns endast 10 000 soldater och sjömän och bara fyra generaler, alla överåriga och olämpliga att föra befäl i fält eller i strid. Väldigt få av de tjänstgörande officerarna hade någon reell stridserfarenhet och då bara från kriget med Mexiko femton år tidigare.
Det fanns därför ett skriande behov av att stärka militären på båda sidor, både personellt och materiellt. En hastig upprustning påbörjades, frivilliga soldater rekryterades och vapen köptes in. Nordstaterna hade ett försprång i vapentillverkningen eftersom huvuddelen av den industriella kraften fanns där.